STOCKHOLM, den 21 Jan.
Man har genom de sednaste årens erfaren-
het vunnit bekräftelse derpå att Ryssland är
långt mindre farligt genom sin vapenmakt än
genom sin diplomati och sina hemliga för-
sänkningar i andra länder. Det nu pågående
kriget bar nästan alltigenom varit en kedja
af nederlag och förluster för Ryssland, men
så snart vapnen hvilat, och de omedelbara
eller medelbara ryska agenterna fått drifva
sitt spel, har Ryssland på det diplomatiska
fältet förstått att vända sakerna sig till godo
och skickligt upplösa de kombinationer, som
skulle kunnat bli det till mehn och fara.
Såsom en spelare, som fullkomligt har reda
på sina motspelares kort, har Ryssland slugt
beräknat allt, skenbart hållit sig passift, men
alltid lagat så, att det fått sitta i efterhand
och haft i sin makt att genom ett ord, ett
medgifvande, förändra situationen och be-
röfva vestmakterna frukten af långa diploma-
tiska mödor.
Så har det nu lyckats Ryssland att åter-
igen få ge Europa en representation af samma
komedi som speltes sistl. vinter, och detta
oaktadt den då rönte det missödet att bli ut-
hvisslad innan man hade hunnit till sista
akten. Endast några smärre förändringar i
texten ha inträffat, men sjelfva stycket, hela
intrigen, aktörerna, dekorationerna, åskådarne
— allt är detsamma som förut.
Österrike — slitet och vacklande mellan
sina inre sympatier för Ryssland och sin
räddsla för ökandet af vesterns inflytande å
den ena sidan samt sin lystnad efter Donau-
länderna, sin fruktan för att nationaliteterna
kunde få luft och sin rivalitet mot Preussen
å den andra sidan — detta samma Österrike
har, liksom förra gången efter slaget vid
Alma och vestmakternas förbund med Sardi-
nien, nu återigen efter Sebastopols fall och
traktatens afslutande med Sverge-Norge, blif-
vit efterhand alltmera pressadt utur neutrali-
tetens förskansningar och bragt till det yt-
tersta.
Men Österrike kommer väl ihåg sin rol
eller har en god sufflör. Grefve Buol-tager
sin penna; och ehuru det går litet trögt, får
han dock åter ihop några punkter,. Det är
Frankrike som återigen är artigt, mottager
punkterna och rekommenderar dem till det
bästa hos England. Palmerston vill icke visa
sig oartig, men han kan dock icke dölja, att
han är vid dåligt humör, och han rättar i
marginalen några af de gröfre bockarne mot
den politiska logiken och språkläran. I denna
förbättrade upplaga godkännes förslaget i Pa-
ris och derefter i Wien. : England; Frankrike
och Österrike utbyta återigen noter, hvari de
förbinda sig inbördes att icke afstå från dessa
förslag. En österrikisk grefve gör sig åter
redo och reser till Petersburg för att öfver-
lemna detta Österrikes ultimatump och tager
dervid på sig en så barsk och högtidlig min
som möjligt. Ryssland ger undvikande svar,
önskar modifikationer, gör motförslag, men
grefve Esterhazy kommer väl ihåg den gamla
frasen: det skall vara ett antagande pure-
ment et simplement och detta skall ske inom
så och så många dagar, eljest reser grefven
sin väg tillika med hela den österrikiska be-
skickningen i Petersburg. Men nu komma
återigen de rörande partierna i stycket. Ko-
nungen af Preussen skrifver bref på bref, det
ena mera bevekande än det andra, talar om
sin ömma tillgifvenhet för det ryska kejsar-
huset, påminner om Nikolai sista stunder och
bedyrar vid dennes minne, att han icke skall
svika Ryssland, men framställer tillika på det
enträgnaste nödvändigheten att antaga hvilka
allmänna punkter som helst. Budskickningar
af samma art komma från de öfriga blods-
och själsfränderna i Tyskland. Kejsar Alexan-
der kallar till sig Nesselrode; och efter en
kort rådplägning spela telegraferna i alla rikt-
ningar: Ryssland har antagit de fem punk-
terna ovillkorligt och utan förbehåll.
Längre har man ännu icke hunnit i stycket,
ren Europa känner alltför väl fortsättningen.
Makternas ombud skola sammanträda i Wien,
konferensen öppnas, artigheter utbytas och
medgifvanden göras så länge det rörer all-
minna bestämmelser och obestämda fraser;
men då man kommer till detaljerna, till rea-
liteten, är det slut med artigheten, då uppstå
tusen svårigheter, och när vårsolen åter börjar
skina varmt, då finner man sig måhända för-
anlåten att åter packa ihop sina protokoller
och skiljas åt med oförrättadt ärende; så vida
man icke får antaga att Ryssland i det väsentliga
fått sitt ärende uträttadt: att Österrike åter
blifvit neutraliseradt för ett år, och att de
tilläfventyrs pågående förhandlingarne mellan
Sverge-Norge och vestmakterna rörande nästa
sommars fälttåg i norden till följd af freds-
utsigterna afmattas och icke komma till nå-
got sådant resultat, som under detta år kunde
ha ett inflytande på krigföringen i Östersjön.
Då vi anse ringa utsigt vara för handen att
ett fredligt resultat skall kunna uppnås, grunda
vi denna åsigt icke ensamt på den femte
punkten, som lemnar det öppet för vestmak-
terna att framställa ytterligare hvilka garanti-
fordringar som helst, dem de i allmänt euro-
veiskt intresse finna nödiga, utan äfven på
beskaffenheten af de fyra andra punkterna, i
afseende på hvilka differenserna genast skola
komma i dagen, så snart man vill ge kött
och blod åt de allmänna schemerna.