af pressens missbrukanden att detta kallas. nen af de dyrbaraste institutioner vi egar, är en temligen ny företeelse, och bevisar en uppriktighet för hvilken man bör hålla redaktionen räkning. Sedan allt det ofvanstående blifvit nedskrifvet för att tillfredsställa Aftonbladet, torde detsamma ej vägra rum för några ord, med anledning af ett i bladet från en annan tidning aftryckt yttrande, lydande som följer: Såsom en episod af komisk effekt vlll jag ej förbigå, att då deputationen (i Helsingborg) vände sig till hr ryttmästar Björnstjerna, för att få honom att till generalen anmäla, det man önskade framlemna en adress, afstyrkte han företaget. Såvida det kan kallas en episod af komisk effekt, att låta den gäst man ville hedra få åtnjuta samma aktning och grannlagenhet, hvartill hvar och en i samma ställning anses inom ett bildadt samhälle vara berättigad, erkännes det komiska äfven i mitt förhållande. När nemligen deputationen, som icke vändt sig till mig, utan till en främmande, blef genom denne hos mig anmäld ungefär vid midnattstiden, hade den frejdade generalen, trött af resan, lagt sig på en soffa och insomnat. Då jag ej hade någon anledning anse adressen böra räknas till de s. k. svartkonsterna, hvilka vid andra tider af dygnet förlora sin kraft, fann jag helt naturligt att föreslå densammas fråmlemnande på någon i min tanke lämpligare tid följande dag. För att likväl om möjligt bespara deputationen besväret att återkomma, gick jag dock åter in till generalen, och när han i detsamma vaknade, blef deputationen genast af mig anmäld och införd. Någon obenägenhet å min sida att gå deputationens önskningar till mötes, kunde så mycket mindre ega rum, som jag var fullkomligt obekant med såväl adressens innehåll, som med dess författare, samt hvarken då eller sednare erhållit så mycket som kännedom om de 3:ne deputerades namn. Den 28 Dec. O. M. Björnstjerna. Hvad denna förklaring i sjelfva verket förklarar är just icke godt att blifva kloka på. Man hade hoppats få veta om det var sanning eller förtal, hvad som här en lång tid berättats, att br Björnstjerna eller någon aånnan ordentligen tortyrerade general Canrobert med uppläsande i öfversättning af de argaste bitarne i de argaste numrorna af tidningen Fäderneslandet, i knappast något annat tänkbart ändamål än att aflocka generalen något uttryck af ovilja, som sedermera kunde offent-. ligt åberopas såsom ett ogillande af Svenska pressens missbruk, samt att generalen till. andra personer ordentligen beklagat sig öfver den moraliska tortyr han haft att genomgå. I stället att inlåta sig på sjelfva saken, hvarom fråga är, sväfvar hr kammarherren och adjutanten uti humoristiska utflykter, och hugger sig fast i en till Aftonbladet insänd artikel, som rörer ett helt annat ämne. Vilemna åt insändaren, hvilken om vi ej misstaga oss, är en man som vet hvad han skrifver, att bemöta hr Björnstjernas anmärkning, ifall han så för godt finner, och åt allmänheten att pröfva halten af ett svaromål; som röjer snarare alla andra egenskaper än riddersmannens. Men det är sannt, att junkerns deri röja sig så mycket, och det var kanske för att gifva det främmande sändebudet ett riktigt begrepp om det svenska junkerväsendet, som hr Björnstjerna anställdes hos den franska generalen. Hr Björnstjerna har nu genom sitt uppträdande i tidningarne, äfven inför allmänheten visat huru värdigt han uppfattat detta förtroende. H