— En björsjagt. I Öfver-Luleå socken och Mörträsk bor en beskedlig nybyggare, af ett något godmodigt utseende med namn Haus Gustaf Engfors, hvilken i medlet af sistlidne Norember gick ut i skogen med yxen för att skafva aspbark åt kreaturen. Han fällde till den ändar en asp och började just skafva, då han bakom sig får höra ett groft brummande, och då ham hastigt vänder sig om får se hufvudet af en björn; som helt yrvaken oeh missnöjd öfver att blifva störd höll på att krypa ur sitt ide. Engfors måttsde genast ewt hugg åt björnen, men denne som i allmänhet är en utmärk fäktare, undvek första hugget och lyckades vid det andra ryeka yxan af Engfors, men som han ej tyekte om mötet i sin stugdörr, drog han sig försigtigt tillbaka, lemnande yxan så att skaftet deraf kunde nås, om man gträekte in hela armen. Man skulle nu hafva :rott att vår beskedlige Engfors borde vara nöjd, och skynda sig hem, men i sin enfald ville han ej lemna yxan, som kostade 4 plåtar, i stieket, utan räckte in handen i idet och drog ut den. Men en, som detta ej föll i smaken, kom genast efter att återtaga sin trof och striden hörjade ånyo, hvarvid likv5l Bogfors lyckades att med några dugtiga hugg gifva Nalle dödssömnen. (N. P.) — Karakter, Huru högt den berömde kompositören Lesueur uppskattade sin konst och huru myeket dess värdighet låg honom om hjertat, till och med då han stod i fara att fela mot kejsar Napoleon I:s befallningar, hvilken högt ärade hans värdiga karakter både som meuniska ech komsinär, torde nedanstående utdrag ur Lesueurs biografi utvisa. En dag sände marskalk Berihier till han skulle medtaga de förnämsta kons orkesteru, emedan kejsaren skulle gifra dag. Lesueur infann sig tillika med sina kolleger på den bestämda tiden. Marskalken mottog dem i matsalen samt förkunnade dem, att de under måltiden skulle uppföra dansmusik. TLesueur, förvånad Ofycr em sådan begäran, svarade med en Adel hetta, att de förnämsta europeiska konstnärer v8l voro kallade till uppföramde af en konsert för H. M:t, men ingen matsmältningsmusik. Oeh i det han tillade, att han aldrig kunde tro, det en sådan önskan kunde komma från jsaren, lemnade han erkestern. — Marskalken, retad genom detta metstånd, anmälde händelsen för Napoleon, som likväl svarade: Herr Lesueur har rätt, jag tycker om de stora konstnärer, hvilka bevara sin värdighet i medvetande af deras personliga vårdo — låt ni en regementsmusik komma.r — Ha Pfeiffer, den berömda tyska verldsbefarerskan, har på anmodan gjort eit besök hos furst Metternich, för att meddela honom en berä:tels2 om sina resifventyr.