29 December blifvit börtstulna en mängd silfverpjeser och en penningesumma, hvars belopp ännu ej Eunnat bestämdt utrönas. Hiljofvarne hafva tagit sig ingång i kyrkan genom en inslagen ruta i chorfönstret, öfver altaret nedgått i kyrkan, öfverklifvit predikstolen och genom en svag dörr nedgått derifrån i sakristian samt ifrån detta rum uppgått till ett öfre förvaringsrum på en dit ledande trappa, sprängt sönder låset hvarmed dörrluckan var igenlåst, söndersprängt 2:ne utanlås på kassakistan, derur penningarne togos, men alla reverser qvarlemnades, söndersprängt 2:ne utanlås till ett bakom en bokhylla förborgadt skåp i muren, der silfret tillgreps. Upplysningsvis bör nämnas att de: stulna silfrets förvaringsrum var sådant att tjufvarne nödvändigt skulle mycket noga känna lokalen eller ock hafva förfrågat sig derom med någon som haf: kännedom om densamma. Kl. 3 på lördagsmorgoner hade en mil från Forsmark 2:ne okända karlar, åkande efter ett par hästar, visat sig och hvilka då togo väen norrut. För det stulnas tillrättaskaffande utlofvas en belöning af 100 rdr bko och särskildt för en deribland befintlig dopskåls återskaffande 100 rdr bko om der oskadd kan återfås. — Sistlidue lördag fortsattes polisförhöret angående angifvelsen mot doktor Melander och kommissionären Salen, dervid tillstädeskommo å svarande sidan hrr Melander oeh Salen; å kärande sidan kyrkoherden Ekdahl, assistenten Abrahamsson, doktor Näsberg, äfvensom hustru Helena Svensson. Hustru Svensson hade, jemte sin man oeh fyrs minderåriga barn, den 4 November med sin fami! till fots anländt hit till staden och inflyttat uti et: hus i Saltmätaregränden. Den 19 i samma månad hade hon mot ackord 2e 24 sk. rgs i veckan inflyttat hos Salen. På fråga : hvad skick rummet var, svarade Svensson: Bra nog om det är eldadt,. Sedan Salens dräng legat sjuk i tvenne dygn, insjuknade på tisdagen först den en: och derefter den andra flickan. På onsdagen insjuknade mannen oeh dagen derpå så väl hustru: som de andra tvenne barnen. Tvenne barn afledo . det ifrågavarande rummet. mi Doktor Melander uppgaf nu, att han afvetat de barnen, då han besökte uttuset hvarest de hade sit hviloläger, hade diarrhö och symptomer till kolera. Hustru Svensson förklarade, att hon af doktor Melander erhållit samtlige hos henne anhållne religionsböcker, med undantag af tvenne, som blifvit henn: tillsånde genom en för henne obekant jungfrun. SFSalen uppgaf att mannen Svensson, som varit mycket svag under dagarne före sitt insjuknande, varit sysselsatt med att för Salsns räkning köra drank till ladugården. Vittnet Jacobsson intygade, att rummet varit ut ett högst eländigt skick oeh en del af golfvet, son var alldeles uppruttet, ej träbelagt. Luften spelad. in och ut genom dörren, och hade rummet förut va rit begagnadt till uthus. Mannen Svensson är visserligen så återställd, at han kunnat från kolerasjukhuset utskrifvas, men mås intagas å provisoriska sjukhuset. Sedan protokollern: den 7 Januari blifvit justerade, skall utförligare redogöras för detta mål. 7 Hr kyrkoherden Ekdahl emottager välvilligt de bi drag, som lemnas åt den utfattiga familjen. — Uti Storkyrkan under ottesångsgudstjensten i gå inträffade den obehagliga tilldragelsen att en af stark: drycker öfverlastad manspersen stod på stora gånge: och högljudt förolsmpade predikanten. Polis måst tillkallas som utförde den rusige oeh forslade honor i häkte. I dag inställd till polisförhör, uppgaf ha sig vara förgyllaregesällen Fredrik Hellström, sam påstod att han, efter å krogen i Trångsund intage: glögg, blifvit så rusig att han icke afvetat hva han yttrat. Målet remitterades till domstol. — Den på misstankar om stöld ur rådhusrätten 5:e afdelnings kansli och sessionsrum häktade ren skrifvaren Bengt Olsson var i förrgår åter inställ till polisförhör. Olsson har uti 6 veekors ti setat i cell, men fortfor dock att förneka angifvel sen; ehuru han genom vittnen blifvit öfvertygad on att hafra föröfvat de mot-honom angifne stölde och bedrägerier. Skrifvelse hade nu ankommit frå Olssons förra principal, häradshöfdingen Hessling deruti. uppgifres att Olsson hos honom uppfört si: ärligt och anständigt. Då hr häradshöfdingen un der sednaste riksdag varit boende i Stoekholm, had Olsson fått medfölja hit; men efter riksdagens slu uppgiftit att han blifvit anställd som renskrifvare rädhusrättens 5:fe afdelning, och qvarstadnat härstä des. Hr häradshöfdingen slutade sitt skriftliga vit: nesmål, med begäran att den nu tilltalade måtte pi minnas om de ömma afskedsord och de allvarlig förmaningar, han vid afskedet från sin fordna prin cipal erhållit. t remitterades till rådhusrätten och Olsso: Å erfördes i häkte. tW— Sadelmakaregesällen Anders Andersson, egar: till huset N:o 5 i Bödelsbacken, har tidigt i fredag niorgon hastigt aflidit. Andersson hvilken, ehuru be gifven på starka drycker, varit mycket hushållsaktip. hade inhyrt sig hos en af sina egna hyresgäster, e: enkefru. Af denna hade han på morgonen, begär kaffe med bränvin oeh efter detsammas förtärand satt sig på en soffa sami aflidit innan tillkallad fäl: skär hunnit anlända. Vid polisförhöret i lördag upplystes det att Andersson, synnerligen dagarne för. sin död, förtärt omåttligt med bränvin. Det för ordnades att like: skulle undergå medieolegal besigtning innan begrafningsremiss meddelades. — Annandag jul uppkom ett våldsamt uppträde ut huset n:o 27 vid Skepparegatan å Ladugårdslandet. Ef ter intagen förplägning hade mellan i nämde egendon sammanboende bageriarbetarehustrun Sara Ohlson oc! qvinnspersonen Clara Sofia Hallongren osämja öcl zräl uppkommit, hvilket slutade med en formlig batalj, så att blodet frustade från de stridande. D: hade, beväpnade med hvar sin sönderslagen butelj asat mot hvarandra och slagits så tappert att grannarne, som hört oväsendet, måst efterskicka polis konstaplar. Dessa afböjde bataljens fortsättande oc! läto tillkalla fältskär som förband såren å hjeltinnorna. Sedan båda blifvit i ansigtet försedda me åtskilliga plåsterlappar fingo de gå till hvila och in somnade snart, dels i följd af det försvarliga ruse och dels i följd af den starka bledförlusten. Dage: derpå, som var tredjedagjul, skulle de iakttaga in ställelse i poliskammaren, men deras ansigten vor: så vanställda att de icke kunde gå ut. I förgå stodo båda två inför polisens dombord, och de skrattade rätt godt då de skådade hvarandras anleten skiftande i alla regnbågens färger. De förklarade m att hela uppträdet endast varit en barmlek och e värdt att tala om, helst de alltid varit goda vänner Förklaringen antogs dock icke, utan uppsköts målc för vittnens hörande tills i morgon. FAN NDHBSARTS NYEIRTER