positionen, som i; dennar fråga spridt så mycet ljus. Frankrike eger kommunikationsmedel som äro i det bästa skick, det eger kreditanstalter som ständigt tilltaga i antal och betydenhet; det besitter en ypperligpersonal af ingeniörer, arbetschefer, verkmästare och arbetare; det förenar med ett ord allt hvad man kan önska för en fullständig framgång. Genöm sitt exempel skulle det draga med sig den öfriga verlden, som redan är mycket benägen att öfvergifva afsöndringspolitiken och som endast väntar på en signal för att sätta sig i rörelse. -Det ligger i dess egen makt att förvärfva stor ära, att intaga en hög ställning, förvärfva nytt inflytande och väcka till lif en hastig utveckling af nationalvälmågan. Det skall icke kunna motstå utsigter, som ega så mycket lockande både för dess ärelystnad och dess sunda förstånd. RÄTTEGANGSocx POLISSAKER. Vid i dag företaget kompletteringsval i tryekfrihetsmålet emot tidningen Första Fäderneslandets ansvarige. utgifvare, stryrman Lindström, utsågos af aktor i stället för lektor Lundstedt, som förklaradt sig hindrad, oeh expeditionssekreteraren Rezelius, som beende å landet: major C. O: Munek, utesluten af svaranden; grosshandlaren J. Schön oeh grosshandlaren Johan Moll. Svaranden valde i stället för kansliledamoten Cedersehöld, som anmält embetsförhinder, öfverstlöjtnant G. Hjerta, utesluten af aktor och grosshandlaren Lars Hjerta. TI stället för öfverstelöjtnant Wester, som är hindrad af sjukdom, utsåg dömstelen kammarrättsrådet Ålander, advokatfiskal W. Cederblad, utesluten af käranden, oeh ålderman Spångberg, utesluten af svaranden. — Handlanden Hofgren har hos biljardegaren Magnell inlåtit sig i ett spel, som kallas knaek, och derpå förlorat dels de penningar han hade med sig, dels ock ett betydligt belopp derutöfver, för hvilket han utfärdat reverser. Saken blef anhängiggjord i poliskammaren,. der deltagarne i spelet lära blifvit dömda att böta för hasardspels, utöfvande. På förhand hade likväl en öfverenskommelse emellan Hofgren och Magnell blifvit träffad, att Hofgren skulle iterfå sina vid tillfället utgifna reverser, uppgående sill ett belopp af 1138 rdr rgs, emot det han utfärdade 2:ne nya, hvardera å 300 rdr rgs. Nu har Hofgren stämt Magnell till rådhusrätten med yrkande att återfå dessa sednare reverser eller att Magnell måtte åläggas till Hofgren utbetala deras belopp. . Di saken i dag å rådhusrättens 3:e afdelning förevar, uppgaf Hofgren att han infunnit sig i Magnells lokal, med amledning af en annons om något som der skulle rara till salu; men -då detta redan var försåldt, blef spel föreslaget, hvarpå Hofgren ingiek med. det resultat, som efran nämndes, Under spelets fortgång skulle Hefgren af flitigt bestådd traktering ha blifvit öfverlaståd, så att hån ej rätt vetat hvad ham gjort. Magnell å sin sida; medgafatt spelet blifvit sorh sagdt är bedrifvet, oeh att han deri stundvis deltagit; men förklarade att för de reverser Hofgren utfärdat hade han af Magnell bekommit kontanta penningar, tom han sedan småhingom boörtspelat. Af dessa koatahta försträekningar skulle 603 rdr ha vårit Magnells egna medel före spelets början reh resten hans. vinst af detsamma, och derföre skulle också Magnell ha åtnöjt sig med att förlikningsvis emottaga revers å 400 rdr bko. Denna omständighet. bestriddes af Hofgren, som uppgaf att det högsta belöpp Magnell kontant lånat honom utgjorde 39 rår rgs, hvärjemte Hofgren förklarade att han vid för likningstillfället skulle -ha låtit öfvårlasta sig. Magnell invände deremot att vid förlikningstillfället blott en half butelj portvin blifvit förtärd af 3 närvarande personer och att således Hofgrens uppgift skulle vara osänn. Målet uppsköts och polisprotokollet skall af Hofgren nästa gång föret es. — Med den för tillgrepp af bref ur postlådor häktade, och tilltalade extra brefdagaren vid kongl. postverket K. Quarfot fortsattes i dag polisförhör som leddesaf hr underståthållaren De Mare6. Hr generalpostdirektören Stael v. Holstein öfvervar ransakningen. Quärfot inställdes iklädd fångdrägten, och tillstädeskom föreståndaren för lådbrefsexpeditionen Carl Lindholm. Hr Lindholm förklarade att han uti flere månader misstänkt Quarfot att undanhålla bref, men icke kommit på honom förr än nu. Upptäckten hade skett derigenom att en inspektor Edholm anmält att ett af hönom den 24 Deeember sistl. år uti breflådan:å Södermanlandsgatan inlagdt oeh till Ekolsund adresseradt bref ieke: kommit egarinnan tillhanda. Då Quarfot hade nåmnde låda i sitt distrikt, så blef han misstänkt. En qväll i förra veekan hade qvarfot aflemnat bref, hemtade ur postlådör, och då ham kl. 8 inkommit i expeditionsrummet hade hr Lindholna tillsagt honom utgå i förmaket och hemta ett glas vatten. : Extra brefdragarne Johan Lundstedt och Lars Fredrik Andersson hade då på Lindholms befallning skyndsamt begifvit sig ut och uppmanat Quarfot att framtaga sin plånbok. Quarfot hade till en början vägrat, under föregifvande att han först skulle utgå på afträdet. Plånbeken hade: emellertid blifvit honom fråntagen, och han införd å expeditionsrummet. Då densamma i Quarfots närraro Öppnades, befanns den innehålla flera uppbrutma bref, hvilket hade till följd att visitation företogs i hans bostad, der, såsom förut är omnämdt, anträffades em mängd bref, dels brutna och dels obrutna, äfvensom tvenne frimärken, hvilka syabarligen blifvit afrifna från bref. Quarfet blef i dag af hr underståthållaren allvarligen tillhållen att afgifva en samningsenlig bekänhelse, men han fortfor att vidhålla sin förut gjorda, efter all samnolikhet osanna berättelse. Då han tillspordes em han ieke kände ånger, svarade han: pMan kan väl ieke känna ånger då man vet sig vara oskyldig. Tillfrågad om sina lefnadsomständigheter, uppgaf Quarfot att han, som är född 1838 å en egendom kallad Röda Laxen i Nerike, hvarest hans fader år med, varit kakolugnsmakaregesäll oeh i Juni månad förlidet år blifvit anställd sera extra brefdraju Ng — NR UV CYAN fal da allan I 3 1 Uwe are. I De hes hemam anträffade frimärkena hade khan köpt, och då hans uppmärksamhet föstades på att ott if dessa förut sutit på ett bref, svarade han: Je det ir sannt, ty jag skref ett bref för att skieka bort, nen det blef ieke bra och derföre ref jag sönder det, samma och berttog det anbragte frimärket.s Hr Lindholm förklarade ett extra brefdragarnes ligganden åro att ur låderna henta brefven oeh ägga dem i en väska, samt derefter bära desamma sill lådbrefsexpeditionen, hvarest de serteras. De, hvilka skola afsändas till landsorten, efismnas genast ill postkassakontoret, men lokalbrefven lemnas genast kt brefdragaren åter för att aflemmas efter adress. I afseende på de hos honom anhållne 87 obrutne okalbref, påstod han att det varit honem emöjligt tt få reda på egarne; men hr Lindholm upplyste, Att af dessa bref nu redan 27 utan svårighet kunnat sgarne tillställas. Ett af de uppbrutna brefven hade nnehållit qvittenser,, men ett annet,; som varit afändt af en piga härifrån till sin moder ilandserten, nade innehållit penningar till obestämdt belopp, eme lan i brefvet står: Här skiekar jag mamma litet postpenningar. Hr, generalpostdirektören företrädde nu eeh uppyste att det vore så myeket mera skäl att antaga let Quarfot vore skyldig till angifvelsen, som -brefIlragarne ära cträngeligen ANhefallda att hära hvefo inv är oil Mil kerk. i