vilsefarna resande ofta nog påträffats i dju-
pet af dessa dystra skogar.
Vi hade nu färdats i fem timmar, utan att
hafva sett en enda skymt af en menniskobo-
stad. Slutligen fägnades dock våra ögon af
en dylik anblick i fonden af en liten uthug-
gen tjusa i skogen; och männen underrättade
oss att det var staden Squaukum.
Squaukum var ett nytt trähus, hvars träd-
beslagna väggar och spåntak ännu lyste iur-
sprunglig hvit- eller rättare gulaktighet, och
hvars fönsterbågar ännu saknade las, ehuru
jag är öfvertygad, att många af dem blefvo
färdiga innan vinterns annalkande. Huset hade
ännu ingen skylt, men i ett af fönsterna åt
framsidan sågs en cittra upplaga på botten
af en upp och nedvänd mugg, bredvid hvil-
ken stod en bränvinsbutelj. Af dessa tecken
förstodo vi att det var ett värdshus.
Vid ljudet af vår vagn sprang värdinnan
till dörren, omgifven af barn framför och bak-
om och på ömse sidor om henne, hvaraf de
flesta hade händer och munnar fulla med pep-
parkakor; då de sågo att vi ämnade stanna,
rymde dock hela skaran sin kos. Vivoro myc-
ket belåtna att få stiga ur, och karlarne spände
genast från hästarne med tillhjelp af en gam-
mal neger, som vi funno uppflugen på sjelfva
dörren till värdshuset, hvarest han slumrande
njöt af det uppfriskande behaget af de lod-
räta solstrålarne. Vi gingo uppför en slut-
ande planka, som blifvit utlagd ifrån dörren
stället för trappsteg, och inträdde i ett rum,
vars golf var slipprigt af den påströdda san-
len och hvars väggar voro svarta af flugor.
Möblerna bestodo af sex gamla stolar, med
öga ryggstöd och smala ben, samt ett röd-
nåladt furubord. Ett af fönstren hölls uppe
f en trasig skyffel, det andra af skaftet på
Efter en stund uppträdde värdinnan i ren
nössa, hårdt stärkt och blånad halsduk samt
n kortlifvad snäf klädning af dammigt svart
ombasin, mycket trång. öfver axlarne och
red länga åtsittande ärmar. Hon köll i han-
en en grof bomullsskjorta, på hvilken hon
a - fa rät BR KA KR