Hu! ryste procentaren, skälfvande som en
frosspatient.
,Jag vet blott ett enda medel, förklarade
Malm.
Ett medel ! ni vet ett medel ! ropade kom-
missarien, hvars kinder och ögon hastigt flam-
made till som kornblixten på en höstbimmel;
ni vet ett medel, ett botemedel, säger ni!
och ni säger mig detta medel! inte sannt, ni
säger mig det, ädle, förträfflige man !
Mitt medel gäller icke så mycket sjelfva
vandringen i sömnen, som lätt kan upphöra
af sig sjelf, isynnerhet som den en gång förut
funnits till och likväl på så många är ute-
blifvit... Det medel jag föreslår går endast
ut på att få veta hvar ni gömt och fortfa-
rande gömmer era saker.
Ack, hvad gör det om jag går i sömnen,
blott jag får reda på stället, stället!... Ni
skall leta rätt på detta ställe åt mig ...-Nej;
nej! ni skall säga mig hur jag skall få rätt
på det, hur jag ensam skall få rätt på det,
ensam, ensam, förstår ni väl!... Vänta allt
af min tacksamhet, min herre, allt... allt hvad
ni rimligtvis kan begärax, tillade girigbuken,
som, oaktadt all sin vånda, icke ett ögonblick
förnekade sin karakter.
Det är af största vigt att ingen får störa
er under er vandring i sömnen,, sade Malm.
Ingen, ingen,, genljöd procentarens dofva
stämma.
Ni kan under sömnen utan ringaste fara
gå på en takås, men väckes ni, störtar ni
ohjelpligen från taket och krossar er.
Ja. Jag vet! jag vet!
Går ni ute på marken och blir väckt, kan
ni på stället få slag af förskräckelse eller bli
vansinnig.
Ja, jag blir vansinnig, så framt jag icke
redan är det,, mumlade kommissarien.
Ni bör derföre förtro er åt en pålitlig per-
son, föreslog klockaren.
Jaså, jag bör förtro mig åt en pålitlig per-
son, upprepade Brodån, sprittande till.
Denne person bör varsamt och på afstånd
fölia av hn