trott der hemma, att det icke erfordrades något annat i Paris än att kunna imponera på folk, och att det icke erfordrades något annat för att imponera, än att vara dryg och kommod, för att välja ord som gå rakt på saken. Men man har bedragit sig. Man lyckas icke att vinna fransmän genom ett sätt att vara, som får passera, då man endast har med vaktmästarne i verken och med den långmodiga svenska allmänheten att göra. 9 Vill man göra sig ett begrepp om, huru olisa kommissarier kunna utförå sitt värf, så kaste man en blick på och jemföre räkningen öfver omkostnaderna för Sverges och Norges exposition. Jag vill anföra en omständighet, som visar, hvad en kommissarie kunde uträtta .om han ville. Tändsticksfabriken i Jönköping hade för sitt fabrikat erhållit 3:dje medaljen och dervid hade det sannolikt blifvit, om ej hr Fahlman hade anskaffat ett intyg af en läkare, som har mppsigt öfver alla fabriker i Paris, till hvilka användas för helsan skadliga ämnen. Detta intyg visar att genom fosfors skadliga inflytande hafva under loppet af sistlidne år omkommit 33 personer. Den på fabriken i Jönköping gjorda uppfinningen att tillverka tändstickor utan fosfor erhöll derföre, såsom en för menskligheten nyttig uppfinning, l:a medaljen. Men månne detta skulle hafva inträffat utan Fahlmans mellankomst? Detta exempel bland mårggavisar hvad en kommissarie, som förstått och frågat efter sin pligt, skulle kunnat verka. . Sens moralen af hela historien är den för Norges Vedkommende, att en norsk kommissarie icke bör uti sina Indberetninger til Kirkedepartementet anslå en öfvermodig och inbilsk ton emot brödralandet, derföre att resp. vederbörande varit nog likgiltiga uti varatagandet af dess intresse, och för Sverges att det vore bättre att hafva beskickat en Hr den och den till kommissarie än en expeditionschef. (Insändt.) Aftonbladet för i torsdags innehöll en väl grundad kritik öfver hr finansministerns åtgärd att nu i elfte timman inskränka den för väfnader medgifna transitorätt samt derigenom tvinga dem, som på god tro under sommaren och hösten hit importerat dylika varor, att, innan de få förtullas, åter utföra desamma till främmande land för att sedermera omedelbart transportera dem hit tillbaka. Men ehuru Aftonbladet ganska riktigt anmärker det orättvisa och i det hela ändamålslösa af denna åtgärd, har Aftontonbladet likväl förbisett en annan blunder, som vid behandlingen af detta ärende blifvit begången. Den består deri, att uti författningen icke blifvit bestämd någon tid, då dess tillämpning borde vidtaga. Detta beror följaktligen helt och hållet af den tillfällighet när den på hvarje ort särskildt promulgeras medelst uppläsning i kyrkorna. Deraf kan således :lätt den följd inträffa, att då kännedom om författningen ögonblickligen blifvit spridd genom telegrafen, importörerna i åtskilliga städer, der transitoupplag finnas, skyndat sig att innan författningen blifvit från predikstolen uppläst verkställa förtullningen — för att icke tala om det löjliga deruti, att varor, som kunna direkte förtullas den ena dagen, blifva den påföljande afvisade med hr finansministerns order, att de först skola göra en promenad på Östersjön och hit åter innan de få af sina egare disponeras. I sammanhang härmed, och då man hört berättas att hr finansministern försvarat den nu klandrade åtgärden med den uppgift, att Rikets Ständer begärt, det rättighet till uppläggande på kreditupplag af sådana väfnader, som hitintills varit till införsel förbjudna, icke måtte medgifvas, torde den upplysning vara för hr finansministern välkommen, att Rikets Ständer, i samma skrifvelse deri de begära inskränkning i: upplagsrätten för vissa slags väfnader (NB. icke alla, utan endast de hittills förbudna), jem-. väl förklarat, att enär erfarenheten visat att den för socker och sirup medgifna införselsfrihet, emot stadgade tullafgifter, icke medfört någon våda, Rikets Ständer funnit den, vid upphäfvandet af införselsförbuden (år 1849) stadgade inskränkning för uppslagsrätten af nämnde artiklar böra upphöra, hvilket jemväl i den Rikets Ständers skrifvelse bilagde tariff för kreditupplaget och transitoafgiften blifvit iakttaget, hvarest sockersirup upptagits med 1800 :s minimiqvantitet och !-, rst. transitoafgift pr E, samt topp-, kandioch kaksocker med lika minimiqvantitet eller 1200 E och lika transitoafgift eller 1 rst. pr som för krossadt lumpoch Havanna Terressocker nu äro stadgade. — Hvad kan då väl orsaken vara att, oaktadt detta Rikets Ständers beslut, hr finansministern icke blott låtit den för sirup, kandi-, toppoch kaksocker för 6 år sedan stadgade inskränkning i nederlagsrätten fortfara, utan jemväl utur den af Rikets Ständer beslutade tariff för kreditupplaget och transitoafgiften uteslutit artiklarne sockersirup samt topp-, kandioch kaksocker? Således hafva Rikets Ständers beslut eller önskningar ansetts böra lända till efterrättelse, då de förmentes gynna fabriksoch prohibitionsintresset, men icke ansetts förtjena afseende, då de möjligen kunnat vara skadliga, eller åtminstone misshagliga för herrar fabrikanter! Kan sådant vitsorda statsmannaklokhet eller rättvisa, och kan det ens vara troligt, att om hr finansministern härom upplyst H. M:t Konungen, en så uppenbar inkonseqvens kunnat komma H. M:ts regering till last?