Hu! ryste procentaren, skälfvande som en frosspatient. ,Jag vet blott ett enda medel, förklarade Malm. Ett medel ! ni vet ett medel ! ropade kommissarien, hvars kinder och ögon hastigt flammade till som kornblixten på en höstbimmel; ni vet ett medel, ett botemedel, säger ni! och ni säger mig detta medel! inte sannt, ni säger mig det, ädle, förträfflige man ! Mitt medel gäller icke så mycket sjelfva vandringen i sömnen, som lätt kan upphöra af sig sjelf, isynnerhet som den en gång förut funnits till och likväl på så många är uteblifvit... Det medel jag föreslår går endast ut på att få veta hvar ni gömt och fortfarande gömmer era saker. Ack, hvad gör det om jag går i sömnen, blott jag får reda på stället, stället!... Ni skall leta rätt på detta ställe åt mig ...-Nej; nej! ni skall säga mig hur jag skall få rätt på det, hur jag ensam skall få rätt på det, ensam, ensam, förstår ni väl!... Vänta allt af min tacksamhet, min herre, allt... allt hvad ni rimligtvis kan begärax, tillade girigbuken, som, oaktadt all sin vånda, icke ett ögonblick förnekade sin karakter. Det är af största vigt att ingen får störa er under er vandring i sömnen,, sade Malm. Ingen, ingen,, genljöd procentarens dofva stämma. Ni kan under sömnen utan ringaste fara gå på en takås, men väckes ni, störtar ni ohjelpligen från taket och krossar er. Ja. Jag vet! jag vet! Går ni ute på marken och blir väckt, kan ni på stället få slag af förskräckelse eller bli vansinnig. Ja, jag blir vansinnig, så framt jag icke redan är det,, mumlade kommissarien. Ni bör derföre förtro er åt en pålitlig person, föreslog klockaren. Jaså, jag bör förtro mig åt en pålitlig person, upprepade Brodån, sprittande till. Denne person bör varsamt och på afstånd fölia av hn