i MMnnnnnnn
började sy med stor ifver, så snart hon satt
sig ned. Hon underrättade oss att hennes
man var en squire,, och att han gått till
fätten, — hvarmed hon menade häradets tings-
us.
Då vi frågade henne om vi kunde få nå-
got till middag medan våra hästar pustade,
svarade hon: Det lär väl gå an. Dermed
ropade hon in sin äldsta dotter, en långslång-
rig flicka om fjorton år, med långa smala
armar och ett mycket långt halmgult hår.
Denna flicka tilltalade modren med ett: Hör
du Famy (en förkortning af Euphemia) och
befallde henne att gå upp på kammaren och
ta på sig ett rent förkläde och sedan duka
bordet och ta fram mat.x
Då maten kom, var vår värdinna (som an-
såg höfligheten fordra, att ständigt hålla oss
sällskap) ännu lika tyst och ifrigt sysselsatt
med sin sömnad, men hon bjöd oss att sitta
ned och ta för oss, hvilket ville säga det-
samma som att sätta oss till bords och ser-
vera oss sjelfva. Familjen hade naturligtvis
ätit sin middag klockan tolf, den bland landt-
folket vanliga mattimman. Som klockan nu
var nära tre på eftermiddagen, var vår mål-
tid tydligen ämnad att utgöra en blandning
af middag och qvällsvard och bestod af det
allra svagaste tå i en lackerad tekanna, med
groft kantsocker upplagdt i en målad glas-
mugg; en god del tjockt och segt cider i en
stenkruka, hvars ena gida pryddes af ett för-
ärligt porträtt af Washington; en talrick, öf-
verfull med tungt, surt kornbröd, hvilket man
ätt skulle hafva kunnat förblanda med styc-
sen af den jernmalm som man i Monmanths
varrskogar finner kringströdda på marken; en
upp, klyfd och stekt, liknande en liten fläckt
rn, och hvilken vi hört huru Famy jagat,
asttagit och dödat under första halftimman
f vårt vistande i Squaukum; dertill kom ett
tycke kallt salt fläsk, ett slags besynnerlig
Örf som kallades fi Tumme-liten; ett fat
ned grofva, hårda pepparkakor och ett annat
agd insaltade gurkor af nära tyå fots längd.
Det var tydligt att staden Squaukum ännu