Stal Ad. ANT SUKNA AFGRLGE Ge OKT TEM
hvarmed man motsåg resultatet af grefve
Esterhazys mission, i betydlig grad svalnat,
och man lånar föga uppmäksamhet åt de giss-
ningar som härom framställas. Man antager
väl ej såsom sannolikt att Ryssland skall gifva
något tvärt och bestämdt afslående svar, utan
genom ett tvetydigt språk söka förhala tiden;
men man är dock förvissad, att några under-
handlingar mellan Ryssland och vestmakterna
denna gång ej skola komma till stånd. I af-
seende på den form, som blifvit Esterhazy
föreskrifven för framställningarne i Peters-
burg, tror sig en korrespondent från Berlin
till Journal des Deåebats veta, att Esterhazy
skulle, efter första delgifvandet af sina för-
slag, vänta i 8 dagar, eller till den 4 Jan.;
han skulle då inkomma med en påminnelse-
not och bestämdt påyrka att få del af kejsar
Alexanders afsigter. Derpå skulle han vänta
i ytterligare 10 dagar, eller till den 15, och
om något svar då ej erhållits, skulle han ge-
nast, jemte hela sin ambassadpersonal, lemna
S:t Petersburg.
Emellertid fortgår den diplomatiska verk-
samheten i Tyskland. Man har från Wien
underrättelse om den preussiske öfversten
Manteuffels ditkomst, utan att dock något
närmare förspörjes om arten af de framställ-
ningar han har att göra eller om innehållet
af det bref han har att framlemna. — Å an-
dra sidan berättas det, att konungen i Preussen
skickat en kurir till Petersburg, efter hvad
man förmodar med redogörelse för det upp-
drag hr v. Manteuffel har att utföra i Wien.
Äfven konungen af Bayern säges skola sända
en af sina förtrogna till Petersburg.
Vidare berättas att de tyska midtelstaternas
representanter i Wien ställt till ett samman-
träffande mellan de krigförande makternas
sändebud derstädes, men att:något politiskt
samtal ej kommit i gång och att furst Gort-
schakoff temligen hastigt aflägsnat sig.
Af de gängse ryktena om förhållandena
makterna emellan visar det sig i öfrigt, attl:
Rysslands uteliggare äro verksammare än nå-
gonsin att söka utså misstro mellan de allie-
rade och att göra kejsar Napoleons afsigter
misstänkta inför den allmänna opinionen. Det
upprepas sålunda under hvarjehanda former,
att ett närmande skulle hafva egtrum mellan
Ryssland och kejsar Napoleon; att Ryssland
skulle ha förklarat sin afsigt blott vara att
utsträcka sig mot Asien, hvilket ej kunde
vara Frankrike emot, hvaremot Ryssland i
Europa ville egna Frankrike allt möjligt un-
derstöd 3; att kejsar Napeleon ej skulle ha illa
upptagit dessa meddelanden; att hr v. See-
bach erhållit en specialmission från Napoleon,
åsyftande inledandet af separatunderhandlin-
gar mellan Frankrike och Ryssland o. s. v.
Alla dessa rykten ha en :så bestämdt utpräg-
lad karakter och ett så påtagligt syfte, att
man knappast kan misstaga sig om deras ur-:
sprung.
— nt sn ot
AA beat få
a MR AR kd AN bn LL
DANMARK;
Bland de talrika utnämningarne på detnyal
året märkes danske ministern i Stockholm, .
grefve Scheel-Plessens utnämning till gehei-
mekonferensråd,
Dep. Tidende, meddelar följande, till kon-
seljpresidenten aflåtna skrifvelse af d, 1 Jan.:
Fredrik VII, med Guds nåde konung af
Danmark etc.
Vår synnerliga gunst!
Då vi icke finna det passande att vårt, d.
7 Aug. 1850 med Luise Christine, länsgrefvin-
na af Danner, nu och för framtiden ingångna
morganatiska äktenskap med tystnad förbigås
i statshandboken för vår monarki, så ålägga
vi dig härmed att du föranstaltar om att till
den första om oss handlande afdelning4 stats-
handboken tillfoga dessa ord: morganatiskt
förmäld med Luise Christine, länsgrefvinna
Danner. ;
Hvarefter du dig allerunderdånigst har att
rätta.
Befallandes dig Gud!
Skrifvet på vårt slott Christiansborg, den 1
Jan. 1856.
Under vår kungliga hand och insegel.
Fredrick R.
(L. S.)
v, Scheele.
Detta är en statshandling af mycken tyd-
lighet och bestämdhet.
I holsteinska ständerförsamlingen den 3 Ja-
nuari förklarade grefve Holstein-Watenwers-
dorff, att han icke ämnade deltaga i riksråds-
valet, emedan han ansåg att hela statsförfatt-
ningen stod i strid med tidigare försäkringar
om fullkomligt likaberättigande för natio-
naliteterna. Men Holsteins representation i
riksrådet är af den art, att det alltid måste
stanna i minoriteten; På kongl. kommisariens
yrkande att hvarje diskussion i anledning
häraf måtte afvisas som otillständig, förkla-
rade presidenten att han öfverensstämde med
kommissariens åsigt och ämnade: deltaga i vä-
let. Många andra instämde häruti.
FRANKRIKE.
Vid nyårsmottagningarne i Tuilerierna blefvo
i år inga officiella tal vexlade, Man anmärkte
endast, att kejsaren på det hjertligaste begva-
rade diplomatiska kårens lyckönskningar.
Om man får tro en anekdot, som berättas
af en korrespondent till Köln: Zeit, skulle
denna vänlighet dock ej ha sträckt sig till
alla medlemmarne af den diplomatiska kåren,
Kejsaren skall nemligen i ett samtal med det
neapolitanska sändebudet ha uttryckt sin leds-
nad öfver den köld som råder mellan vest-
makterna och Neapel. Jag beklagar. djupt,
skulle kejsaren ha yttrat, att våra förhållan-
den icke mer äro så vänskapliga som for-
dom). — Korrespondenten tillägger, att pari-
sertidningarne fått befallning, att ej med ett
ord omförmäla den tillrättavisning konungen
af Neapel sålunda erhållit.
Uti ett sednare bref återkommer korrespon-
denten till detta ämne och yttrar att han er-
farit det kejsarens ord till neapolitanska gän-
debudet varit vida skarpare än hvad först be-
rättats. Kejsaren skall nemligen i barsk ton
ha yttrat: Je suis trös mecontent de la con-