Stal Ad. ANT SUKNA AFGRLGE Ge OKT TEM hvarmed man motsåg resultatet af grefve Esterhazys mission, i betydlig grad svalnat, och man lånar föga uppmäksamhet åt de gissningar som härom framställas. Man antager väl ej såsom sannolikt att Ryssland skall gifva något tvärt och bestämdt afslående svar, utan genom ett tvetydigt språk söka förhala tiden; men man är dock förvissad, att några underhandlingar mellan Ryssland och vestmakterna denna gång ej skola komma till stånd. I afseende på den form, som blifvit Esterhazy föreskrifven för framställningarne i Petersburg, tror sig en korrespondent från Berlin till Journal des Deåebats veta, att Esterhazy skulle, efter första delgifvandet af sina förslag, vänta i 8 dagar, eller till den 4 Jan.; han skulle då inkomma med en påminnelsenot och bestämdt påyrka att få del af kejsar Alexanders afsigter. Derpå skulle han vänta i ytterligare 10 dagar, eller till den 15, och om något svar då ej erhållits, skulle han genast, jemte hela sin ambassadpersonal, lemna S:t Petersburg. Emellertid fortgår den diplomatiska verksamheten i Tyskland. Man har från Wien underrättelse om den preussiske öfversten Manteuffels ditkomst, utan att dock något närmare förspörjes om arten af de framställningar han har att göra eller om innehållet af det bref han har att framlemna. — Å andra sidan berättas det, att konungen i Preussen skickat en kurir till Petersburg, efter hvad man förmodar med redogörelse för det uppdrag hr v. Manteuffel har att utföra i Wien. Äfven konungen af Bayern säges skola sända en af sina förtrogna till Petersburg. Vidare berättas att de tyska midtelstaternas representanter i Wien ställt till ett sammanträffande mellan de krigförande makternas sändebud derstädes, men att:något politiskt samtal ej kommit i gång och att furst Gortschakoff temligen hastigt aflägsnat sig. Af de gängse ryktena om förhållandena makterna emellan visar det sig i öfrigt, attl: Rysslands uteliggare äro verksammare än någonsin att söka utså misstro mellan de allierade och att göra kejsar Napoleons afsigter misstänkta inför den allmänna opinionen. Det upprepas sålunda under hvarjehanda former, att ett närmande skulle hafva egtrum mellan Ryssland och kejsar Napoleon; att Ryssland skulle ha förklarat sin afsigt blott vara att utsträcka sig mot Asien, hvilket ej kunde vara Frankrike emot, hvaremot Ryssland i Europa ville egna Frankrike allt möjligt understöd 3; att kejsar Napeleon ej skulle ha illa upptagit dessa meddelanden; att hr v. Seebach erhållit en specialmission från Napoleon, åsyftande inledandet af separatunderhandlingar mellan Frankrike och Ryssland o. s. v. Alla dessa rykten ha en :så bestämdt utpräglad karakter och ett så påtagligt syfte, att man knappast kan misstaga sig om deras ur-: sprung. — nt sn ot AA beat få a MR AR kd AN bn LL DANMARK; Bland de talrika utnämningarne på detnyal året märkes danske ministern i Stockholm, . grefve Scheel-Plessens utnämning till geheimekonferensråd, Dep. Tidende, meddelar följande, till konseljpresidenten aflåtna skrifvelse af d, 1 Jan.: Fredrik VII, med Guds nåde konung af Danmark etc. Vår synnerliga gunst! Då vi icke finna det passande att vårt, d. 7 Aug. 1850 med Luise Christine, länsgrefvinna af Danner, nu och för framtiden ingångna morganatiska äktenskap med tystnad förbigås i statshandboken för vår monarki, så ålägga vi dig härmed att du föranstaltar om att till den första om oss handlande afdelning4 statshandboken tillfoga dessa ord: morganatiskt förmäld med Luise Christine, länsgrefvinna Danner. ; Hvarefter du dig allerunderdånigst har att rätta. Befallandes dig Gud! Skrifvet på vårt slott Christiansborg, den 1 Jan. 1856. Under vår kungliga hand och insegel. Fredrick R. (L. S.) v, Scheele. Detta är en statshandling af mycken tydlighet och bestämdhet. I holsteinska ständerförsamlingen den 3 Januari förklarade grefve Holstein-Watenwersdorff, att han icke ämnade deltaga i riksrådsvalet, emedan han ansåg att hela statsförfattningen stod i strid med tidigare försäkringar om fullkomligt likaberättigande för nationaliteterna. Men Holsteins representation i riksrådet är af den art, att det alltid måste stanna i minoriteten; På kongl. kommisariens yrkande att hvarje diskussion i anledning häraf måtte afvisas som otillständig, förklarade presidenten att han öfverensstämde med kommissariens åsigt och ämnade: deltaga i välet. Många andra instämde häruti. FRANKRIKE. Vid nyårsmottagningarne i Tuilerierna blefvo i år inga officiella tal vexlade, Man anmärkte endast, att kejsaren på det hjertligaste begvarade diplomatiska kårens lyckönskningar. Om man får tro en anekdot, som berättas af en korrespondent till Köln: Zeit, skulle denna vänlighet dock ej ha sträckt sig till alla medlemmarne af den diplomatiska kåren, Kejsaren skall nemligen i ett samtal med det neapolitanska sändebudet ha uttryckt sin ledsnad öfver den köld som råder mellan vestmakterna och Neapel. Jag beklagar. djupt, skulle kejsaren ha yttrat, att våra förhållanden icke mer äro så vänskapliga som fordom). — Korrespondenten tillägger, att parisertidningarne fått befallning, att ej med ett ord omförmäla den tillrättavisning konungen af Neapel sålunda erhållit. Uti ett sednare bref återkommer korrespondenten till detta ämne och yttrar att han erfarit det kejsarens ord till neapolitanska gändebudet varit vida skarpare än hvad först berättats. Kejsaren skall nemligen i barsk ton ha yttrat: Je suis trös mecontent de la con