gifvit vika för det vanliga lifvets lugnare omsorger och pligter. Sammanlefnaden afnöter snart alla kantigheter, ytan göres jemn och slät, och en viss grad af polityr är, om äfven i olika grader, beroende af föremålens olika beståndsdelar, den naturliga följden häraf. Samhället har sina konventionella lagar, hvilkas efterlefnad det strängt påyrkar, Häraf ger man i hvarje samhälle menniskorna kläda sig lika, tänka lika, handla lika, utom i sådana fall der de, genom samma lagar, tillåtas att stå i strid med hvarandra. På landet, och isynnerhet den del deraf som närmar sig skogsgränsen, äro menniskorna deremot alldeles icke underkastade något dylikt tvång. De stå nästan utom lagens område och hafva helt och hållet undandragit sig eller äro fullkomligt okunniga och likgiltiga för de iakttagelser som allmänna opinionen ålägger eller fordrar. Det enda sam hälle mannen der känner till, eller erkänner, är hans egen familj. Han påbjuder de lagar som skola styra hans hus. Han herrskar, men är ingen lydnad skyldig. Hans grannar, om dekunna kallas så, hvilka bo på flere mils afstånd ifrån honom, hjelpa honom vid sådana tillfällen der hans krafter ej ensamt förslå, eller uppehålla honom vid de pröfningar som påkalla hans medmenniskors deltagande eller vänlighet, medan de stundom förena sig med honom vid. jagter, fiskfängen, dryckeslag eiler, muntra tillställningar. Dessa samhällets förtrupper framstå: icke, som man kanske torde föreställa sig, som typer afen viss klass, utan snarare som en samling af enskilda, oberoende individer, hvars karakterer utmärka sig på samma: gång för en i hög grad bestämd utveckling samt för deras inbördes stora olikheter. Icke dess mindre är det många framstående egenheter gom genomgå heia befolkningen. De hafva alla de från en obegränsad frihet oskiljaktiga lasterna och dygderna. De äro djerfva, ihärdiga, manliga, gäöstfria, ädelmodiga och godfijertade; medan de på samma gång äro häftiga och häradgiriga till lynnet; tanklösa, eförutse