ör på sin egen Rtypeloe och i distriktet Kau.
tokeir förefsllo lodiga) excesser. - Norske
styrelsen skickade en kommission till Finmar-
ken för att gifva de glycklige lapparne all
möjlig undsättning och begärde på samma
ång förklaringar af Ryssland för att reglera
ot nya åtgärdens tillämpning; men Ryssland
af ej något tillfredsställande svar. Det hade
beräkoet att denna kraftåtgärd skulle tvinga
kabinettet i Stockholm till eftergifter. Mot-
satsen inträffade. Norska tyrelsen förbjöd
ryssarne tillträdet till de norska fiskerierna.
Men ryssarne fullfölja icke desto mindre
sina tilltag. Oaktadt kabinettet i Stockholm
uppfordrat Petersburgerkabinettet att reglera
alla förhållanden som hafva gemenskap med
gränsspärrningen, har det dock allt hittills
undandragit sig att i sådant afseende vidtaga
någon åtgärd. Helt nyligen ha de fördrifvit
norrmännen från ett vigtigt fiskläge, vid namn
Kiberg; de fiska i Warangerfjord som på ett
gemensamt område, och kabinettet i Stock-
holm har haft den svagheten att blunda för
deras tilltag på denna punkt, der fisk finnes
i öfverflöd på norska sidan, men nästan helt
och hållet tryter på den ryska. Det är lätt
att inse det Ryssland ej skall stanna dervid.
Må vestra Europas kabmetter taga sig väl
1 akt. Medan Wien upptager deras uppmärk-
samhet med ändlösa underhandlingar, medan
de tvista om garantier, som ej garantera myc-
ket, framrycker Ryssland på omvägar och fat-
tar posto i trakter, dit diplomatien ännu knapt
sänkt sina blickar. Det har behöfts ett två-
årigt krig för att vesterlandets statsmän skulle
begripa Svartahafsfrågan. Huru lång tid skola
de behöfva för att begripa hvad som föregår
på de skandinaviska hafven?
En inflytelserik stämma har dock redan höjt
sig för att varna. I sessionen den 8 Juni ut-
visade lord Palmerston för underhuset Ryss-
lands inkräktningar på Norge och Ishafvet.
Men det är blott vid de stora kabinettkriserna,
när portföljeraa stå på spel, som man utvi-
sar de stora farorna, Man skaffar sig en röst-
majoritet genom att frammana skräckbilder.
Vi hafva ess bekant att kabinettet i London
af sina agenter i Stockholm redan länge va-
vit underrättadt om intrigerna i Finmarken.
Hvarföre uuderlåter lord Palmerston att om-
tala dem förr än den dag hans tillvaro som
minister står i fara ?n
böra rg