Ja- visst, min. gummal svarade -Malm;
sutan min räddande engel hade jag icke fått
mitt halfstop mjölk,:och, utan mitt halfstop
mjölk hade jag kanske sofrit än. och hur
hade det då gått med vår kyrka? .,.. Men
vet du, du har aldrig förefallit mig så vac-
ker som i det ögonblick när du inträdde med
skålen ... det var en syn värdig Johannis
uppenbarelse.
För att alltid synas dig lika vackers, fö-
reslog frun, borde du kanske hvar afton taga
dig ett par toddar. a
Bevare mig Gud för detl, ropade man-
nen; nej, min vän, tillade han omfamnande
sin trogna maka, för att finna dig mer än
tillräckligt god och vacker för mig, behöf-
ver jag visst icke skåda dig genom flors-
hufva. t
sOch hvad säger du; om min staekars Ro-
senkulla. som jag alltid tänker på så ofta jag
sor de der vaekra hornen ? frågade hustrun.
Jag sägers, svarade kloekaren, att om Ro-
senkulla icke funnits, så hade aldrig Hin Oade
räddat kyrkans silfver.
IV.
Ben unge gåstgifraren.
En våritiorgon stöd klockaren i skjortär-
marne fullt sysselsatt med arbetete i sin lilla
trädgårdstäppa. FA
Han stretade med spaden så att svetten
stod honom i pannan, men .var som vanligt
vid godt mod, ehuru han under arbetet oupp-
hörligen och förmödligen för öfnings skull
gnolade på den likpsalm som längre äm på
dagen skulle sjungas vid en begrafning. iden
närbelägna kyrkogården.
I Han märkte ej att, under-det han arbetade
Toch sjöng, en vanlig bondkärra stannade
I utanför hans boning och att ur denna hop.
ade en ung man, fäng till växten och mec
, I fördelaktigt ansigte samt klädd midt emellar
I herreman och bonde.
Malm blef derföre gladt öfverraskad nä