från honom för era egna pengar, ja, det är ni, ingen annan än ni, som återgifvit mig min arma olyckliga moders sista gåfva; och om jag nu kan återtaga den utan ånger öfver att en gång ha lemnat den ifrån mig, så är det blott er jag har att tacka derför... ty orenadt af procentarens hand, har detta minne ånyo blifvit renadt af ert :goda och redliga hjerta ! Utbristandei tårar, sådana som endast oskulden kancgjuta vare sig af glädje eller sorg, leimnade hon gården, utan att ge Alm tillfälle att svara, och återvände till sitt rum. Alm betraktade björklunden som visade sina hvita stammar och gröna kronor på andra sidanlandsvägen midt emot Ensta gård. Skulle väl händanefter dessa stammar synas honom lika hvita och dessa kronor lika gröna som nu i denna oförgätliga stund? Sex dagar efter de händelser vi nyss berättat, steg Petter Alm ånyo in på klockarens Klockaren och hans hustru, hvilka redan genom fönstret sett och igenkänt honom, skyndade ut emot honom, omfamnande honöm på en gång under utrop: Petter! hvarifrån kommer du! hvar i Guds namn har du varit! på nära en hel vecka ngn underrättelse om dig! vi ha alla varit i den dödligaste ångest för din skull! Min farbrors ansigte der hemma var som ett åskmoln, men jag väntade mig gladare ansigten här, svarade Petter, följande sina gamla vänner in i stugan. Visst äro vi glada att få återse dig,, svarade Malm; men kan du förundra dig öfver vår oro. Om du ändå hade skrifvit till oss eller till någon annan! tillade fru Malm,