Jag vet att du kan, om du bara vill! Om
du bara säger ett ord, så skola de andra
kamraterna låta mig Jekva! Jag vet det, ty
jag känner dem. Säg bare ett enda ord, käre
Tom, och jag skall göra allt i verlden för
dig! Ö, Tom, skjut inte ihjäl mig! — Inte
ännu. En dag till kunna vi väl vara utan
mat. En enda dag kan ej göra så mycket.
Jag tänker vi finna väl något i morgon. Du
skall träffa något, det känner jag på mig. O,
låt mig icke dö nu! Jag vill inte dö! Ack
rädda mig, Tom! Jag skall dö i morgon
utan ett enda ord. Jag slog ihjäl din hund;
Tom; jag vet det. Men det var de andre
gossarne som tvingade mig. Du kan gerna
fråga dem, om du inte tror mig. Om han
ännu lefde, skulle jag inte vilja låta någon
af dem röra ett hår, på honom. Ack, Tom,
fräls mig! . Du kan, bara du säger ett enda
ord. Käre Tom, vill du ej säga det?
Och karlen bokstafligen slickade min hand
med kyssar. Jag kände en innerlig vämjelse
för den fege uslingen. Hans häntydning på
Brutus hade väckt min harm; men en bättre
känsla, i förening med en stark motvilja för
att utgjuta blod segrade, och vändande mig
till kamraterna, bad jag dem att lemna Winn
anstånd till nästa qväll, och företog alt för-
söka ännu en dags jagt. Detta beviljades ö-
gonblickligen, mot vilkor att Winn, om det
lefve nödvändigt, i alla händelser skulle bli
första offret.
Vi sofvo denna natt så godt sig göra lät
efter detta ömkliga uppträde. Dagbräcknin-
gen fann. oss alla beredda för den vanliga
färden, och vi begåfvo oss å väg i olika rikt-
ningar, efter träffad öfverenskommelse att i
solnedgången samlas i lägret,
Jag hade tillbringat dagen under fruktlöst
spejande efter villebråd, då mina ögon på en
gång fängslades af och förblefvo stelt betrak-