vårt fädernesland förblifva en stilla, ehuru der-
före visst icke ointresserad åskådare; men snart
nog iklädde sig frågan helt andra .dimensio-
ner, och dess ursprungligen österländska be-
lydelse förvandlade sig till en europeisk och
vesterländsk, under det stridshvimlet ryckte
allt närmare. och närmare våra lugna kuster
och hotade att snart rycka oss med i sin
hvirfvel. På hvilken sida vi skulle ställa oss
kunde icke vara underkastadt någon tvifvel;
vårt läge, våra minnen och vårt framtida hopp
lemnade oss blott ett val, och vi, liksom hela
den öfriga sjelfständiga pressen i landet, hafva
öppet uttalat det. Städse följde våra välönsk-
ningar de vestliga makternas vapen; och för-
bundet med dessa makter till en strid, hvari
vi kunde hoppas återvinna, om ej våra gamla
gränser, åtminstone vår gamla sjelfständighet,
och med våra vapens upplifvade glans för-
binda tryggheten att ostörda af en ständigt
rofgirig, ständigt vaksam och stämplande granne
få sköta fredens värf och utveckla våra kraf-
ter i alla riktningar af andligt och samhälligt
framåtskridande och förkofran, var det mil
för hvilket vi, efter måttet af vår förmåga,
oafbrutet sökte att bereda sinnena; men — vi
erkänna det villigt — vi ryggade tillbaka för
det dryga ansvaret att söka drifva regeringen
till ett aktift uppträdande genast, eller vid ett
gifvet ögonblick. Endast den, som sjelf kan
följa alla händelsernas hemliga trådar, kunde
med fördel välja den rätta stunden; för oss
var det angeläget att intet brådstörta, men
också ingenting försumma, som kunde närma
oss till vestmakterna, våra naturliga bunds-
förvandter och bryta de folkvidriga traditio-
ner, hvilka man varit van att anse såsom följ-
der af 1812 års svensk-ryska politik, så bit-
ter i åminnelse för svenska hjertan. Derföre
hafva vi så oaflåtligt yrkat — och detta desto
lifligare, ju mera Rysslands långtänkta planer
på skandinaviska kustbesittningar och den rätta
karakteren af den med Danmark afslutade
neutralitetskonventionen trädde i dagen —
att Sverges regering skulle åt vestmakterna
erbjuda åtminstone stödet af sin moraliska
medverkan, och vi hafva med tillfredsställelse
mottagit det nyligen afslutade fördraget, eme-
dan vi hoppades deri se första steget till ett
närmande åt den sida dit vi kallas af våra
pligter, såsom ett fritt folk, mot Europas fri-
het, men i första rummet mot vår egen och
våra efterkommandes.
Hvad fäderneslandets inre utveckling beträf-
far, har den tiderymd vår öfverblick omfat-
tar icke förrunnit alldeles ofruktbart. Under
den allmänna reaktionära stämningen i den
europeiska politiken var det naturligt, eller
åtminstone förklarligt nog, att de stora kon-
stitutiva frågorna, hvartill vi äfven beklagligt-
vis måste räkna de länge af styrelsen lofvade
men ännu ständigt tillbakahållna lagrefor-
merna, trädde tillbaka eller hvilade, men ej
så med de materiella och administrativa. Den
allmänna öfvertygelsens kraft har varit stark
nog att, efter det mest förhärdade motstånd
från de maktegandes sida, ändtligen tillväga-
bringa en länge önskad förenkling i vårt skat-
teväsende, och den förhatliga dagsverksrän-
tans förvandling har åt denna reform förlä-
nat ett varaktigt värde. Till mötande af det
trängande behofvet af en förändrad brinvins-
lagstiftning har äfvenledes ett stort steg blif-
vit taget, och med alla sina ofullkomlighe-
ter visar den vid sista riksdagen genomdrifna
och af regeringen godkända bränvinsförord-
ningen åtminstone vägen för den lagstiftande
maktens vidare arbeten. Beträffande tullagstift-
ningen har likaledes en förnuftigare bana
bifvit beträdd, hvarpå vi hoppas att nästa
ständer och bevillningsutskott icke skola blifva
stillastående, och vi hafva med bifall och till-
fredsställelse mottagit det af regeringen i dessa
dagar åt handelsfrihetens grundsatser gifna
inseglet genom upphäfvandet af förbudet mot
utförsel af tackjern, hvarigenom vi ändtligen
ar porvrageR 1vr eWw langiv Otverdåndnacr ca
den orättvisa och förtryckande beskattning,
som hvilar på vår stångjernshandtering, och
att en ny, efter tidens behof lämpad hytte-
stadga skall upphöja tackjernstillverkningen
till värdigheten af en sjelfständig, af orimliga
skråprivilegier oberoende handtering. I afsc-
ende på våra kommunikationsanstalter har
ett stort steg, som vi hoppas till landets
fromma, blifvit taget genom ständernas beslut
om börjandet af två stora jernvägsanläggnin-
gar på statens bekoitnad och dess understöd
åt andra linier, hvilkas fullbordan är öfver-
lemnad åt den enskilda företagsamheten. I
vårt föråldrade postväsende har äfven en stor
Förbättring — blifvit vidtagen, i det, tvärtemot
regerimgens proposition och emot de samman-
satta utskottens första yttrande, ett likformigt
orefporto blifvit antaget, hvars stora fördelar
ör den inre trafiken Fedan till fullo blifvit
dagalagda.
Om vi i dessa och andra frågor haft den
ördelen och tillfredsställelsen att få stödja
åra bemödanden på en mer eller mindre fär-
ligbildad allmän dtvertygelso, som samman-
allit med de åsigter vi sjelfva förfäktat, så
afva vi deremot i andra frågor haft att kämpa
ör dem emot den rådande föreställningen.
i vilja här anföra endast ett exempel. När
i för något mer än två år sedan började att
tveckla det principlösa, onyttiga, för all in-
ustri och rörelse hämmande och för menni-
korätt och menniskokärlek höost unnröranda
HÅ I - RR - JA EEE