— En björsjagt. I Öfver-Luleå socken och
Mörträsk bor en beskedlig nybyggare, af ett något
godmodigt utseende med namn Haus Gustaf Eng-
fors, hvilken i medlet af sistlidne Norember gick ut
i skogen med yxen för att skafva aspbark åt krea-
turen. Han fällde till den ändar en asp och började
just skafva, då han bakom sig får höra ett groft
brummande, och då ham hastigt vänder sig om får
se hufvudet af en björn; som helt yrvaken oeh miss-
nöjd öfver att blifva störd höll på att krypa ur sitt
ide. Engfors måttsde genast ewt hugg åt björnen,
men denne som i allmänhet är en utmärk fäktare,
undvek första hugget och lyckades vid det andra
ryeka yxan af Engfors, men som han ej tyekte om
mötet i sin stugdörr, drog han sig försigtigt tillbaka,
lemnande yxan så att skaftet deraf kunde nås, om
man gträekte in hela armen. Man skulle nu hafva
:rott att vår beskedlige Engfors borde vara nöjd,
och skynda sig hem, men i sin enfald ville han ej
lemna yxan, som kostade 4 plåtar, i stieket, utan
räckte in handen i idet och drog ut den. Men
en, som detta ej föll i smaken, kom genast ef-
ter att återtaga sin trof och striden hörjade ånyo,
hvarvid likv5l Bogfors lyckades att med några dug-
tiga hugg gifva Nalle dödssömnen. (N. P.)
— Karakter, Huru högt den berömde kom-
positören Lesueur uppskattade sin konst och huru
myeket dess värdighet låg honom om hjertat, till
och med då han stod i fara att fela mot kejsar Na-
poleon I:s befallningar, hvilken högt ärade hans vär-
diga karakter både som meuniska ech komsinär, tor-
de nedanstående utdrag ur Lesueurs biografi utvisa.
En dag sände marskalk Berihier till
han skulle medtaga de förnämsta kons
orkesteru, emedan kejsaren skulle gifra
dag. Lesueur infann sig tillika med sina kolleger
på den bestämda tiden. Marskalken mottog dem i
matsalen samt förkunnade dem, att de under målti-
den skulle uppföra dansmusik. TLesueur, förvånad
Ofycr em sådan begäran, svarade med en Adel hetta,
att de förnämsta europeiska konstnärer v8l voro kal-
lade till uppföramde af en konsert för H. M:t, men
ingen matsmältningsmusik. Oeh i det han tillade,
att han aldrig kunde tro, det en sådan önskan kunde
komma från jsaren, lemnade han erkestern. —
Marskalken, retad genom detta metstånd, anmälde
händelsen för Napoleon, som likväl svarade: Herr
Lesueur har rätt, jag tycker om de stora konstnä-
rer, hvilka bevara sin värdighet i medvetande af
deras personliga vårdo — låt ni en regementsmusik
komma.r
— Ha Pfeiffer, den berömda tyska verlds-
befarerskan, har på anmodan gjort eit besök hos
furst Metternich, för att meddela honom en berä:-
tels2 om sina resifventyr.