sitt arbetsrum på Berga, sysselsatt med tvenne
ritningar, den ena till ett bränneri, hvilket
samma sommar skulle uppföras på det stora
säteriet —näsj och den andra till en stall-
byggnad, som hans vän gästgifvaren bedtho-
nom bygga på Ensta.
Han satt framför det öppna fönstret, nju-
tande mera af det uppfriskande vårregnet än
af ett arbete, som så föga tog hans skönhets-
sinne och uppfinningsförmåga i anspråk.
Då förde vinden till hans öron ett nödrop
ifrån Berga backe.
Icke öfverraskad, ty dylika rop från sam-
ma håll hade han förut flera gånger hört,
skyndade han ut och varseblef midt i backen
och just vid den farliga svängningea åt ven-
ster en kullstjelpt täckvagn med tvenne lika-
ledes kullkastade hästar.
Helt nära ekipaget låg en sanslös karl med
livr, förmodligen kusken, och några alnar
derifrån uppreste sig, ehuru med mycken mö-.
da, en medelålders herre, så öfversmetad af
lera; att en vän knappast kunnat igenkänna
honom.
Vagnen, vagnen! det är någon i vagnen a
ropade den resande, i det han med händerna
på sina begge knäskålar och under de för-
färligaste grimaser vred den öfre delen af sin
kropp, tillkännagifvande på samma gång : sitt
lidan !e och sin oförmåga att kunna hjelpa
till med något.
Den unge byggmästaren hastade ögonblick-
ligen till vagnen och öppnade den dörren,
som nu för tillfället vette åt skyn; och drog.
snart fram ur djupet af vagnskorgen en ung
qvinna, afsvimnad och blodig i ansigtet.
Ah, det är inte så farligt, Gud vare lof!
sade han efter en blick på den afsvimnade;
på ögonblicket är jag tillbaka.
Derefter, och utan aft i ringaste mån synas
besvärad af sin börda, tog han med verkliga