Äfven denna ändamålslösa och pedantiska förändring härleder sig fråti den extra komitån i konseljen, emedan de komiterade, som utarbetat förslaget, hemställt, dels att minst 27 rader skulle skrifvas på hvarje sida, samt 9 stafvelser i rubriketi och 12 i det öfriga af expeditionen, hvilket låter både säga sig och utan svårighet verkställas. Idåen att bestämma bokstäfvernas antal torde vara hemtad från norska expeditionsloven, 222, hvilken jemväl fordrar 28 rader och 36 bokstäfver på sidan; men som man vet är både den norska skrifstilen i och för sig sjelf tätare än den svenska, och papperet, hvarpå skriften sker, större än våra kartor. Detta synes emellertid vara det enda man hemtat från den norska författningen, hvilken eljest har åtskilligt bättre att bjuda på. Denna granskning skulle långt vidare kunna utsträckas och många flera förbiseenden och tvetydigheter deri kunna anmärkas. Isynnerhet skulle det vara intressant att anställa en jemförelse emellan det af kormiterade uppgjorda förslaget och de förändringar som, enligt den utfärdade författningen, blifvit gjorda af herrar statsråder, men dermed kan väl anstå till framdeles. Innan vi slutar, denna kritik, kunna vi likväl icke underlåta erinra öm ett stadgande, som verkligen blifvit påhittadt af de komiterade och som är af en särdeles egen beskaffenhet. Uti 153 stadgas nemligen, att lösen för handling eller bevis, som begäres, men eljest icke bör utfärdas, må expeditionshafvanden ej låta utmäta, der han ej kan visa, att expeditionen blifvit begärd. Numera skall således domaren antingen taga intyg af två fullgoda vittnen, eller ock skriftligt intyg åf den, som expeditionen begärt, att en sådan begäran blifvit gjord. En domare, som i andra fall utfärdar de mest vigtiga bevis, han skall således icke numera, såsom hitintills skett, kunna sjelf få lemna intyg att en simpel expedition blifvit begärd; och icke heller lärer underexecutor lagligen kunna, i händelse af bestridande, ega makt att pröfva huruvida det är visadt, att expeditionen blifvit begärd. Detta stadgande innefattar en missaktning mot hela domarecorpsen och skulle tillika kunna, rörande den obetydligaste expedition, leda till trassel i flera hänseenden. Detta stadgande var i öfrigt desto mera opåkalladt, som någon klagan icke oss veterligen blifvit förd deröfver, att domare förut missbrukat rättighet att lemna intyg det expedition blifvit. begärd.