gifvit vika för det vanliga lifvets lugnare om-
sorger och pligter. Sammanlefnaden afnöter
snart alla kantigheter, ytan göres jemn och
slät, och en viss grad af polityr är, om äf-
ven i olika grader, beroende af föremålens
olika beståndsdelar, den naturliga följden häraf.
Samhället har sina konventionella lagar, hvil-
kas efterlefnad det strängt påyrkar, Häraf
ger man i hvarje samhälle menniskorna kläda
sig lika, tänka lika, handla lika, utom i så-
dana fall der de, genom samma lagar, tillåtas
att stå i strid med hvarandra.
På landet, och isynnerhet den del deraf
som närmar sig skogsgränsen, äro menniskorna
deremot alldeles icke underkastade något dy-
likt tvång. De stå nästan utom lagens om-
råde och hafva helt och hållet undandragit
sig eller äro fullkomligt okunniga och lik-
giltiga för de iakttagelser som allmänna opi-
nionen ålägger eller fordrar. Det enda sam-
hälle mannen der känner till, eller erkänner,
är hans egen familj. Han påbjuder de lagar
som skola styra hans hus. Han herrskar, men
är ingen lydnad skyldig. Hans grannar, om
de- kunna kallas så, hvilka bo på flere mils
afstånd ifrån honom, hjelpa honom vid så-
dana tillfällen der hans krafter ej ensamt
förslå, eller uppehålla honom vid de pröfnin-
gar som påkalla hans medmenniskors delta-
gande eller vänlighet, medan de stundom för-
ena sig med honom vid. jagter, fiskfängen,
dryckeslag eiler, muntra tillställningar.
Dessa samhällets förtrupper framstå: icke,
som man kanske torde föreställa sig, som typer
afen viss klass, utan snarare som en samling
af enskilda, oberoende individer, hvars ka-
rakterer utmärka sig på samma: gång för en
i hög grad bestämd utveckling samt för deras
inbördes stora olikheter. Icke dess mindre är
det många framstående egenheter gom ge-
nomgå heia befolkningen. De hafva alla de
från en obegränsad frihet oskiljaktiga lasterna
och dygderna. De äro djerfva, ihärdiga, man-
liga, gäöstfria, ädelmodiga och godfijertade;
medan de på samma gång äro häftiga och
häradgiriga till lynnet; tanklösa, eförutse-