STOCKHOLM, den 27 Dec.
Samtidigt med den både ur en sund
statsekonomisk synpunkt riktiga, rättvisa och
med representationens samt landets önsknin-
gar öfverensstämmande åtgärd i afseende på
upphäfvandet af förbuden mot in- och utför-
sel af tackjern, som Kongl. Maj:t vidtagit, ef-
ter hvad Svenska Tidningen med en stor
misslynthet berättar, i strid med bergs- och
kommerskollegiernas samt jernkontorets un-
derdåniga afstyrkanden samt jemväl icke utan
allvarligt motstånd inom konseljen, ja,. efter
hvad det omtalas, äfven af sjelfva kontrasig-
nanten af författningen, hr friherre Palmstjer-
na, har regeringen, på hemställan af sistnämnde
stadsråd, utfärdat en författning, som både är
i högsta måtto orättvis och jemväl enligt vår
uppfattning stridande mot Rikets Ständers ut-
tryckta önskan. Den rörer inskränkning af
rättigheten att från transitoupplag till qvar-
blifvande i riket förtulla beklädnadspersedlar
och andra slag af väfnader än segelduk och
tältduk.
Förhållandet härmed är sådant, att sedan
Rikets Ständer, uti underd. skrifvelse den 23
Sept. 1854, bland annat anbållit om upphäf-
vande från 1855 års början af förbud mot in-
försel af vissa slag ylle-, siden-, bomulls- och
linneväfnader samt beklädnadspersedlar och
dervid tillika — utur det skäl, att de till
handelns underlättande medgifna upplagsför-
måner åtminstone icke genast vid förbudens
upphäfvande böra komma de frigifna utländ-
ska industrialstren till godo — ansett den
söfvergångsåtgärd böra vidtagas, att de hättills
förbjudna varor, som till införsel lofgifvas, icke
.omå på kreditupplag uppläggar och ej heller
på nederlag annorlunda än till återutförsel:
så utfärdade K. M:t den 4 Dec. 1854 tvenne
författningar, hvarigenom dels K. M:t fram-
flyttade förbudens upphäfvande ett helt år, el-
ler till början af 1856, dels inskränkte neder-
lagsrätten för alla slags väfnader, med undan-
tag endast för tält- och segelduk, således äf-
ven för sådana väfnader som förut voro tillåtna
till införsel, och hvarom fördenskull således
icke var fråga uti Rikets Ständers skrifvelse.
Deremot blef den hittills medgifna rättighe-
ten till transitoupplag äfven för väfnader icke
upphäfd, utan har fortfarande varit medgifven,
at hvilken anledning också en mängd väfna-
der af alla slag för närvarande befinna sig
på transitoupplag. Nu anlända likväl hrr Årn-
berg komp. från Norrköping och uppvakta
herr finansministern med jemmerklagan öfver
. den förment stora förlust som skulle herrar
fabrikanter tillskyndas, om dessa på transito
upplagda varor skulle få redan från den 1
nästkommande Januari förtullas. Efter hvad
vi hört sägas, lära herrar fabrikanter, ja sjelfva
hr finansministern först sökt bearbeta gene-
raltullstyrelsen att hos K. M:t framställa en
- underdånig förfrågan, huru härmed borde
: sig förhållas; men då generaltullstyrelsen icke
lysnat till en sådan vink, har herr finansmi-
-nistern, under den 19 idenna månad, låtit utgå
sen författning som afskär den gordiska knuten
och tvingar alla de handlande, som på god tro
änförskrifvit och, i förtroende till helgden af
sllande författningar, låtit på transito upplägga
ou vetydlig myckenhet väfnader, att åter ex-
nb? dessa varor till utlandet för att se-
portera yo importera desamma till förtull-
Nermera 2yO importera desan na ti u
mna eäser läsaren om en så beskaffad
financiel åtgärd, för att under loppet af nå-
A få må unna prohibitionisterna, till
gra få månader gy. 05, 1 - 15
stor förlust för de hamilande men ännu s Om
för den konsummerande Allmänheten? -
författningen utkommit i sammanhang me
den angående inskränkning af nederlagsrät-
ten, eller åtminstone någorlunda tidi , innan
sjöfarten upphörde och de handlande gjort
sina reqvisitioner, så hade man väl dermed
fått åtnöjas, och ingen i ögonen så bjert fal-
lande orättvisa dervid varit begången; men
att dröja med författningen intilldess all sjö
fart för året upphört och sedan importörer-
nas affärer äro uppgjorda, samt derjemte ut-
sträcka förbudet mot förtullning till en mängd
varor, som alltsedan 1842 fått tillgodonjuta
transitorätt, är i sanning ett nytt a de mest
eklatanta bevisen på herr friherre Palmstjernas
olämplighet för den plats han innehar och
uppenbarar både okunnigheten och planlös-
heten af hans förvaltning utaf tullärendena.
ellertid förvånar det oss på det högsta, att
innan af herrar ministrar fästat Kongl.
värksamhet på följderna af den
r rimliga restriktionslagen, i hvilke
fall vi äro fullt öfvertygade att Hans Maj:ts
rättskänsla icke dertill lemnat bifall.
ösa nt —
SA