NV NN nn
skilde lätt den. kosa elden tagit genom d
vidsträckta öppna platser, öfvertäckta af ko
och aska, som ofta sträckte sig långt inå
djupa skogen; samt af: återstoderna af svart
halfbrända träd som stodo kringspridda blanc
högar af kolade och afbrända grenar. Ei
gång passerade vi äfven genom en trång, djuj
al, som några år förut blifvit öfversvämmad a
en liten ström, som föll ut i den närbelägnasjör
Vattnet, som qvarstannat länge på bottnen a
dälden innan det fullkomligt runnit tillbaka.
hade : dödat alla träden, hvilka, beröfvade
bark och löfverk, och med de nakna gre:
narne slingrade om hvarandra, sågo ut som
en armå af gigantiska skeletter.
Vägen var nu ej stort annat än ett spå
genom skogen, och buskarne, som möttes tvärs
öfver vägen och stucko in i vagnen, helsade
oss tidt och ofta med ett slag på hufvudet
(till stort mehn för våra hattar) samt betäckte
oss med hela skurar af Iöf och stjelkar då
vi pinade. oss fram emellan dem. Allting
omkring oss såg så vildt och ödsligt ut, att
jag nästan kunde föreställt mig vara på tu-
sen mils afstånd från civilisationens område.
En gång stannade vi för att beta hästarne
af det foder som medförts i den stora last-
vagnen, hvarefter de vattnades vid en liten
bäck och vi sjelfva togo några förfriskningar
ar en af de medhafda korgarne. BDerpå fort-
satte vi vår mödosamma väg, och allt dju-!
pare blef sanden och allt ändlösare skogarne.
Det melankoliska suckandet af dessa dystra
räd, då deras höga grenar sakta vaggades af
ch an af vinden, kan jag ej förlikna vid nå-
;ot annat Jjud jag någonsin hört.
Hettan bade nu blifvit nästan outhärdhg;
åra händer voro i ständig rörelse under det
äfänga bemödandet att försvara oss mot de
nusquitos som svärmade omkring i oräkne-
iga massor inne bland dessa mörka skogar;
let lilla barnet började gråta fhvilket allde-
es icke förundrade mig), och vi upphörde :
la så småningom att tala. l
För att säga sanningen, så hade de tvenne i