gifvas, då de författades, neml. under Gustaf
III:s regering, utan först i våra dagar blifvit
af trycket utgifna.
Dr Fryxell har egnat ej mindre än 10 de-
lar af sina Berättelser åt Carl X:s och Carl i
XI:s Historia. Då Fryxell för tio år sedan
jorde det bekanta anfallet mot Geijer, yttrade
enne i sitt svar: Herr Fryxells behandling
af Carl den tionde förbigår jag med tystnad;
äfven jag ämnar skrifva denne konungs hi-
storia. — Han hade också begynt att göra
samlingar till detta arbete, då döden omin-:
tetgjorde hans afsigt. Men Geijers efterträ-
dare på den historiska lärostolen i Upsala har
upptagit hans afbrutna föresats och efter fler-
åriga förarbeten nu lemnat i allmänhetens
händer Carl X Gustafs historia, utgörande för-
sta bandet af Sveriges historia under konun-
garne af Pfalziska huset.
Att fortsätta behandlingen af svenska hi-
storien, der Geijer stannat, var i sanning en
vansklig uppgift. Men vi våga påstå, att så
vidt en särdeles vidsträckt och noggrann un-
dersökning af källorna, ett sundt omdöme
och en klar framställning anses tillfyllestgö-
rande, har professor Carlson på ett utmärkt
sätt löst den svåra uppgiften.
Hr Carlsons framställning gör full rättvisa
åt Carl X:s storartade och fosterländska poli-
tik i yttre och inre afseende. Hans inrikes
politik bestämmes genom hans förhållande
till hvad som den tiden var samhällets brin-
nande fråga, reduktionen. Redan före hans
tronbestigning hafva om denna angelägen-
het öfverläggningar egt rum mellan honom
och drottning Christina. Såsom konung
stod han på kronans rätt och blef härut-
innan skiljedomare mellan de ofrälse stån-
den och adeln. Det var hans personliga
inverkan, som mot adelns vilja genomdref
1655 års reduktionsbeslut, icke såsom en de-
finitiv uppgörelse af den stora sambhällsstriden,
utan såsom en begynnelse till åtgärder, hvil-
kas framtida utsträckning. lemnades obestämd.
Verkställigheten af beslutet begynte genast
med kraft, men förlamades i samma mån
som de yttre farorna gjorde konungens ställ-
ning i allmänhet mindre fast och tvungo ho-
nom till varsamhet mot dem hvilkas trogna
och villiga biträde hemma och i fält var ho-
nom nödvändigt.
Det polska kriget, närmast föranledt af
fruktan att Ryssland genom förmodade lätta
eröfringar i det af tvedrägt sönderslitna Polen
skulle utvidga sig bakom och innesluta de
nyvunna svenska provinserna, hade till ända-
mål att stärka Sverges i trettioåriga kriget
vunna ställning, genom eröfring af den kust-
sträcka som ligger mellan Liffland och Pom-
mern; hvarvid de begge furstendömen, som
i denna kuststräcka innefattades, Kurland och
det Brandenburgska Preussen, antingen skulle i
träda i länsförhållande till Sverge eller ännu
heldre genom utbyte mot andra delar af Po-
len komma omedelbart under Sverges spira.
Detta företag strandade på Brandenburgs vack-
lande politik, på Österrikes och Hollands af-
gjorda fientlighet. Det var. isynnerhet Hol- :
Tand, den tiden Europas första sjömakt, som
förlamade Carl X:s segertåg i Polen. Dess
flottor i Östersjön hotade hans rygg och hans
förbindelse med Sverge; dess sändebud upp-
viglade Danmark till det-första kriget, som
afgjordes genom tåget öfver Bälterna och fre-
den i Roeskilde; dess ingifvelser afhöllo se-
dan Danmark från att ingå den närmare al-
lians med Sverge, som Carl Gustaf önskade,
och tvungo honom derigenom på visst sätt
till det andra anfallet på Danmark för att
med vapenmakt sätta sig i. besittning af nyck-
larne till Östersjön och derifrån utestänga sina
oförsonliga motståndare. Det var icke mot-
ståndskraften hos de fiender, med hvilka Carl
Gustaf kom i vapenskifte, icke ryssar, polac-
kar och danskar, som omintetgjorde hans pla-
ner på ett svenskt östersjövälde; det var mot
den europeiska diplomatien som dessa planer
strandade. Häraf är klart, hvilken vigtig del
de diplomatiska förhandlingarne måste intaga
i Carl Gustafs historia; och han har på detta l.
fält personligen utvecklat ej mindre verksam-
het och snille än på slagfältet. Men för det
iysande fältherresnillet, den skarpsinniga di-
plomatiska talangen, det okufliga modet bör
man ej förbise den rent fosterländska riktnin-
gen af hans politik; man får ej neka sin be-
undran åt den outtröttlige och segervane kri-
garfursten, som motstod lockelsen att kastal
sig in på en ännu större krigsteater och hel-1
dre umbar allianser oeh subsidier än lånade
sitt svärd till något ändamål som ej var
svenskt, Redan detta gör honom värdig den
lyckan att hafva varit den som konsolide-
rade Sverge inom dess egen halfö.
En sann och på forskning grundad skil-1
dring af Carl X och hans regering har varit
så mycket mer behöflig och af historiens vän-
ner efterlängtad, som dr Fryxells skildring allt-
för länge vanstält den store konungens hjelte-
stalt. Nu är ändtligen rätta arten af denna
del af hr F:s forskning lagd i dagen för hvar
och en som vill jemföra den med hr C:s arbete.
Hr C., utan att inlåta sig i någon polemik,
utan att ens nämna hr F:s arbete, vederläg-
ger det i alla dess punkter. Detär den grund-
ligaste, värdigaste och bäst förtjenta litterära
tillintetgörelse som vi sett.
Att fortsättningen af hr C:s arbete ej länge.
låter vänta på sig, har man så mycket större
skäl att hoppas, som den redan utkomne ty-
ska upplagan går till 1680. Måtte hr C:s
trägna och tröttande embetsgöromål ej alltför
länge uppskjuta afslutandet af hans påbegynta
verk, som i så hög grad länder samhället till
nytta, vetenskapen till förkofring och honom
sjelf till ära.
RÄTTEGÅNGS- ock POLISSAKER:
Tryckfrihetsmålet emot ansvarige utgifvaren för
Första Fäderneslandet, kofferdistyrman Lindström,
rörande ett par artiklar under rubrik Tvifvelsmål
med anledning af successionsordningen, har i dag