plifva, sluttröskad, försåld och utskeppad, in-
nan sjöfarten genom vanliga naturhinder upp-
hörde, hvarefter man påstod att rågbrist ovil-
korligen skulle uppslå.
Vi bestridde möjligheten att åstadkomma
någon större aftröskning och någon särde-
les stor utforsling af spanmål, relatift till den
za rågskörden, före skeppningens slut, på
skäl som då omständligt anfördes. Vi hade
ock den tillfredsställelsen att våra uppgifter
och åsigter icke blefvo motsagda, äfvensom
att erfarenheten efterhand bekräftat deras rik-
tighet.
Att förliden höst mången hyste en viss fruk-
tin för följderna af den stora skeppningen,
finna vi dock lätt förklarligt, dels emedan man
under flera föregående år ofta sett, att högst
betydliga qvantiteter råg och rågmjöl blifvit
införda, hvilket förlidet år deremot ej egde
rum, och dels emedan för alldeles gifvet an-
togs, att af ofvannämde sädesslag skulle äf-
ven i höst, såsom vanligt, ofantliga qvantite-
ter användas i och för bränvinsberedningen.
Om så verkligen hade skett, är det icke helt
och hållet otroligt, att rågbrist hade uppstått,
eller åtminstone att rågpriset stigit högst be-
tydligt.
Men förhållandet var dock, att rågpriset
stod alldeles för högt, både relatift till det då
noterade och supponerade vårpriset på brän-
vinet och till potatespriset, för att nägon för-
sigtig brinvinsbrännare skulle anse lönande
att använda råg till bränvinsberedning, sär-
deles som tillgången på potates, mot all för-
väntan, tidigt på hösten var ganska riklig, och
producenternas af denna växt benägenhet att
afyttra densamma blef ganska stor, emedan
de med skäl befarade, att den lätt kunde
ruttna, såsom varande föga mogen då den
skördades. Följden häraf blef att ett ytterst
ringa qvantum råg blef förliden höst till brän-
vinsbränning använd, och sannolikt har al-
drig något år ett mindre qvantum af detta
sädesslsg förvandlats i bränvin. Förhållandet
är också, att de flesta jordbrukare, som der-
iemte idkat bränvinsbränning i höst, nu hafva
våg att afyttra, hvilket påtagligen ej kunnat
ega rum, om det förliden höst hade ansetts
mera lönande att förvandla råg, 1 stället för
potates och vårsäd, till bränvin. Det lider så
iedes intet tvifvel, att i alla våra provinser
ir rågtillgången ännu ganska god, äfvensom
tillgången på vårsäd fullt tillräcklig.
Den säkraste mätaren för spanmålsbehofvets
tillräcklighet ligger ock deruti. att iingen enda
stad, der spanmålshandel idkas, har priset på
något enda sädesslag stigit sedan skeppningen
upphörde, hvilket dock påtagligen redan hade
skolat inträffa, om tillförseln minskats, till
följd deraf att producenterna förliden höst
sålt sig för nära.
I ingen enda landsortstidning har ens anty-
dan skett om fruktan för prisstegring på span-
målen, och i bergslagen står spanmålspriset
till och med ett par rdr lägre än i hufvud-
staden, hvilket icke var fallet vid denna tid
förlidet år. — Onekligen äro dessa fakta gan-
ska lugnande. — Från åtskilliga delar af
Skåne har visserligen berättats, att några kom-
muners lyckligare lottade medlemmar vidtagit
enahanda åtgärd, som åtskilliga spanmålshand-
lare i ett par landsortsstäder — den neml. att
tillhandahålla arbetsklassen råg emot ett pris
något under det i handeln gångbara; men
dessa åtgärder hafva icke framkallats af
brist på spanmål, utan såsom ett för lämp-
ligt räknadt medel att lugna arbetsklassen.
Häremot skulle af någon möjligen kunna
invändas att i landshöfdingarnes sist afgifna
rapporter om årsväxten framställdes skörden,
med få undantag, såsom medelmåttig, i några
län till och med derunder; men man bör med
stor varsamhet grunda beräkningar på dessa
rapporter och icke förbise hvad erfarenheten
redan mångfaldiga gånger gifvit vid handen,
att dessa rapporter äro blott relatift tillförlit-
liga, och att för deras absoluta pålitlighet er-
fordras en vida noggrannare sakkännedom än
som kan stå länsstyrelserna tillhands.
Tillser man huru ställningen är på verlds-
marknaden, efter hvilken våra spanmålspriser
numera mäste rätta sig, så kan man 1 den
icke finna tecken till någon synnerlig liflighet.
Den befinner sig i ett stadium som lämpligast
torde benämnas afvaktande. För oss innebär
den intet stoff till. oro och inga bestämda an-
ledningar till prisstegring.
Det är således ganska illa, att ett rykte kan
uppstå om ett spanmålsexportförbud, ty det
gifver stöd åtminstone till den föreställningen
att regeringen kan hysa en böjelse för vidta-
gandet af åtgärder i regressif anda mot en
friare spanmålshandel. Kommer Göteborgs-
petitionen icke till stånd, så har den sanno-
likt blifvit undertryckt, till följd af ett väl-
villigt meddelande från någon, som i frågan
blifvit väl underrättad. I alla fall är. det
ganska betecknande att i Sverges andra stad
en dylik petition har kunnat ifrågakomma
under närvarande förhållanden.
Vi hafva hört personer påstå att ett export-
förbud nu kan rättfärdigas af spanmålens höga
pris, hvilket till och med är högre nu än det
varit under år, då landet hemsöktes af miss-
växt, och att till förmån för den arbetande
klassen bör exportförbudsåtgärden vidtagas.
Man bör dock icke förbise, att just till följd
af den lifliga spanmålsafsättningen några år
har verksamheten i alla landtbruksföretag till
en förvånande grad ökats, och att under in-
gen föregående period hafva arbetslönerna
varit så höga och tillgången på arbetsförtjenst
så riklig som nu under några år samt att i ett land
der rikligt och väl betalt arbete förefinnes
kan svårligen brist på lefnadsmedel uppstå,
dels emedan den enskilda spekulationen för
nskaffändet af lefnadsmedel tår en allt mera