2 Mm 8 CP RS ht Ulula VI
här nedanföre det väsentligaste af artikeln, så
lydar.de :
Man har mot möjligheten af ett förbund
med Sverge invändt, att man icke erbjuder
det någon tillräcklig belöning för att förmå
det till en anslutning till vesterns förbund
och en krigsförklaring mot en så mäktig
granne som Ryssland. Men denna invänd-
ning grundar sig på en alltför låg uppskatt-
ning af frågan, både på Sverges och på de
allierades sida, och lemnar aildeles ur sigte
dessa ärftliga och traditionella känslor och
inflytelser, hvilka, allestädes mäktiga , äro
ovanligt — och i några vigtiga hänseen-
den kanske nästan i en olycklig grad —
mäktiga i Sverge. Låtom oss endast se till
huru sakerna verkligen stå. England och
Frankrike närma sig icke hofvet i Stockholm
för att köpa en armå af legosoldater eller för
att efter en hyres-annons engagera en flotta al
kanonbåtar. Sverge står ej på det europeiska
militärtorget för att tinga bort sig åt den högst-
bjudande. Det är ingen nordisk kapten Dal-
getty, färdig att taga legd på hvilkendera si-
dan det faller sig. Ej heller ombedes Sverge
af de allierade att sälja den nordiska prote-
stanthjeltens goda svärd. Vore det så, då
hade den svenska regeringen rätt att lyssna
efter det högsta anbudet, som kunde fram-
tvingas från högljudda spekulanters sida. Men
bär kommer hvarken köpare eller säljare i
fråge Det är icke derför att Sverges vapen,
ehuru önskvärda, äro oumbärliga, som de efter-
sträfvas, utan derför att svenska folkets in-
stinkter, ledda af dess historiska erinringar
och beherrskade af den öfverhängande faran,
erkänna det faktum som ligger öppet för hela
Europa, att Sverges sanna politik är en och
densamma med de allierades. Sverge vet at
bedröflig erfarenbet, att just i samma mån
Rysslands inkräktningslystnad lemnas ohäm-
mad, i samma mån är dess egen nationalitet.
dess oberoende, ja sjelfva dess tillvaro i fara.
Hvarje rättskaffens svensk och norrman kän-
ner, att om de allierade ej få afgjord och full-
ständig framgång på båda hafven, skall Ryss-
lands makt öfver Skandinavien få en bety-
dande tillväxt. Och det är af dessa och an-
dra dylika skäl, och icke till följd af något
köpslagande om Sverges militärmakt, som
Lyerges medverkan sökes af England och
Frankrike. Derför kan den som sökes med
ära och för gemensamma ändamål icke blifva
föremål för prut, köpslagande eller salutillbud.
Sedan Sverge en gång, hjertligt och nitiskt
liksom Sardinien, deltagit i kriget, har det
naturligtvis förvärfvat sig rätt att njuta alla
dess frukter och draga nytta af alla de fram-
gångar hvari det sjelft tagit del. Men, utan
afseende på hvad lyckan och framgången i
detta afseende kan tilldela det, — Sverges
bästa och varaktigaste belöning för det det
gjort sin pligt åt Europa, är och måste blifva
inskränkningen af Rysslands makt. Att min-
ska Rysslands styrka och stäcka dess eröf-
ringslystnad är att höja Sverge på staternas
skela. Det är att lätta en tyngd, som nu
trycker på svensk och norsk patriotism, och
att sätta de förenade rikena i stånd att friare
andas, att utan fruktan och störelse odla de
förbindelser som deras bäst förstådda intres-
sen föreskrifva dem, och att inträda på en
mera höghHjertad och frisinnad politisk bana
än de nu våga beträda. Ty hotade, skrämda
och trakasserade af detta oformliga halfbar-
bariska välde, som vid ringaste föranledning
står färdigt att uppsvälja dem, äro Sverge
och Norge nu nödgade att lefva ett halfqväfdt,
hämmadt och instängdt lif, sugande på ra-
marne af det förflutna, omsorgsfullt bevarande
fördomar, begrepp och ofördragsamhet, som
återstoden af den civiliserade verlden länge
sedan kastat ifrån sig... Sverge spelar i sin
närvarande stationära ställning, hvilken i en
betydlig mån har sin grund i farhågan för
Ryssland, cen rol i systemet af europeiska
nationer, som icke är dess ställning och dess
historia värdig. I nästan allt hvad som utgör
detta århbundrades ära stå svenskarne tillbaka.
de hafva ej noglif, företagsamhet, uthållighet,
fördragsamhet, måttlighet; deras sinnen och
hjertan behöfva att öppnas, liksom deras ham-
nar; de behöfva att frotteras mot sina grannar,
lära sig värdet af fritt utbyte, fri handel,
friare religionslagstiftning, med ett ord att
blanda sig med och taga del i tiderna hvari
vi alla lefva. Och om en medverkan med
de allierade i det närvarande kriget mot Ryss-
land endast kan rycka dem fram ur sina iso-
lerade lägen, afnöta några af deras fördomar,
Jiberalisera deras handelspolitik och sålunda
utvidga deras handel, med ett ord lära dem
att det finns flera ting i himmel och på jord,
än de drömt om i sin filosofin, så vore denna
medverkan ett medel att öppna ett nytt ut-
vecklingens tidehvarf för Sverge, som i sig
sjelft skulle verka såsom en långt kraftigare
barrier mot Ryssland än alla de vältaliga er-
inringarne om Gustaf Wasa och Karl den tolfte.
Hvad Sverge behöfver är snarare förtröstan
på framtiden än stolthet öfver det förflutna...
Sverge har slumrat, under det allting utom-
kring det och Norge har gått framåt... Icke
de minst lyckliga följderna af en samverkan
med vestern skulle med visshet kunna påräk-:
nas blifva framkallandet af de dolda krafter,
intelligens, odling och inflytelsebegär, som
skulle konsolidera monarkien utan att minska
ett jota af den frihet, hvaröfver svenskarne
med rätta äro så stolta, men som de måhända
något litet missförstått... I Sverge äro alla
samhällsklasser representerade i riksförsamlin-
en, utom den som i alla länder ger ett par-
ament möjligheten af god styrelse... Fö
CM Rv IN RK FA vs KR
-— j- 0 DD Pe or
oa
adl
mm ALL OR rm
ölj-
den är att de stora lagarne för de menskliga
framstegen icke äro i verksamhet vid lagstift-
ningen, utan i deras ställe de flesta af de hin-
ler för den menskliga odlingens och lyckans
befrämjande, vid hvilka lord JohnRussell ny-
igen så vältaligt dröjde. Om Skandinavien
innu en gång skall blifva ett af bålverken för
Suropas frihet, måste det ske derigenom att
Sverge nu höjer sig till motsvarighet mot
torheten af sin ställning och sina förmö-
genheter. Att under denna historiens kris
itta lugn och stilla. vore för Sveroe att ste-