NI VURSUKN MH, den 7 Jan,
Den nya txpeditionstaxan,
I.
ständring, hvars ändamålsenlig-
ft att inse, är den att parter blif-
afgiften vid ingifvandet af ansök
gler och: Å måls fullföljd i hofrätter, kolle-
I tatäp - andra embetsverk, hörande under den
har 2 - Upptagna andra afdelningen. Sålunda
ten 68 förr bestämda låga s. k. kansliafgif-
sc AA 16 sk. bko uteslutits. I Norge äfven-
- si Danmark är deremot förhållandet all-
deles motsatt, så att s. k. sincaminations- och
Pprotokellationssalarium, der betales äfven vid
mnderrätterna, till betydligt högre belopp (t.
(ex. i Norge minst en half speciedaler eller
(omkring 2 rdr rgs). .
. Mer, äfven om man här icke velat förhöja
ANCar iinationsbeloppet i öfverrätterna, så tje-
Nar åtminstone borttagandet af den nu ringa
2 iften, hvilken skäligen icke kan anses be-
7 nga någon part som i öfrigt ej är enligt
Psamma lags 13 8 för fattigdom fri från lösen,
: till ingenting annat än att mitska vederbö-
rande tjenstemäns förut lagligen bestämda in-
komster och derigerom grundlägga icke blott
de nuvarande tjenstemännens rättmätiga an-
språk på skadestånd af statskassan, utan äf-
ven för framtiden föranleda en förhöjd lö-
nings- och pensionstat för dylika tjenstemän.
Det säkra är således en förlust för statsver-
: ket, hvaremot vinsten för de rättsökande i 99
fall bland 100 kommer till godo endast de
;processlystna och grälmakarne samt en hop
sämre sakförare som förleda till rätte sängar
och säkert icke underlåta att för egen del
:staga mer betalt i samma mån som staten och
.dess tjenstemän äro berättigade till mindre.
Denna omständighet synes likväl i den nva
expeditionstaxan vara helt och hållet förbi-
sedd, hvilket vi för vår del anse vara en gan-
ska väsentlig brist, helst jemväl derigenom
på statsverket kastas utgifter, hvilka skäligen
borde drabba de enskilda parter som sins emel-
Jan tvista. Efter en motsatt och i vår tanke
mera statsmannamessig åsigt hade taxan på
expeditionslösen ock.s skäligen kunnat och
bort i åtskilliga fl utan mehn för allmänhe-
ten förhöjas utötver hvad som skett; åtmin-
stone hade der, icke bort nedsättas så, att de
ntvarande tjenstemännens inkomster minskas
och statsve.rket derpå förlorar, utan något slags
motsvaro. nde gagn för de rättsökande.
Om man derefter mera i detalj genomgår
den mjya taxan och dervid följer alfabetets
ordning, så träffar man öfverallt på anlednin-
gar till anmärkning.
Till exempel under rubriken Bevis: Grava-
tion å fast egendom. Lösen derför har blifvit
: bestämd till minst 2 rdr bko, då tiden om-
:fattar 10 år. Förut utgjorde denna lösen för
:stad minst 3 rdr 16 sk. bko och för landet
.minst 2 rdr bko. Efter de 34 år som förflu-
tit sedan sednaste expeditionstaxa utfärdades,
hafva egendomarne å landet i betydlig mån
:styckats, så att vid utfärdande af bevis om
deras gravationer, nu fordras både mera tid
och besvärligare granskning, än 1821; hvar.
till kommer, att 2 rdr bko vid sistnämde tid,
i förhållande till varuvärdena och fastighets-
värdena, då gälde åtminstone 50 om icke 100
procent mera än nu. Dessa skäl hade åtmin-
stone bort förbjuda en nedsättning af lösen för
dylika bevis rörande stadsfastighet, hvarige-
nom tillika städernas magistratssekreterare lida
en betydlig minskning 1 sina inkomster — i
Stockholm beräknas denna till 1900! å 1200 rår
bko årligen. — Således blir det städernas all-
männa kassa som får godtgöra denna minsk-
ning. I öfrigt kan här anmärkas en sådan
otydlighet i redaktionen, att man skäligen
skulle kunna ifrågasätta åt. om någon begär
bevis öfver gravation af hela staden, någon
högre lösen än 13 r0:; 16 sk. kbo ej får de-
biteras.
Såsora en märklig inkonseqvens förtjenar
anmärkas, att då de öfver handlingars ingif-
wande till andra afdelningåns embetsverk
meddelade diari-bevis, hvilkas utfärdande för
expeditionsshafvanden medföra temligen ringa
bervär, blifvit höjd från 24 sk. till 32 sk.,
så har lösen för annat bevis, hvarmed besvä-
ret alltid är större och ofta kan vara mång-
d:abbelt samt jemväl innefatta en vidsträckt
ensvarighet, t. ex. bevis, huruvida besvär blif-
wit anförda eller fullföljda — hvilka kunna
erfordra att genomgå diarier under flera mä-
mader, ja år — blifvit nedsatt från 1rdrbko
till 32 sk., såvida bevisen tecknas å företedd
handling, hvaremot, om beviset särskildt ut-
färdas, lösen bibehålles vid den gamla, eller
1 rdr bko. Skälet till nedsättningen i förra
fallet är lika svårfattligt som till skillnaden
emellan ett bevis som tecknas å en företedd
handling och det som utgifves särskildt, d: v.
3. tecknas på ett särskildt pappersark. Dess-
utom förekommer härvid, att någon skillnad
i lösen för bevis som inom de högsta em-
betsverken eller de som höra till tredje af-
delningen utfärdas, icke är iakttagen, utan att
för dessa embetsverk endast talas om sär-
skildt utfärdade bevis,. Kan då meningen
vara att t. ex. i justitierevisionen eller stats-
departementena aldrig bevis får tecknas åder
företedda domar eller utslag, att besvär dere-
mot icke äro anförda eller något dylikt? Så-
dant sker nu likväl tota die.
Bevis öfver aflagd borgenärsed i konkurs-
mål skall hädanefter betalas med 32 sk. bko
så väl vig underrätt som vid hofrätt, men
enligt 10 , 4 mom., är likväl icke någon
skyldig att utlösa sådant bevis i hofrätt. Arl
således meningen, att då någon före prokla-
madag vid underrätt besvärjer sin fordran i
der eller annorstädes anhängig konkurs; lö-1
En annan fö
het vi ha svå
vit fria från
ningar och
Den befängda fantasibilden hade brustit
varm an KAKA sid varklighatena hårda ande.