I STOCKHOLM, den 31 Dec.
Det årsskifte, som inom några timmar in-
träder, medför, såsom vi redan för våra lä-
sare tillkännagifvit, äfven i någon mån ett
skifte i denna tidnings händelser, i det led-
ningen af dess redaktion öfverflyttas på andra
händer. Vid gränsen af ett sådant tidskifte
må det vara oss tillåtet att kasta en flyktig
återblick på de fyra skickelsedigra år det om-
fattar. RE
Året 1852 ingick, såsom ännu är i friskt
minne, med starka dyningar af den våldsam-
ma reaktion i absolutismens riktning, som re-
j dan omedelbart efter 1848 års folkrörelser
I började göra sig gällande i flertalet af euro-
; peiska länder och som fann ett så betydande
stöd i den franska statshvälfningen af den 2
December 1851. Den periodiska pressen hade
att hvarje dag inregistrera nya anfall på den
konstitutionella och medborgerliga friheten;
barrikadstrider och gatumassakrer efterträddes
Ifask frihet och mönniskoratt Blefvs Fot OP6
tid allt mörkare och mörkare.
Det var under en sådan tingens ställning
som förspelet började till den stora strid, hvilken
nu rasar mellan östern och vestern i Europa.
Verldsstyrelsen begagnar ej sällan homöopa-
tiska läkemedel, och det visade sig snart, att
räddningen: undan den qväfvande absolutis-
mens tryckning på Europas mellanstater mindre
var att söka i de revolutionära rörelser som
ännu skakade deras inre, än i påtrycknin-
gen af en ännu fruktansvärdare absolutism i
östern; hvars öfvermodiga eröfringsbegär tvin-
gade vesterns regeringar att sluta sig tillsam-
mans för att göra det motstånd, och att i fol-
kens sympatier söka den dertill förnödna kraf-
ten. - Det var isynnerhet Frankrikes nye en-
våldsherrskare som kände behofvet deraf; han
hade mycket att försona i afseende på med-
len, hvarigenom han satt sig i besittning af
sin oerhörda makt, och han sökte denna för-
soning i upptagandet af kejsardömets traditio-
ner. Arftagare af ett stort namn, hade han
äfven ärft stora pligter, att hämnas nederlag
och godtgöra oförrätter, från fyratio år till-
baka lifligt bevarade i det franska folkets
minne. Blott i ett blef han traditionen otro-
gen, deri bringande ett offer åt en bättre tid:
han sökte och vann Englands vänskap, och
lessa makter hafva endrägtigt och broderligt
sämpat sida vid sida i striden för den sak
som Europa vant sig att kalla frihetens och
ivilisationens.
Så länge denna kamp endast gällde några
å tvistepunkter i det aflägsna östern, kunde