af pressens missbrukanden att detta kallas. nen af de
dyrbaraste institutioner vi egar, är en temligen ny fö-
reteelse, och bevisar en uppriktighet för hvilken man
bör hålla redaktionen räkning.
Sedan allt det ofvanstående blifvit nedskrifvet för
att tillfredsställa Aftonbladet, torde detsamma ej
vägra rum för några ord, med anledning af ett i
bladet från en annan tidning aftryckt yttrande, ly-
dande som följer: Såsom en episod af komisk effekt
vlll jag ej förbigå, att då deputationen (i Helsingborg)
vände sig till hr ryttmästar Björnstjerna, för att få
honom att till generalen anmäla, det man önskade fram-
lemna en adress, afstyrkte han företaget. Såvida det
kan kallas en episod af komisk effekt, att låta den
gäst man ville hedra få åtnjuta samma aktning och
grannlagenhet, hvartill hvar och en i samma ställning
anses inom ett bildadt samhälle vara berättigad, er-
kännes det komiska äfven i mitt förhållande. När
nemligen deputationen, som icke vändt sig till mig,
utan till en främmande, blef genom denne hos mig
anmäld ungefär vid midnattstiden, hade den frejdade
generalen, trött af resan, lagt sig på en soffa och
insomnat. Då jag ej hade någon anledning anse
adressen böra räknas till de s. k. svartkonsterna,
hvilka vid andra tider af dygnet förlora sin kraft,
fann jag helt naturligt att föreslå densammas fråm-
lemnande på någon i min tanke lämpligare tid föl-
jande dag. För att likväl om möjligt bespara de-
putationen besväret att återkomma, gick jag dock
åter in till generalen, och när han i detsamma vak-
nade, blef deputationen genast af mig anmäld och
införd. Någon obenägenhet å min sida att gå de-
putationens önskningar till mötes, kunde så mycket
mindre ega rum, som jag var fullkomligt obekant
med såväl adressens innehåll, som med dess förfat-
tare, samt hvarken då eller sednare erhållit så myc-
ket som kännedom om de 3:ne deputerades namn.
Den 28 Dec. O. M. Björnstjerna.
Hvad denna förklaring i sjelfva verket för-
klarar är just icke godt att blifva kloka på.
Man hade hoppats få veta om det var san-
ning eller förtal, hvad som här en lång tid
berättats, att br Björnstjerna eller någon aån-
nan ordentligen tortyrerade general Canrobert
med uppläsande i öfversättning af de argaste
bitarne i de argaste numrorna af tidningen
Fäderneslandet, i knappast något annat tänk-
bart ändamål än att aflocka generalen något
uttryck af ovilja, som sedermera kunde offent-.
ligt åberopas såsom ett ogillande af Svenska
pressens missbruk, samt att generalen till. andra
personer ordentligen beklagat sig öfver den
moraliska tortyr han haft att genomgå. I
stället att inlåta sig på sjelfva saken, hvarom
fråga är, sväfvar hr kammarherren och adjutan-
ten uti humoristiska utflykter, och hugger sig
fast i en till Aftonbladet insänd artikel, som
rörer ett helt annat ämne. Vilemna åt insän-
daren, hvilken om vi ej misstaga oss, är en
man som vet hvad han skrifver, att bemöta
hr Björnstjernas anmärkning, ifall han så för
godt finner, och åt allmänheten att pröfva hal-
ten af ett svaromål; som röjer snarare alla andra
egenskaper än riddersmannens. Men det är
sannt, att junkerns deri röja sig så mycket,
och det var kanske för att gifva det främmande
sändebudet ett riktigt begrepp om det svenska
junkerväsendet, som hr Björnstjerna anställdes
hos den franska generalen. Hr Björnstjerna
har nu genom sitt uppträdande i tidningarne,
äfven inför allmänheten visat huru värdigt
han uppfattat detta förtroende. H