2 Mm 8 CP RS ht Ulula VI här nedanföre det väsentligaste af artikeln, så lydar.de : Man har mot möjligheten af ett förbund med Sverge invändt, att man icke erbjuder det någon tillräcklig belöning för att förmå det till en anslutning till vesterns förbund och en krigsförklaring mot en så mäktig granne som Ryssland. Men denna invändning grundar sig på en alltför låg uppskattning af frågan, både på Sverges och på de allierades sida, och lemnar aildeles ur sigte dessa ärftliga och traditionella känslor och inflytelser, hvilka, allestädes mäktiga , äro ovanligt — och i några vigtiga hänseenden kanske nästan i en olycklig grad — mäktiga i Sverge. Låtom oss endast se till huru sakerna verkligen stå. England och Frankrike närma sig icke hofvet i Stockholm för att köpa en armå af legosoldater eller för att efter en hyres-annons engagera en flotta al kanonbåtar. Sverge står ej på det europeiska militärtorget för att tinga bort sig åt den högstbjudande. Det är ingen nordisk kapten Dalgetty, färdig att taga legd på hvilkendera sidan det faller sig. Ej heller ombedes Sverge af de allierade att sälja den nordiska protestanthjeltens goda svärd. Vore det så, då hade den svenska regeringen rätt att lyssna efter det högsta anbudet, som kunde framtvingas från högljudda spekulanters sida. Men bär kommer hvarken köpare eller säljare i fråge Det är icke derför att Sverges vapen, ehuru önskvärda, äro oumbärliga, som de eftersträfvas, utan derför att svenska folkets instinkter, ledda af dess historiska erinringar och beherrskade af den öfverhängande faran, erkänna det faktum som ligger öppet för hela Europa, att Sverges sanna politik är en och densamma med de allierades. Sverge vet at bedröflig erfarenbet, att just i samma mån Rysslands inkräktningslystnad lemnas ohämmad, i samma mån är dess egen nationalitet. dess oberoende, ja sjelfva dess tillvaro i fara. Hvarje rättskaffens svensk och norrman känner, att om de allierade ej få afgjord och fullständig framgång på båda hafven, skall Rysslands makt öfver Skandinavien få en betydande tillväxt. Och det är af dessa och andra dylika skäl, och icke till följd af något köpslagande om Sverges militärmakt, som Lyerges medverkan sökes af England och Frankrike. Derför kan den som sökes med ära och för gemensamma ändamål icke blifva föremål för prut, köpslagande eller salutillbud. Sedan Sverge en gång, hjertligt och nitiskt liksom Sardinien, deltagit i kriget, har det naturligtvis förvärfvat sig rätt att njuta alla dess frukter och draga nytta af alla de framgångar hvari det sjelft tagit del. Men, utan afseende på hvad lyckan och framgången i detta afseende kan tilldela det, — Sverges bästa och varaktigaste belöning för det det gjort sin pligt åt Europa, är och måste blifva inskränkningen af Rysslands makt. Att minska Rysslands styrka och stäcka dess eröfringslystnad är att höja Sverge på staternas skela. Det är att lätta en tyngd, som nu trycker på svensk och norsk patriotism, och att sätta de förenade rikena i stånd att friare andas, att utan fruktan och störelse odla de förbindelser som deras bäst förstådda intressen föreskrifva dem, och att inträda på en mera höghHjertad och frisinnad politisk bana än de nu våga beträda. Ty hotade, skrämda och trakasserade af detta oformliga halfbarbariska välde, som vid ringaste föranledning står färdigt att uppsvälja dem, äro Sverge och Norge nu nödgade att lefva ett halfqväfdt, hämmadt och instängdt lif, sugande på ramarne af det förflutna, omsorgsfullt bevarande fördomar, begrepp och ofördragsamhet, som återstoden af den civiliserade verlden länge sedan kastat ifrån sig... Sverge spelar i sin närvarande stationära ställning, hvilken i en betydlig mån har sin grund i farhågan för Ryssland, cen rol i systemet af europeiska nationer, som icke är dess ställning och dess historia värdig. I nästan allt hvad som utgör detta århbundrades ära stå svenskarne tillbaka. de hafva ej noglif, företagsamhet, uthållighet, fördragsamhet, måttlighet; deras sinnen och hjertan behöfva att öppnas, liksom deras hamnar; de behöfva att frotteras mot sina grannar, lära sig värdet af fritt utbyte, fri handel, friare religionslagstiftning, med ett ord att blanda sig med och taga del i tiderna hvari vi alla lefva. Och om en medverkan med de allierade i det närvarande kriget mot Ryssland endast kan rycka dem fram ur sina isolerade lägen, afnöta några af deras fördomar, Jiberalisera deras handelspolitik och sålunda utvidga deras handel, med ett ord lära dem att det finns flera ting i himmel och på jord, än de drömt om i sin filosofin, så vore denna medverkan ett medel att öppna ett nytt utvecklingens tidehvarf för Sverge, som i sig sjelft skulle verka såsom en långt kraftigare barrier mot Ryssland än alla de vältaliga erinringarne om Gustaf Wasa och Karl den tolfte. Hvad Sverge behöfver är snarare förtröstan på framtiden än stolthet öfver det förflutna... Sverge har slumrat, under det allting utomkring det och Norge har gått framåt... Icke de minst lyckliga följderna af en samverkan med vestern skulle med visshet kunna påräk-: nas blifva framkallandet af de dolda krafter, intelligens, odling och inflytelsebegär, som skulle konsolidera monarkien utan att minska ett jota af den frihet, hvaröfver svenskarne med rätta äro så stolta, men som de måhända något litet missförstått... I Sverge äro alla samhällsklasser representerade i riksförsamlinen, utom den som i alla länder ger ett parament möjligheten af god styrelse... Fö CM Rv IN RK FA vs KR -— j0 DD Pe or oa adl mm ALL OR rm öljden är att de stora lagarne för de menskliga framstegen icke äro i verksamhet vid lagstiftningen, utan i deras ställe de flesta af de hinler för den menskliga odlingens och lyckans befrämjande, vid hvilka lord JohnRussell nyigen så vältaligt dröjde. Om Skandinavien innu en gång skall blifva ett af bålverken för Suropas frihet, måste det ske derigenom att Sverge nu höjer sig till motsvarighet mot torheten af sin ställning och sina förmögenheter. Att under denna historiens kris itta lugn och stilla. vore för Sveroe att ste