delse, i hvilken han stod till Ryssland för
bjelpen i Ungera, har han med tanken fästad
på de revolutionära farorna skyndat att ställa
sig under skyddet af en annan makt, som
visserligen icke har stora armåer, men der-
emot kan disponera öfver ansenliga trupper
af prester, munkar samt uppenbara och hem-
liga jesuiter, och för vinnande af dess gunst
och skydd uppoffrat en och annan af sina su-
veränitetsrättigheter samt lemnat för framtiden
folkbildningen och folkmedvetandet i sitt rike
uti en främmande makts våld. Vid sidan af
honom skall nu åter regera en kronbärande
öfvermunk, såsom Klopstock uttryckte sig i
sitt bekanta ode till Josef II, skrifven vid den
tid, då påfven förgäfves kom till Wien för
att söka afböja den då påbörjade emancipa-
tionen från det påfliga öfverväldet.
Äfven med Portugal har den påfliga stolen
nyligen afslutat ett konkordat, som blifvit
framkalladt genom religiösa söndringar uti
Portugals ostindiska besittningar, men som
hufvudsakligen synes gå ut på att befästa ka-
tolicismen uti Indien, i det erkebiskopen af
Goa blifvit utsedd till metropolitan och pri-
mas öfver hela Orienten, norrut till Nova
Sembla, söderut till Malakka.
I nordliga Tyskland har katolicismen på
sednaste tiden utvecklat en liflig verksamhet
genom de nya Pius- och Severinusföreningarne
samt de offentliga jesuitmissioner, som be-
stått hvardera af flera predikanter, hvilka tå-
gat från ort till ort i trakter med blandad
katolsk och protestantisk befolkning och på
hvarje ställe, der starkare tillopp af folk kunde
väntas, predikat omvexlande flera dagar å rad,
ofta på öppna fältet.
Några tecken förspörjas dertill att denna
romersk-katolska ifver äfven söker göra sig
gällande i det rent protestantiska norden. I
Köpenhamn har börjat utgifvas en tidning,
Skandinavisk Kirketidende, hvilken är or-
gan för den propagandistiska jesuitmissionen
1 norden. I Danmark söker man genom kring-
sända cirkulärer och anteckningslistor så myc-
ket som möjligt öka abonnenternas antal, i det
man visligen förtiger att tidningen är katolsk,
utan endast uppgifver dess ändamål vara att
verka för religion och sedlighet. I Sverge
kringsändas dels friexemplar af bladet, dels
afskrifter af en och annan artikel ur detsam-
ma, gjorda af en bekant norsk eller schles-
wigholsteinsk proselyt, som en längre tid
bortåt varit ett plågoris för en mängd tid-
ningsredaktioner genom de kuriösa, oftai hög
grad otidiga artiklar och bref hvarmed han
öfverhopat dem, men som på den sednaste
tiden visat en så outtröttlig ifver att åt alla
håll och kanter äfven till de minsta lands-
ortsblad, der han hoppats vinna något insteg,
kringsända sina katolska epistlar, att man nä-
stan skulle kunna tro, att det heliga propa-
ganda-kollegiet icke försmått att antaga ho-
nom i sin tjenst.
På samma gång man bör erkänna, att dessa
katolska sträfvanden i norden för ögonblic-
ket icke äro synnerligen fruktansvärda, måste
man dock fästa en liflig uppmärksamhet på
den allmänna katolska rörelsen i Europa, på
den utmanande och agressiva karakter ultra-
montanismen antagit. Den bör öfver allt
räcka protestantismen till lif och kraftigt mot-
värn. Men detta kan icke ske derigenom att
protestantismen gör sig sjelf så katolsk som
möjligt och förkastar sina egna konseqvenser:
fri forskning och fri bekännelse. Inom den
tyska protestantismen har visat sig ett sträf-
vande, som tydligt nog framträdt på de sednas e
s. k. evangeliska kyrkodagarne, att söka af
katolicismen tillegna sig en del af det hvar-
igenom den imponerar på och får makt öfver
sinnena; ett märkligt tecken på en dylik
riktning är hos oss bland annat det nya
kyrkohandboksförslaget; och man har föröf-
rigt många exempel på huru extremerna inom
de båda konfessionerna gå hand i hand.
Men en förfalskad, papistiserad protestan-
tism har, huru omgärdad med yttre skydd
den än må vara, ringa motståndskraft mot
katolicismen, som då kan sägas ha fördelen
af större äkthet och uppriktighet, och som på
den väg de då gemensamt beträda har ojem-
förligt större resurser och rikare hjelpmedel.
Protestantismen vinner endast styrka genom
att vara sann, vara sig sjelf, genom att kämpa
under sitt sanna baner: forskningens och be-
kännelsens frihet. På den vägen har katoli-
cismen alltid kommit till korta.
sem