mi ANN ÅA ANNE rt ADA VA komimissarien, och ej genom mig, vederbörande jury kommuniceråd ; och bör följaktligen förtjensten af det vunna resultatet ej tillkomma mig allena. Paris den I0 Jan. 1856. F. JFällman. 5, Rue dAlger. (Tuileries.) RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Till RE Vere har utgifvaren af tidningen Folkets Röst., boktryckaren Franz Sjöberg, inlemnat åhgifvelse mot underlöjtnanten C. L. Devel att han skall hafva legt trenne personer, nemligen matrosen L. F. Björklund, jungmannen ÅA. G. Lindqvist och ynglingen C. F. Hjorman, att sistl. lördags afton, d.. 19:d:s, söka att genom falsk budskickning utlocka Sjöberg i Speetens gränd och der försåtligen öfverfalla och slå honom. I sammanhang härmed förbehöll sig Sjöberg att få mot f. kaptenen C. Silfverhjelm föra den talan hvartill omständigheterna kunna föranleda, enär, såsom i stämningen omförmäles, under handläggningen sistl. torsdag vid härvarande rådsturätts 3:dje afdelning af det utaf majoren Bergnelir mot Sjöberg instämda tryckfrihetsåtal, Silfverhjelm skulle hafva uti rättens förmak yttrat hotelse att låta lega personer som skulle öfverfalla och misshandla Sjöberg. Sjöberg förmälde sig likväl ha blifvit varnad af en annan matros, Bergström, oeh sålunda undgått försåtet. Förhör om denna sak förevar i går inför poliskammaren, dervid Devel, Silfverhjelm, Sjöberg, Bergström, Lindqvist och Hjorman, jemte åtskilliga vittnen voro tillstädes. Björklund hade icke kunnat med kallelse anträffas. Sjöberg anförde för utvecklande af sitt käromål att den hotelse kapten Silfverhjelm skulle hafva fällt mot Sjöberg omedelbarligen skulle stå i sammanhang med Devels förmenta åtgärd att lega personer för att försåtligen öfverfalla Sjöberg, samt att Sjöberg förmodade att anledningen till den tillärnade misshandlingen var hämnd för Sjöbergs tillgörande i det Bergnehr-Sjöbergska tryckfrihetsmålet. Kapten Silfverhjelm förnekade sig hafva yttrat att ersoner skulle legas för att öfverfalla och missandla Sjöberg, men erkände deremot att han, kort efter sedan det anhängiggjorda tryckfrihetsmålet sistlidne torsdag förevarit, inne å en närbelägen källare fällt några yttranden, som han inför poliskammaren eiterade, men hvilka här ej gerna kunna återgifvås, gående de emellertid derpå ut, att han så mycket mindre behöfde lega någon att öfverfalla Sjöberg, sem han ansåge sig sjelf i stånd att tillrättavisa honom -om hän funne sådant för godt. Und.-löjtnant Devel bestred till alla delar den mot honom gjorda angifvelsen, men erkände att då hans uppässåre, ynglingen Hjorman, till Devels bostad herifört tvenne matroser som yttrat: att de piskat upp Folkets Rött, håde han gifvit dem drickspenningar, inen endast i glädje deröfver att han trodde dem ha öfverfaHit Sjöberg. Matrosen Bergström hördes som vittne och intygade att han, som genom Hjorman erhållit upplysning om tid och ställe hvarest våldet skulle utföras, deröm på förhand underrät:at Sjöberg, och således förekommit utförandet. Bergström påstod sig sjelf ha blifvit uppmanad att deri deltaga. Devels uppassare ynglingen Hjorman berättade att han åf Dzvel blifvit anmodad att anskaffa några sjömän, gom ville öfverfalla Sjöberg. Sedan Hjorman lyckats öfvertala Björklund och Lindqvist att åtaga sig detta, Hade desse åtföljdt Hjorman till Devel, som i förskott lemnat 2 rdr bko. Jungmannen Lindqvist erkände till alla delar riktigheten af Hjormans uppgifter, äfvensom hvad uti det af Sjöberg inlemnade memorial blifvit uppgifvet. Åtskilliga vitthen afhördes derpå, af hvilka ett, löjtnant Wickman, intygade sig ha sett Devel i sin boståd lemna 2 rdr bko till en sjöman, utan att W. dock hört af hvad anledning. Kommissionären Osear Lundeqvist hade hört Silfverhjelm yttra, att ett sammanskott af 1000 rår bko borde göras för att få Sjöberg uppiskad. Målet uppsköts derpå för matrosen Björklunds hörande. Sjöberg yrkade att Devel måtte häktas, men detta bifölls ej af polismäståren. — Efter uti poliskammaren af kapten Palin gjord anmälan att han skilt sin betjent Axel Albert Aström ur tjensten, emedan han blifvit beträdd medstöld, hölls förhör med Åström, dervid han erkände att sistlidne annandag jul hafva å maskeraden i De La Croirs lokal mot en honom tillhörig utsliten hatt tillegnat sig en nästan ny hatt af tyg. Äfvenledes hade han tillgripit 5 st toma punschglas, och i tjenst hos grösshandlaren Palm varande betjenten Carl Fredrik Englund, som varit i Äströms sällskap på balen, tillgripit 7 st. punschglas. Tillgteppet hade tillgått på så sätt, att sedan punsch gång efter gång blifvit reqvirerad och druäcken hade glasen blifvit stoppade i fickorna på kläderna. I anledning häraf voro så väl Åström som Englund i förgår inställda till polisförhör, dervid Aström vidhöll sitt erkännande, men Englund ville endast medgifva att han på omnämnde sätt tillgripit ett punschglas. Det upplystes emellertid att de båda tilltalade säkerligen länge bedrifvit enahanda industri, ty inhan de begäfvo sig till maskeraden hade de för igorna i huset yttrat: Nu ska vi hugga oss ny hatt och annat smått som kan åtkommas. . Aström, hvilken flitigt besöker de offentliga dansnöjena, bötfälldes för ett år sedan i poliskammaren till 70 rdr bko derföre att han i rusigt tillstånd vid ett af dansnöjena å Claes på hörnet öfverfallit de polistjenstemän som till ordningens upprätthållande måste närvara å detta ställe. Åström förklarades nu skyldig att träda i häkte och uppsköts målet tills om torsdåg, dervid Englund ålades vid hemtningsäfventyr komma tillstädes. — För några dagar sedan anmälde assessoren Björkegren, boende i huset n:o 26 vid Riddaregatan å ladugårdslandet, till poliskommissarien Backlund att frår honom blifvit bortstulet omkring en famn huggen björkved. För tillgreppet misstänktes båtsmannen vid Södermanlands 2:dra kompani n:o 49 Carl Petter Dufva, hvilken under vintern för att såga ved åt hr Björkegren haft nyckeln till vedboden. Dufva togs i förhör och erkände för husbonden tillgreppet, under förklaring att i samma häs boende tullvaktmästaren Johan Nilsson och dennes hustru Helena Nilsson, hvilken sednare idkar bagerirörelse, skulle hafva inköpt den stulna veden. Vid polisförhöret i förgår återkallade Dufva sitt erkännande, och äfven Nilsson nekade att ha köpt ved, ehuru 2:ne habs pigor intygade att tid efter annan huggen björkved säcktals blifvit intransporterad i Nilssons vedbod, hvarest ehdast förvarades osågad barrved. Pigorna hade fått stryk af husbondfolket då de yttrat: Jag tror ved flyger in i vedboden,. Hustru Nilsson hade derpå till pigorna yttrat: Det angår eder icke, om jag köper en säck ved någon gång för 12 sk., ty köper icke jag köper någon annan. Målet uppsköts tills om torsdag, och till följd af hvad som mot måkarne Nilsson förekommit ålades de att då vid äfventyr af hemtning tillstädeskomma, -ech dervid Dufva genom befälets försorg skulle inställas. — Drängen Bengt Mauritz Magnusson har blifvit beträdd med att från sin husbonde, grosshandlaren C. O. Levertin, hafva allt sedan den 24 sistlidne Oktober, då han inträdde i tjensten, tid efter annan olofligen från husbonden tillgripit penningar. Vid i anledning häraf med Magnusson hållet polisförhör erkände han det Han med falsk nyekel öppnat lådan i ett husbonden tillhörigt skrifbord och derur från husbouden för hvarje gång tillgripit några riksdaler. Magnusson aflemnade nyckeln till en honom tillhörig sparbössa, hvaruti han hade förvarade 100 rdr rgs, af hvilka pengar halfya summan skulle vara från a net