STOCKHOLM, den 17 Jan.
År ännu ett högre landtbruksläre-
verk för vårt land behöfligt?
Denna för vår. modernäring vigtiga fråga,
som vid de båda sista allmänna landtbruks-
mötena. förevarit, har, sedan bestyrelsen för
Upsala-mötet, till fullgörande af: ett vid det-
samma fattadt beslut, ingått till Kongl. Maj:t
med underd. framställning om inrättandet af
ännu ett högre landtbruksläroverk, tagit ett
stort steg framåt och torde vara förtjent af
en närmare granskning, enär frågan gäller
användande af statsmedel antingen till sett
allmänt nyttigt. företag eller ock till en öf-
verflödig inrättning — allt beroende på gil-
tigheten af de skäl som blifvit anförda för
eller emot ifrågavarande läroverks organisa-
tion.
I första rummet framstår den frågan, huru-
vida någon högre undervisning i landthus-
hållning är behöflig eller ej. Visserligen finna
vi att allt sedan Degebergs landtbruksinstitut
bildades och intill närvarande stund, eller öf-
ver tjugo- års tid, denna fråga blifvit på så
sätt besvarad, att allmänna medel anslagits till
en dylik undervisning. Att hos oss, likasom
i alla de länder der dylika läroverk blifvit
inrättade, de medfört det största gagn och så-
lunda rikligen återgäldat de kostnader staten
i och för dem måst vidkännas, kan väl svår-
ligen nekas. Så hafva de flesta af de män
som nu förestå våra landtbruksskolor, likasom
fertalet af de agronomer hvilka äro af staten
anställde, och hvilka så väl inom eget land
som inom brödrariket sprida kunskapen om ett
högre åkerbruk och sålunda både bidraga till
erhållande af större skördar af de gamla åker-
fälten, samt genom odlingars verkställande
med tusentals tunnland årligen öka de un-
der plog lagda fältens areal, utgått från vårt
först inrättade högre landtbruksläroverk. Ifrån
detsamma hafva ock: utgått en stor mängd
enskilda personer, som i olika delar af landet
infört en bättre afdikningsmetod, en omsorgs-
fullare brukning af fälten samt en rationelt
ordnad växtföljd och hushålluing, hvarjemte
den allmänna impulsen till landtbrukets för-
kofran hufvudsakligen utgått från de läroverk
som för detta yrke blifvit organiserade. Be-
visen på ett nyare åkerbruks framsteg äro lika
vackra som mångfaldiga. Det-hörer ej till
det ovanliga att man på en egendom numera
utsår lika mycket som man fordom skördade
på densamma, och på otaliga gårdar hafva
skördarne inom de sista tjugo åren fördubb-
lats. Att förtjensten häraf tillkommer ett
nyare åkerbruk lärer väl svårligen kunna be-
stridas, ty två- och treskiftesbruken, grundade;
på en viss, naturlig fodertillgång, kunna ej
utvidgas. Dessutom huru skulle man kunna
odla väl innan man kunde dika väl? Lika:
litet kunde man på tjenligt sätt använda od-
lingarne förr än en ändamålsenlig växtföljd
blifvit införd.
Vi sakna tyvärr en landtbruksstatistik som
1 bestämda siffror kan lemna oss de upplys-
ningar som vi skulle önska att i detta hän-
seende hafva att tillgå; men Öfver jordbru-
kets qvantitativa utveckling inom ett af Mä-
laredalens bäst skötta, af ålder: odlade och
bebodda län kunna vi anföra: att den areal
som vunnits under loppet af tio år öfverstigit
tiotusen tunnland. Vi äro dock fullt öfyer-
tygade att denna åreal af odlingar öfverträf-
fats af flera ändra län, och deraf kan man
bilda: sig ett begrepp om landtbriukets utveck-
ling inom landet under ett enda tiotal af år.
Och dock framställer detta faktum blott en
del af landtbrukets utveckling. Det talar ej
om den större afkastning som vunnits genom
de gamla åkerfältens omsorgsfullare kultur,
och ej heller återfinnes densamma helt och
hållet uti den ökade sädesexporten, ty ju rik-
ligare produktionen är af de första lefnads-
behofven, hvilka - åkerbruket lemmar, desto
i se blifver ock den inhemska konsumtionen
Få nka YI 035 att de framsteg åkerbruket
unhit till större. delen framkallats genom
sådana före ringar som fordra mycket hand-
arbete, såsom lings- och dikningsföretag,
on större rotfruktskult ar m: m., så skola vi
ock inse huru riklig frbetsförtjenst de föran-
ledt. Huru många arbetarefamiljer lefva ej
numer a på denna förtjenst och njuta af den
välm åga. som ett högre kxerbruk inom vårt
land . medfört!
C sranskar an åter exporttabellerna, så skall
Mm an finna att utförseln af säd årligen snabbt
Ö gat sig och att den haft till följd en nu-
mera ej sällsynt införsel af silfver, som hä-
dancfter endast med säkerhet tyckes kunna
grunda sig på export af säd och tackjern, så
wida talet om vära skogars ruin eger någon
grund. Ty skulle. så vara, måste;snart all
export af trävaror upphöra och smidesbrukens
ibästa dagar vara gångna sedan träkolen blifva
:både mera dyra och sällsynta, h ij
Derför är hvarje bemödande, som göres för
att utvidga arealen af den odlade jorden och
.att uppbringa afkastningen af densamma, o-
nekligen det bästa sättet att försäkra vårt land
omen i pekuniärt hänseende oberoende ställ-
ming; att förekomma nöd och att åt den minst
lyckligt lottade klassen i samhället — dag:
lönaren — bereda en säker och vinstgifvande
arbetsförtjenst;- Frots-allt detta -har-man-dock
ifrågasatt nyttan af en högre undervisning i
landthushållning , emedan den bättre lottade
är tio år äldre jag och har varit krasslig
så långt jag kan minnas tillbaka. ad
Just. deri ligger möjligheten för, ett längre
lif;- kära Sara... Vanan att vara sjuk härdar
kroppen mot döden, medan den, som aldrig