trott der hemma, att det icke erfordrades något an-
nat i Paris än att kunna imponera på folk, och att
det icke erfordrades något annat för att imponera,
än att vara dryg och kommod, för att välja ord som
gå rakt på saken. Men man har bedragit sig. Man
lyckas icke att vinna fransmän genom ett sätt att
vara, som får passera, då man endast har med vakt-
mästarne i verken och med den långmodiga svenska
allmänheten att göra. 9
Vill man göra sig ett begrepp om, huru olisa kom-
missarier kunna utförå sitt värf, så kaste man en
blick på och jemföre räkningen öfver omkostnaderna
för Sverges och Norges exposition. Jag vill anföra
en omständighet, som visar, hvad en kommissarie
kunde uträtta .om han ville. Tändsticksfabriken i
Jönköping hade för sitt fabrikat erhållit 3:dje me-
daljen och dervid hade det sannolikt blifvit, om ej
hr Fahlman hade anskaffat ett intyg af en läkare,
som har mppsigt öfver alla fabriker i Paris, till hvilka
användas för helsan skadliga ämnen. Detta intyg
visar att genom fosfors skadliga inflytande hafva un-
der loppet af sistlidne år omkommit 33 personer.
Den på fabriken i Jönköping gjorda uppfinningen att
tillverka tändstickor utan fosfor erhöll derföre, såsom
en för menskligheten nyttig uppfinning, l:a medaljen.
Men månne detta skulle hafva inträffat utan Fahl-
mans mellankomst? Detta exempel bland mårggavi-
sar hvad en kommissarie, som förstått och frågat ef-
ter sin pligt, skulle kunnat verka. .
Sens moralen af hela historien är den för Norges
Vedkommende, att en norsk kommissarie icke bör
uti sina Indberetninger til Kirkedepartementet anslå
en öfvermodig och inbilsk ton emot brödralandet,
derföre att resp. vederbörande varit nog likgiltiga
uti varatagandet af dess intresse, och för Sverges att
det vore bättre att hafva beskickat en Hr den och
den till kommissarie än en expeditionschef.
(Insändt.)
Aftonbladet för i torsdags innehöll en väl grundad
kritik öfver hr finansministerns åtgärd att nu i elfte
timman inskränka den för väfnader medgifna tran-
sitorätt samt derigenom tvinga dem, som på god tro
under sommaren och hösten hit importerat dylika
varor, att, innan de få förtullas, åter utföra desam-
ma till främmande land för att sedermera omedel-
bart transportera dem hit tillbaka. Men ehuru Af-
tonbladet ganska riktigt anmärker det orättvisa och
i det hela ändamålslösa af denna åtgärd, har Afton-
tonbladet likväl förbisett en annan blunder, som vid
behandlingen af detta ärende blifvit begången. Den
består deri, att uti författningen icke blifvit bestämd
någon tid, då dess tillämpning borde vidtaga. Detta
beror följaktligen helt och hållet af den tillfällighet
när den på hvarje ort särskildt promulgeras medelst
uppläsning i kyrkorna. Deraf kan således :lätt den
följd inträffa, att då kännedom om författningen
ögonblickligen blifvit spridd genom telegrafen, im-
portörerna i åtskilliga städer, der transitoupplag fin-
nas, skyndat sig att innan författningen blifvit från
predikstolen uppläst verkställa förtullningen — för
att icke tala om det löjliga deruti, att varor, som
kunna direkte förtullas den ena dagen, blifva den
påföljande afvisade med hr finansministerns order,
att de först skola göra en promenad på Östersjön
och hit åter innan de få af sina egare disponeras.
I sammanhang härmed, och då man hört berättas att
hr finansministern försvarat den nu klandrade åtgär-
den med den uppgift, att Rikets Ständer begärt, det
rättighet till uppläggande på kreditupplag af sådana
väfnader, som hitintills varit till införsel förbjudna,
icke måtte medgifvas, torde den upplysning vara för
hr finansministern välkommen, att Rikets Ständer, i
samma skrifvelse deri de begära inskränkning
i: upplagsrätten för vissa slags väfnader (NB.
icke alla, utan endast de hittills förbudna), jem-.
väl förklarat, att enär erfarenheten visat att den
för socker och sirup medgifna införselsfrihet, emot
stadgade tullafgifter, icke medfört någon våda, Ri-
kets Ständer funnit den, vid upphäfvandet af inför-
selsförbuden (år 1849) stadgade inskränkning för upp-
slagsrätten af nämnde artiklar böra upphöra, hvilket
jemväl i den Rikets Ständers skrifvelse bilagde tariff
för kreditupplaget och transitoafgiften blifvit iaktta-
get, hvarest sockersirup upptagits med 1800 :s mi-
nimiqvantitet och !-, rst. transitoafgift pr E, samt
topp-, kandi- och kaksocker med lika minimiqvanti-
tet eller 1200 E och lika transitoafgift eller 1 rst.
pr som för krossadt lump- och Havanna Terres-
socker nu äro stadgade. — Hvad kan då väl orsa-
ken vara att, oaktadt detta Rikets Ständers beslut,
hr finansministern icke blott låtit den för sirup,
kandi-, topp- och kaksocker för 6 år sedan stadgade
inskränkning i nederlagsrätten fortfara, utan jemväl
utur den af Rikets Ständer beslutade tariff för kre-
ditupplaget och transitoafgiften uteslutit artiklarne
sockersirup samt topp-, kandi- och kaksocker? Såle-
des hafva Rikets Ständers beslut eller önskningar
ansetts böra lända till efterrättelse, då de förmentes
gynna fabriks- och prohibitionsintresset, men icke
ansetts förtjena afseende, då de möjligen kunnat vara
skadliga, eller åtminstone misshagliga för herrar fa-
brikanter! Kan sådant vitsorda statsmannaklokhet
eller rättvisa, och kan det ens vara troligt, att om
hr finansministern härom upplyst H. M:t Konungen,
en så uppenbar inkonseqvens kunnat komma H. M:ts
regering till last?