bar tydliga spår af en lång resa och knapp kost. Hur står det till, främlingar? var Dicks första fråga. Att döma af utseendet ären j komna för att se er om efter ett stycke land, Ja, svarade mannen trumpet, jag har sett mig om efter någon passande lägenhet under hela vägen, men ännu ej funnit någon, god nog för en hvit man.n Nå väl, då har ni just ankommit till rätta punkten, sade Dick. Skaparen har inte kunnat styrt till ett ställe vackrare än det här; och när ni fått se er omy skall ni säga detsamma om hela trakten, Men nu är det bäst att ni och missus gå upp i min stuga och hyilg er der tills ni hunnit gå omkring litet, då jag spår att ni snart kommer att fatta at beslut. Nå ja! Jag torde väl kunna stanna här en liten tid, var främlingens svar, och följande Dick, blef han införd under kentuckianarens ästfria tak, hvarefter Dick begaf sig till hanelsbya för att anskaffa några läckrare matvaror att undfägna sina gäster med. Vid hans ankomst dit var stor uppståndelse i byn med anledning af den nyss utkomna förköpslagen, och under öfverläggningarne om dess fel och förtjenster kom han att nämna om främlingarnes anländande till hans grannskap. De hade passerat genom den lilla byn, och om alla nykomlingar blifva föremål för mycket intresse yttrades åtskilliga olika omdömen med afseende på dem. nAtt döma af frontispicen på karlen, sade en, skulle jag inte tycka om att ha honom till granne.x Han ser mig ut att bli en temligen sur kund, tillade en arnan; och hur fasligt dålig ser ej hustrun ut! Jag har föreslagit honom att slå upp sina bopålar i min traktn, anmärkte Kelsy, eburu jag inte vill påstå att han just ser utsatt bli treflig; men ett skrofligtskal kan ha en god kärna, som ni vet, gossar. Efter att hafva gjort sina uppköp, föreslag Dick sina grannar att komma en dag och