jag är tio år äldre jag och har varit krasslig
så långt jag kan minnas tillbaka. ;
Just.deri ligger möjligheten för, ett längre
lif;j- kära Sara... Vanan att vara sjuk härdar
kroppen mot. döden, medan den; som aldrig
varit sjuk och icke är van vid den minsta
åkomma, ögonblickligen kan stupa... En ma-
ger och eländig häst kan länge af gammal vana
raga sitt lass, fast det går efter omständighe-
terna; men en fullbloding, spänd för samma
lass, rycker ofta så häftigt till att han stör-
tar... Allt det der är ju gammalt som ga-
tan och lönar icke heller mödan att tala om.
Men hvad menar då kommissarien med
allt det der?
Haf tålamod, kära Sara, jag kommer snart
till hufvudsaken... Under hela den tid Sara
varit hos mig har hon ju egt mitt hela för-
troende ?
Åhja visserligen, svarade Sara, menande
kanske att detta förtroende hvarken varit
smickrande eller vinstgifvande för henne.
I alla vigtiga saker har jag endast vändt
mig till henne, och jag måste medgifva att
hennes råd alltid varit till min sanna nytta.
Det skulle glädja mig om så varit, åtmin-
stone har jag jemt bjudit till att vara kom-
missarien till nöjes.
Och detta har lyckats, min snälla Sara,
förklarade Broden, klappande med den vän-
ligaste mir sin slägtinge och hushållerska på
axeln, man skulle kunna löpa genom hela
Danderyd, ja genom hela Stockholm och ändå
fåfängt söka hennes like... Fortfar som hon
örjat; hon har lika mycket intresse deruti
som jag ... det är ju för gemensamt bästa vi
begge arbeta, och den som lefver längst har
ensam hela vinsten deraf... Jag värderar och
älskar er mycket, kära kusin... värdera och
älska mig lika mycket tillbaka!
Sara betraktade med förvåning kommisså-
rien, ty det var för första gången på 30 år
han tilltalat henne så vänligt och kallat henne
för kusin.
Hon visste icke huru hon skulle upptagå
en artighet, om hvars möjlighet hon aldrig