från honom för era egna pengar, ja, det är
ni, ingen annan än ni, som återgifvit mig min
arma olyckliga moders sista gåfva; och om
jag nu kan återtaga den utan ånger öfver att
en gång ha lemnat den ifrån mig, så är det
blott er jag har att tacka derför... ty ore-
nadt af procentarens hand, har detta minne
ånyo blifvit renadt af ert :goda och redliga
hjerta !
Utbristandei tårar, sådana som endast oskul-
den kancgjuta vare sig af glädje eller sorg,
leimnade hon gården, utan att ge Alm till-
fälle att svara, och återvände till sitt rum.
Alm betraktade björklunden som visade sina
hvita stammar och gröna kronor på andra si-
danlandsvägen midt emot Ensta gård.
Skulle väl händanefter dessa stammar sy-
nas honom lika hvita och dessa kronor lika
gröna som nu i denna oförgätliga stund?
Sex dagar efter de händelser vi nyss be-
rättat, steg Petter Alm ånyo in på klockarens
Klockaren och hans hustru, hvilka redan
genom fönstret sett och igenkänt honom,
skyndade ut emot honom, omfamnande ho-
nöm på en gång under utrop:
Petter! hvarifrån kommer du! hvar i Guds
namn har du varit! på nära en hel vecka
ngn underrättelse om dig! vi ha alla varit
i den dödligaste ångest för din skull!
Min farbrors ansigte der hemma var som
ett åskmoln, men jag väntade mig gladare an-
sigten här, svarade Petter, följande sina
gamla vänner in i stugan.
Visst äro vi glada att få återse dig,, sva-
rade Malm; men kan du förundra dig öfver
vår oro.
Om du ändå hade skrifvit till oss eller
till någon annan! tillade fru Malm,