sök från Österrikes sida skulle endast påskynda det
ögonblick, då de slaviska, latinska och ungerska ele-
menterna skola tillräckligt hafva återvunnit sin na-
tionella existens för att betaga Österrike allt hopp
om öfvervälde inom Tyskland. Dessutom, skulle ock
Österrike någonsin gå öfver på franska och engelska
sidan, blefve detta endast ett ytterligare skäl för det
öfriga: Tyskland att sluta sig närmare till Ryssland,
emedan de i förening med denna makt icke ha
något att frukta af Österrike.
Hvad Preussen beträffar, kan det svårligen på
egen hand vinna något försteg framför Österrike
inom Tyskland; men hyad Preussen kan vara ur stånd
att ensamt förmå, kan det tillvägabringa med biträde
af en stor främmande magt, i händelse de öfriga
tyska regeringarne ge denna främmande magt an-
ledning att önska det Preussen skall få öfvervigten
inom Tyskland. Man har derför skäl att vänta det
Tysklands regeringar alltid skola erkänna ieke blott
fördelen, utan den absoluta nödvändigheten af ett
fast förbund med Ryssland och i följd deraf alltid
skola söka detsamma.
fEIVdant är innehållet af detta märkliga dokument.
En smula öfvervägande deraf skall sätta hvar och
en person med vanligt sundt förstånd i tillfälle att
begripa huru högst orimlig den inbillningen är å
vestmakternas sida, att de skulle kunna med några
slags konster förmå skilja den ena eller den andra
af Tysklands regeringar från deras fasthängande vid
detta Ryssland, hvaruti de lefva, röras och hafva sin
varelse. De måste vara ryssar, en och hvar bland
dem, ifrån Habsburgare och Brandenburgare, jemte
Wittelbachare, Reuss-Scheiss-Gleitz-Lobensteinare,
och hvad än de heta, ända ned till den regerande
potentaten i Saxen-Koburg-Gotha; de äro- alla ock
måste vara ryssar, eller ock uppgifva sina närvarande
beqvämligheter och sina förhoppningar för framtiden.
LITTERATUR.
L Svenska Siare och Skalder, eller grunddra-
gen af Svenska Vitterhetens häfder intill
och med Gustaf III:s tidehvarf. Tecknade af
P. D. A. Atterbom. Sjette delens isednare af-
delning, utgifven efter författarens död. Stock-
holm, Huldberg 1855. Pris 1 rdr 32 sk. bko.
Midt upp i den flyktiga jullitteraturen har
skickelsen kastat förenämmda -volym af all-
varsammare och ovanskligare innehåll, utgö-
rande så att säga ett litterärt testamente af
en bland svenska vitterhetens under årets lopp
slocknade stjernor. Professor Böttiger, åt hvil-
ken utgifvandet af dessa efterlemnade skrif-
ter varit uppdraget, har tillagt ett förord, hvari
han med varma färger tecknar den bortgång-
nes sista dagars verksamhet. Sjette delens förra
afdelning utkom redan om hösten 1852; de
smärtsamma familjehändelser som för skalden
fördystrade de efterföljande åren, nemligen
hans makas sjukdom och slutligen hennes
bortgång, vände hans. sinne alltmer från pro-
san till poesien, och han företog nu omarbet-
ningen. af Lycksalighetens Ö, fortsatte Fågel
Blå, besörjde utgifningen af Hedborns skrifter
och förberedde en ny upplaga af sina egna
poetiska arbeten. Det var, säger utgifvaren,
först i början af innevarande år som han
återtog sina siare. och Skalder, hvilkas sista
afdelning . skulle upptaga Kellgren, Leopold
och fru Lenngren. Det närvarande bandet
innehåller den förste och den sista, men Leo-
Id blef oskrifven. Deremot finnes efter
ellgren bifogadt ett utförligt bihang, egnadt
åt hans nära vän och själsfrände, Ernst Kjel-
lander. Den lucka som läsaren finner i denna
sista del är så mycket mer att beklaga, sä-
ger hr Böttiger, som man för visso vet, att
Atterbom hade för afsigt att nu låta sin
fordna motståndare full rättvisa vederfaras,
och för detta ändamål var betänkt. på att om-
arbeta ett äldre utkast till-hans karakteristik
i samma blida och försonande anda,: som så
utmärkande genomgår hela detta arbete.
För öfrigt finnes i denna del en rubrik,
Strödlda tillägg till femte delen, hvilka förut
varit tryckta i Post- och Inrikes Tidningar:
en prolog till en tilltänkt följd af föreläsnin-
gar, hvilka det var hans afsigt att 1847 om
våren hålla här i hufvudstaden öfver. Sverges
äldre och nyare skalder, samt. ett poem öfver
underrättelsen om Atterboms död af den dan-
ske skalden Ingemann, hvilket äfven varit
tryckt i Aftonbladet. Ur den förenämda pro-
logen eller, som den här kallas, Helsning till
Svenska allmänheten, meddela vi här början,
sisom på engång en ädel. andes bekännelse
om sig sjelf och en värdig slutskrift till det
frejdade årbete, som den svenska allmänheten
måste beklaga att han icke fick fullborda.
Blott ett! — Jag är (om någonting jag är)
rt En Minnets man. I det Förflutna bor
SEMin tankas umgängskrets, och Sagans tempel
ÄF helgedomen för min offertjenst.
Det gifves andar, hvilka trifvas bäst
E I svunna tiders ensliga beskådning;
Likt Ossian på månklar midnattshed
E Bland vålnader af hjeltar, sångmör, barder;
Framlockade från kumlen, eller skyn,
EF Af älskande besvärjningsljud, som härma
E. Lifstonerna af deras eget fordom.
IKSå jag. Sjelf oförmögen, att i värf
Dejhädangångna höga fäder likna,
Mot deras ädla bilder har jag vändt
Den trogha spegeln af en tacksam hågkomst
F Och så, om speglingen är sacrn och ren,
Kanske ej alldeles förgäfves lefvat.
Ty icke dådlös, icke dystert sjelfvisk
En sådan spegling är. - Sin glans den kastar
Med skär belysning öfver nutid, framtid,
Och: tyder, när den målar hvad som varit,
Derur ock hvad som är och: varda bör.
Så, utur skumma grifters innandömen
Föryngringsämnen hemtar andens lif;
Liksony de nyss på mumier fonna korn
Af Faraoners hvete, sådt ånyo,
Som ur mångtusenårig död stått upp
Till gyllne skörd på dagens åkertegar.
O-— 8eeessemv.