Article Image
NN RA bes Ag OR Av BE TALE TRISS UCS GIF BRGA i hofrätt, något bevis deröfvet icke behöfver lösas, äfven om det sker å annan tid än proklamadagen och särskildt protokoll således behöfver af expeditionshafvanden utskrifvas för att komplettera bevakningsinlagan? Man kan föreställa sig till hvilken villervalla och osäkerhet en sådan tvetydighet skulle kunna leda. Produlktionsbevis. Lösen för sådana är bestämd till 2 rdr bko, utan afseende:på antalet af artiklar, beviset omfattar. Det skulle således antingen kosta 2 rdr bko för hvarje artikel, eller lika mycket för en artikel som för 100? Kan denna tvetydighet vara afsigtlig, eller kan den nuvaratide redaktionen för något fall föranleda en billig tolkning? Bouippteckningar. För dessa skola i första afdelningen betalas dels en inregistreringsafgift dels lösen för bouppteckningen, såsom för instrument öfver värderingen; hvaremot 12 8 sista mom. i författningen, stadgar, att då för boupptecknings förrättande, bouppteckningsprocent eger rump, särskild lösen ej må fordras, hvarken för bouppteckningsinstrumentet eller bouppteckningens inregistrering. Nu eger likväl t. ex. vid justitiekollegiumf i Stockholm det förhållande rum, att uppteckningsprocent väl eger rum men icke tillgedonjutes af tjenstemännen, utan redovisas under rubriken paflöningsoch barnhusafgift till stora barnhuset. Hur skall härmed förhållas? Skola i följd deraf vederbörande som ingifva bouppteckningar vara skyldiga att betala ej mindre uppteckningsarfvode till stora barnhuset än inregistreringsarfvode och lösen för instrumentet till expeditionshafvanden, eller skola de sistnämnde anses pligtiga att för intet bekosta bouppteckningarnes upprättande och utskrifning m. m., hvarigenom de torde förlora 12 till 1500 rdr bko förut egande årlig inkomst ? Och hvilken skall i sådant fall hålla dem skadeslösa? Kallelse å part. Skriftlig. För denna finnes lösen bestämd med 24 sk. bko endast vid hofrätt eller annan öfverrätt, men icke för underrätt. Det händer likväl, åtminstone här i Stockholm, hvarje fättegångsdag, att så vil vittnen som parter utan ordentlig stämning kallas genom en skrift af notarien. Hur skall denna lösas? Eller jår kanske sådan kallelse hädanefter icke ega rum? Protokoll. Den komite, som var nedsatt för att utarbeta förslaget till den nya taxan, hade föreslagit att lösen för annat protokoll, än i revisionssak och för auktioner, skulle, ehvad det innefattar beslut eller icke, lösas vid underrätt: 1:a arket med 1rdr 16 sk. och hvarje af. de öfriga med 32 sk. samt: vid öfverrätt: l:a arket med 2 rdr och. hvarje af de öfriga I rdr, allt bko; äfvensom. lika lösen blifvit föreslagen för resolution med rubrik i embetsverk hörande till första och andra afdelningarne. Den extra komiten inom konseljen, hvari, enligt hvad vi sedan sist erfarit, jemväl statsrådet Wallensteen såsom substitut för br Fåhreus deltagit, har man funnit för godt att nedsätta berörde lösen för tredje och öfriga arken till 24 sk. bko per ark. Detta njuggeri har ett betydande inflytande på domares inkomster af expeditionslösen och är i öfrigt särdeles obilligt. När utskriften för ett ark med den tätare stilen icke kan beräknas lägre än 8 sk. bko och domaren anses kunna författa ett ark på 2 timmar, så uppgår den vedergällning han derför åtnjuter icke till mer än 8 sk. bko i timman, hvilket väl torde få anses alltför lågt. Vid underrätterna äro dessutom de mål, hvilka erfordra det största arktal protokoller, med få undantag, de mödosammaste, åtminstone vida besvärligare än de expeditioner, hvilka icke upptaga mera än ett eller två ark. Detta synes icke hafva bort undfalla uppmärksamheten hos statsråderna och grefvarne Sparre och Mörner, hvilka, hvar för sig, både åtföljt häradshöfdingar på ting och varit ledamöter i hofrätten. Vår oförgripliga mening är, att de flesta rättsinniga parter gerna skulle vilja betala dubbel lösen emot hvad i expeditionstaxan finnes stadgadt, allenast de kunde få sina rättegångar skyndsåmmare afgjorda. än. för närvarande, då t. ex. vid många häradsrätter saker ofta uppskjutas 4.å 5 ting med särskildt lösen för protokollet vid: hvart och ett. Långt ifrån att söka afhjelpa detta genom den sporre till skyndsamhet, som en högre expeditionslösen skäligen kan innefatta, synas bestämmelserna i expeditionstaxan snarare vara lämpade efter den åsigt, att sjelfva processen vore för parterna en bisak, men deremot besparandet af lösen en hufvudsak. Utur sistnämnde synpunkt ha auktorerne af den.nya expeditionstaxan framför allt haft sig särdeles angeläget, att med en minutiös noggrannhet bestämma (se 7 ) icke blott antalet rader på hvarje sida, hvilket må vara nödigt, efter som det redan i visst fall är bestämdt i vår gamla lag (30 kap. 3 Rätteg.balken) utan derutöfver antalet dbokstäfver på hvarje rad. De förra skulle således, uppgå till 28 och de sednare till 24 i rubrik och 36 i det öfriga af expeditionen. För underdomare, hvilkas tid i öfrigt är så fullt upptagen, lärer det ändå komma att falla sig. särdeles besvärligt att sysselsätta sig med att räkna bokstäfverna i expeditionen. Sådant blir dock för expeditionshafvanden oundvikligt om han icke vill -äfventyra att för hvarje expedition med för få bokstäfver böta 20 rdr. Hvad som är ännu värre är, att genom det ifrågavarande stadgandet skriften, med så tät stil på så litet arkformat som våra charte sigillate, måste blifva högst -svårläst, så framt stilen icke är destomerredig. -Härigenom kommer man således, hvad expeditionens äslighet angår, att befinna sig ungefär på samma punkt som förut. Vet du, Malmp, sade hon, sjag riktigt sörjer min stackars ko, min vackra snälla TREE FEL h SU

7 januari 1856, sida 2

Thumbnail