jag är tio år äldre jag och har varit krasslig så långt jag kan minnas tillbaka. ; Just.deri ligger möjligheten för, ett längre lif;jkära Sara... Vanan att vara sjuk härdar kroppen mot. döden, medan den; som aldrig varit sjuk och icke är van vid den minsta åkomma, ögonblickligen kan stupa... En mager och eländig häst kan länge af gammal vana raga sitt lass, fast det går efter omständigheterna; men en fullbloding, spänd för samma lass, rycker ofta så häftigt till att han störtar... Allt det der är ju gammalt som gatan och lönar icke heller mödan att tala om. Men hvad menar då kommissarien med allt det der? Haf tålamod, kära Sara, jag kommer snart till hufvudsaken... Under hela den tid Sara varit hos mig har hon ju egt mitt hela förtroende ? Åhja visserligen, svarade Sara, menande kanske att detta förtroende hvarken varit smickrande eller vinstgifvande för henne. I alla vigtiga saker har jag endast vändt mig till henne, och jag måste medgifva att hennes råd alltid varit till min sanna nytta. Det skulle glädja mig om så varit, åtminstone har jag jemt bjudit till att vara kommissarien till nöjes. Och detta har lyckats, min snälla Sara, förklarade Broden, klappande med den vänligaste mir sin slägtinge och hushållerska på axeln, man skulle kunna löpa genom hela Danderyd, ja genom hela Stockholm och ändå fåfängt söka hennes like... Fortfar som hon örjat; hon har lika mycket intresse deruti som jag ... det är ju för gemensamt bästa vi begge arbeta, och den som lefver längst har ensam hela vinsten deraf... Jag värderar och älskar er mycket, kära kusin... värdera och älska mig lika mycket tillbaka! Sara betraktade med förvåning kommissårien, ty det var för första gången på 30 år han tilltalat henne så vänligt och kallat henne för kusin. Hon visste icke huru hon skulle upptagå en artighet, om hvars möjlighet hon aldrig