ör på sin egen Rtypeloe och i distriktet Kau. tokeir förefsllo lodiga) excesser. Norske styrelsen skickade en kommission till Finmarken för att gifva de glycklige lapparne all möjlig undsättning och begärde på samma ång förklaringar af Ryssland för att reglera ot nya åtgärdens tillämpning; men Ryssland af ej något tillfredsställande svar. Det hade beräkoet att denna kraftåtgärd skulle tvinga kabinettet i Stockholm till eftergifter. Motsatsen inträffade. Norska tyrelsen förbjöd ryssarne tillträdet till de norska fiskerierna. Men ryssarne fullfölja icke desto mindre sina tilltag. Oaktadt kabinettet i Stockholm uppfordrat Petersburgerkabinettet att reglera alla förhållanden som hafva gemenskap med gränsspärrningen, har det dock allt hittills undandragit sig att i sådant afseende vidtaga någon åtgärd. Helt nyligen ha de fördrifvit norrmännen från ett vigtigt fiskläge, vid namn Kiberg; de fiska i Warangerfjord som på ett gemensamt område, och kabinettet i Stockholm har haft den svagheten att blunda för deras tilltag på denna punkt, der fisk finnes i öfverflöd på norska sidan, men nästan helt och hållet tryter på den ryska. Det är lätt att inse det Ryssland ej skall stanna dervid. Må vestra Europas kabmetter taga sig väl 1 akt. Medan Wien upptager deras uppmärksamhet med ändlösa underhandlingar, medan de tvista om garantier, som ej garantera mycket, framrycker Ryssland på omvägar och fattar posto i trakter, dit diplomatien ännu knapt sänkt sina blickar. Det har behöfts ett tvåårigt krig för att vesterlandets statsmän skulle begripa Svartahafsfrågan. Huru lång tid skola de behöfva för att begripa hvad som föregår på de skandinaviska hafven? En inflytelserik stämma har dock redan höjt sig för att varna. I sessionen den 8 Juni utvisade lord Palmerston för underhuset Rysslands inkräktningar på Norge och Ishafvet. Men det är blott vid de stora kabinettkriserna, när portföljeraa stå på spel, som man utvisar de stora farorna, Man skaffar sig en röstmajoritet genom att frammana skräckbilder. Vi hafva ess bekant att kabinettet i London af sina agenter i Stockholm redan länge vavit underrättadt om intrigerna i Finmarken. Hvarföre uuderlåter lord Palmerston att omtala dem förr än den dag hans tillvaro som minister står i fara ?n böra rg