hatva blivit ar barnmorskor med instrumenter ut-
förda. De flesta af dessa berättelser vittna om en
mognad i omdömet och en skicklighet i utförandet,
som man knappt skulle kunna vänta gig. Också äro
de icke åtföljda af några klandrande omdömen af
hrr: provincialläkare, hvilka i allmänhet. ytira sig Om
dem med många loford.. Af dessa 130 förlossningar
hafva 132 blifvit verkställde med tång, samt 16 med
skarpa instrumenter. Af qvinnorna hafva 141 till-
frisknat och 9 aflidit. Af barnen hafva 99 blifvit
födde lefvande och 51 döde. Dessa redan i sig sjelf
vackra resultater, blifva dock ännu gynnsammare då
man betänker, att vid. en stor del af dessa fallen
hafva barnmorskorna icke blifvit tillkallade förr än
förlossningen. genom okunniga .hjelperskor blifvit
alldeles bortfuskad. Då manser hvad barnmorskonna
förmå uträtta, så är det verkligen motbjudande att
erfara allmogens på många ställen visade dumma
och envisa förkärlek för de förderfliga s. k. hjel-
perskorna och dess motvilja mot läkare och barn-
morskor. Ett upprörande exempel härpå meddelas
uti en berättelse, som omtalar, huruledes en stackårs
qvinna fick ligga hjelplös under 4 dygns plågor och
qval, oaktadt hennes bevekande böner att läkare
eller barnmorska måtte efterskickas, hvilket af hen-
nes omgifning vägrades på den grund, att kon då
säkert blef dödad. Slutligen kunde dock hennes man
icke uthärda att höra hennes jämmer, utan dristade
sig att fara efter barnmorskan, fru Bergmark, som
förlöste den arma qvinnan, Iwarigenom både mor och
barn blefvo räddade. Ibland andra berättelser a
samma slag framstår. isynnerhet en, som klart visar
de olyckliga följderna af denna allmogens uraktlå-
tenhet att tillkalla barnmorskor. En qvinna, 32 (år
gammal, andra gången hafvande, hade med biträde
af en hjelperska blifvit förlöst från ett lefvande
gossebarn. Som hon var hafvande med ännu ett barn
företager sig denna okunniga qvinna, sedan hon sön-
derrifvit efterbörden, som var gemensam för begge
fostren, och således låtit det ofödda barnet förblöda,
att martera den stackårs qvinnan med öfver 10 våld-
samma försök till vändning, innan hon kunde förmå
sig att afstå ifrån alla fåfänga bemödanden, och låta
efterskieka barnmorskan, fru Arfvidsson, hvilken må-
ste med skarpa instrumenter stycka fostret, utan att
kunna rädda modren: Detta, likasom flere andra
dylika olycksfall, skulle icke Bafva inträffat, om kun-
nig barnmorska ifrån början varit tillstädes, deron:
är jag fullt öfvertygad. Hafva emellertid icke dessa
barnmorskor, genom frälsningen af 141 qvinnor deh
99 barn gjort sig väl förtjenta af tacksamhet Och
erkänsla, äfven om man icke vill fästa afseende på
de själsqval och den ångest, de mödor och ansträng-
ningar, som äro oskiljaktiga ifrån dylika förrättnin-
gar, synnerligast uti den fattiges stuga, der mån,
ensam bärande ansvaret för sina handlingar, står
utan råd, utan hjelp, ofia nog utan det nödvändiga-
ste till qvinnans och barnets vård och skötsel? ;
Orsaken till allmogens på många ställen visade
obenägenhet emot barnmorskor, eller rättare, förkär-
lek för hjelperskor, kan stundom hafva sin grund
deruti, att man icke anser sig behöfra betala en dy-
lik person så mycket som en examinerad barnmorska.
Men att detta icke alltid är händelsen bevisas bäst
deraf, att man iakttagit samma förhållande på de
orter, der barnmorskans aflöning består uti bestämd
afgifi för hvarje förlossning, antingen hon tillkallas
eHer icke. Den rätta anledningen till denna olycks-
bringande ceh inrotade fördom, som årligen skördar
så många offer, och är roten till otaliga lidanden,
synes mig snarare böra sökas i den hos nordbon her-
skande vidskepliga tron på det underbara, på hem-
liga naturkrafters inflytanden och öfvervägande för-
någa öfver den vetenskapliga forskningen. Det.är
denna tro, som gifver näring åt qvacksalveriet och
beveker lättrogna sinnen att skatta åt okunnighet
och djerfhet. Jag vet att jag vidrör ett ömtåligt
ämne, att man kanske skall anklaga mig för orätt-
visa och afundsjuka; men jag skulle för ringa akta
den konst, åt hvilken jag egnat mitt lif och mina
krafter, om jag skulle sakna den sjelfkänsla som sät-
ter mig öfver jemförelsen med okunniga qvacksal-
vare, de må hafva gjort sig aldrig så förtjental af
den vackra benämningen: kloka gummor eller gub-
bar. Jag har i 10 år såsom prov.läkare haft till-
fälle att bevittna qvacksalveriets alla olyckliga följ-
der, och jag har under dessa år haft den sorgliga
erfarenheten af det hägn och skydd det åtnjutit! a
dem, som just borde söka utrota detsamma. Några
få exempel torde vara nog att förklara min rättviss
harm vid tanken på hvad jag i detta hänseende sei
och erfarit. Såsom prov.likare i Nora hado jag vid
många tillfällen besök af personer, som af qvacksal-
vare blifvit mer eller mindre illa behandlade. Ibland
dessa naturläkare utmärkte sig isynnerhet en, som
kallades ögondoktorm. Han njöt ett stort anseende
och rådfrågades ifrån aflägsna orter. Men sedan jag
förmäårkt, att nästan alla hans patienter blefvo på
sådant sätt bebandlade, att de aldrig mera hade be-
hof af någon ögonläkare, emedan de blefvo objelpligt
blinda på ena eller begge ögonen; så ansåg jag mig
böra försöka göra slut på detta elände. Jag anmälde
erföre för konungens befallningshafvande, men
utan påföljd. Sedan jag gjort enahanda försök ian-
dra mindre ömmande frågor med samma resultater,
trodde jag, att följande tvenöe händelser skulle vara
nog upprörande för att visa nödvändigheten af attlyssna
till mina klagomål, men bedrog mig, och har sedan
förblifvit en stum åskådare af ett ondt som jag iske
kunde afböja. En karl i sina bästa år hade, såsom
han sjelf berättade, vrickat eller obetydligt skadat
sitt ena finger. Han vände sig genast till en beryk-
tad qvacksalrare, som efter 5 veckors behandling ha-
de så fördärfvat honom, att hela handen. var vär-
kande, tjock och-uppdrifven. Inseende, att han ieke
här kunde få hjelp, besökte han en annan klok
gubbe, som arbetade i 5—6 veckor, tills armen, än-
da upp till halfva öfverarmen, var svart af kallbrand
och karlen i ett jämmerligt hektiskt tillstånd. Sådan
var han när han äntligen tyckte det vara nog och
visade sig för mig. På läsarettet i Örebro blef han
räddad till lifvet, men med soppoffringen af sin så
förfärligt misshandlade arm. En annan gång fördes
till mig ett barn, 6 veckor gammalt, med ett om-
kring 4 tum långt skuret sår i hifvudet, medelst en
tjock becktråd sammandraget med vanlig skrädäar-
söm: Förvånad öfver denna nya upprörande syn under-
rättade jag mig om anledningen till denaa åkomma,
och får veta: att en klok gumma, som biträdt via
förlossningen, hade förklarat långsamheten deraf här-
leda sig ifrån ägghinnorna som voro för starka. I
afsigt att bräcka dem upptog hon en stor fällknif
och gjorde dermed en djup inskärning uti de för-
menta hinnorna, som vid:fostrets snart derefter ti-
made framkomst visade sig hafva varit det arma bar-
nets hufvud, hvarest ett långt, blödande sår gapade
emot den djerfva qvinnanu. Kall och hjertlös låtsade
hon som om ingenting ovanligt hade händt, utan
framtog helt lugnt en stoppnål och becktråd och hop-
sydde såret, under föregifning att tvätta och kläda
barnet. Först sedan modren blef till helsan åter-
stäld märkte hon den ohyggliga behandlig hennes
barn varit utsatt för, men förbjöds strängeligen af
sin hjelperska att visa det för någon läkare. Slut-
ligen kom hon dock till mig. Att barnet så länge
kunde lida denna behandling visar blott. att en skyd-
dande; hand ifrån dessa värnlösa små afvänder verk-
ningarne af menniskors hårdhet och oförstånd. Hem-
ligheten af qvacksalveriet ligger hufvudsakligen deruti
att man af läkaren fordrar att blifra botad inom
viss tid, och utan att beqväma sig till ett besvärande
tvång, men villigt underkastar sig allt hvad qvack-
salveriet bjuder och befaller. Qvacksalveriet synes
vara läkekonstens ultima- ratio, dess alpha och omega.
Men om qvacksalvreriet i allmänhet är olycksbrin-
gande, huru mycket mera måste icke detta vara fal-
Jet vid sådana tillfällen, der minst tvenne mennisko-
lif äro i fråga. Man bör derföre, såsom mig-synes,
lätt kunna inse nyttan och nödvändigheten af att
uppbringa barnmorskeväsendet till den högsta möj-
liga ståndpunkt. och att göra bharnmorskorna så ak-
om CL mm Rn
CR 0 RA AR RAR RE