STOCKHOLM, den 27 Dec. Samtidigt med den både ur en sund statsekonomisk synpunkt riktiga, rättvisa och med representationens samt landets önskningar öfverensstämmande åtgärd i afseende på upphäfvandet af förbuden mot inoch utförsel af tackjern, som Kongl. Maj:t vidtagit, efter hvad Svenska Tidningen med en stor misslynthet berättar, i strid med bergsoch kommerskollegiernas samt jernkontorets underdåniga afstyrkanden samt jemväl icke utan allvarligt motstånd inom konseljen, ja,. efter hvad det omtalas, äfven af sjelfva kontrasignanten af författningen, hr friherre Palmstjerna, har regeringen, på hemställan af sistnämnde stadsråd, utfärdat en författning, som både är i högsta måtto orättvis och jemväl enligt vår uppfattning stridande mot Rikets Ständers uttryckta önskan. Den rörer inskränkning af rättigheten att från transitoupplag till qvarblifvande i riket förtulla beklädnadspersedlar och andra slag af väfnader än segelduk och tältduk. Förhållandet härmed är sådant, att sedan Rikets Ständer, uti underd. skrifvelse den 23 Sept. 1854, bland annat anbållit om upphäfvande från 1855 års början af förbud mot införsel af vissa slag ylle-, siden-, bomullsoch linneväfnader samt beklädnadspersedlar och dervid tillika — utur det skäl, att de till handelns underlättande medgifna upplagsförmåner åtminstone icke genast vid förbudens upphäfvande böra komma de frigifna utländska industrialstren till godo — ansett den söfvergångsåtgärd böra vidtagas, att de hättills förbjudna varor, som till införsel lofgifvas, icke .omå på kreditupplag uppläggar och ej heller på nederlag annorlunda än till återutförsel: så utfärdade K. M:t den 4 Dec. 1854 tvenne författningar, hvarigenom dels K. M:t framflyttade förbudens upphäfvande ett helt år, eller till början af 1856, dels inskränkte nederlagsrätten för alla slags väfnader, med undantag endast för tältoch segelduk, således äfven för sådana väfnader som förut voro tillåtna till införsel, och hvarom fördenskull således icke var fråga uti Rikets Ständers skrifvelse. Deremot blef den hittills medgifna rättigheten till transitoupplag äfven för väfnader icke upphäfd, utan har fortfarande varit medgifven, at hvilken anledning också en mängd väfnader af alla slag för närvarande befinna sig på transitoupplag. Nu anlända likväl hrr Årnberg komp. från Norrköping och uppvakta herr finansministern med jemmerklagan öfver . den förment stora förlust som skulle herrar fabrikanter tillskyndas, om dessa på transito upplagda varor skulle få redan från den 1 nästkommande Januari förtullas. Efter hvad vi hört sägas, lära herrar fabrikanter, ja sjelfva hr finansministern först sökt bearbeta generaltullstyrelsen att hos K. M:t framställa en underdånig förfrågan, huru härmed borde : sig förhållas; men då generaltullstyrelsen icke lysnat till en sådan vink, har herr finansmi-nistern, under den 19 idenna månad, låtit utgå sen författning som afskär den gordiska knuten och tvingar alla de handlande, som på god tro änförskrifvit och, i förtroende till helgden af sllande författningar, låtit på transito upplägga ou vetydlig myckenhet väfnader, att åter exnb? dessa varor till utlandet för att seportera yo importera desamma till förtullNermera 2yO importera desan na ti u mna eäser läsaren om en så beskaffad financiel åtgärd, för att under loppet af nåA få må unna prohibitionisterna, till gra få månader gy. 05, 1 15 stor förlust för de hamilande men ännu s Om för den konsummerande Allmänheten? författningen utkommit i sammanhang me den angående inskränkning af nederlagsrätten, eller åtminstone någorlunda tidi , innan sjöfarten upphörde och de handlande gjort sina reqvisitioner, så hade man väl dermed fått åtnöjas, och ingen i ögonen så bjert fallande orättvisa dervid varit begången; men att dröja med författningen intilldess all sjö fart för året upphört och sedan importörernas affärer äro uppgjorda, samt derjemte utsträcka förbudet mot förtullning till en mängd varor, som alltsedan 1842 fått tillgodonjuta transitorätt, är i sanning ett nytt a de mest eklatanta bevisen på herr friherre Palmstjernas olämplighet för den plats han innehar och uppenbarar både okunnigheten och planlösheten af hans förvaltning utaf tullärendena. ellertid förvånar det oss på det högsta, att innan af herrar ministrar fästat Kongl. värksamhet på följderna af den r rimliga restriktionslagen, i hvilke fall vi äro fullt öfvertygade att Hans Maj:ts rättskänsla icke dertill lemnat bifall. ösa nt — SA