ska Tidningen väckta polemiken om hvad
som utgjorde rätta och egentliga orsaken der-
till, att, enligt dess egen förutsättning, natio-
nens förtroende till regeringen och tron på
redligheten af regentens offentliga förklarin-
gar undergräfdes: om detta skedde genom
tidningskäx och genom kommenterandet af de
Bergmanska Minnena, eller, i fall det egde
rum, vore en följd af det maktegande par-
tiets organers en lång tid iakttagna synbart
ryssvänliga position och ensidiga yttranden
0. 8 v. i enlighet dermed. Bland mycket
annat som i sistnämnde afseende omförmäldes
var äfven det skrämskott som man läst i
Svenska Tidningen om ett fruset Alands haf,
hvilket gaf insändaren i Aftonbladet anled-
ning fråga om Svenska Tidningen verkligen
trodde på möjligheten af en påhelsning utaf
en rysk armå - öfver isen, likasom huruvida
den trodde på sanningen af historien om ry-
ska flottans utsågning i Februari månad 1854.
Härpå svarade Svenska Tidningen, såsom förut
varit releveradt, att singendera af dessa upp-
gifter är så orimlig att den icke kunde tros,
och vi kunna med all ärlighet försäkra, att
om den förra af oss ansetts osann, hade den
aldrig blifvit berättad, liksom den sednare
aldrig framställts om den ansetts otänkbar.
På grund af denna förklaring yttradesi Af-
tonbladet för i lördags af förutnämnde insän-
dare några betraktelser öfver det otroliga sål-
väl af den ryska flottans utsågning midt i vin-
tern, då denna flotta sicke kunde komma till-
baka in i hamn innan våren, då den skulle
blifvit anfallen och förstörd af de förenade
flottorna, som att ryska regeringen skulle,
för att anfalla en neutral stat, gifva en armå-
fördelning till spillo för faran att gå öfver
isen 0. 8. v.
Det är med anledning häraf som Svenska
Tidningen nu förklarar, att det ena af dess
nyss omnämnda yttranden, om ett fruset
Ålands haf, blott skall förekommit en gång,
nemligen i April månad 1854, uti en artikel
som skulle visa oklokheten för Sverge att
då börja krig med Ryssland om våren 1854,
och att dervid förekommo följande ordalag:
i höst skulle flottorna vända hem, och Sverge
stå ensamt, möjligen med ett fruset Alands
haf.
Det är möjligt att Svenska Tidningen kan
hafva rätt deruti, att det omstridda uttrycket
förekommit blott en gång och i den tanke-
följd som här blifvit citerad. Insändaren i
Aftonbladet har också förut sagt: en eller
flera gånger — vi minnas ej rätt — och in-
sändaren har icke haft tillfälle att genomgå
Svenska Tidningens årgång för 1834 för att
kunna bestämdt kontrollera detta. Vid sådant
förhållande är det en skyldighet att taga Sv.
Tidningens ord i detta hänseende för godt,
och insändaren måste således vidkännas att
ett misstag blifvit begånget, då han trott att
uttrycket kunde hafva afseende på Svenska
Tidningens farhåga för en påhelsning från
Ryssland, i sammanhang - med denna makts
förespeglade betänkligheter att antaga neutra-
litetsförklaringen.
Att hafva funnit ett sådant misstag är na-
turligtvis en bonne fortune för Svenska Tid-
ningen, emedan det gifvit dess värda redak-
tion tillfälle att göra mycket väsen deraf isin
egen tidning, begagnan e sin vanliga urbani-
tet i språket, och derigenom på samma gång
få tillfälle att gå förbi öfriga samvetsfrågor
som blifvit framställda i polemiken om detta
ämne, då det likväl tydligt synes af de före-
gående insända artiklarne i Aftonbladet, att
uttrycket om ett fruset Ålands haf mera i
förbigående vidrördes i sammanhang med flere
andra hufvudsakligare anmärkningspunkter.
Insändaren ber med anledning häraf endast
få fästa respektive läsares uppmärksamhet der-
på, atti en skriftvexling af så polemisk natur
som denna, kunde ett sådant misstag som det
nu emnämnda icke vara frivilligt, enär det är
klart att under en sådan strid hvarje oriktig-
het eller brist på korrekthet i citationer af
motståndarens ord, när derpå tillika grundas
ett påstående, blir ett fynd för motparten,
hvarvid han kan haka sig fast, såsom Sv.
Tidningen nu gjort, för att betäcka reträtten
i öfrigt, om han känner sig underlägsen i det
hela.
Såsom ett bevis emellertid att det inga-
lunda varit i saknad af flere andra faktiska
bevis, som frasen om det frusna Ålands haf
kom att af ins. åberopas ofter den uppfattning
deraf som temligen allmänt varit gängse långt
innan insändaren lade något ord till i denna
strid, torde det tillåtas påpeka, att uti de fö-
regående artiklarna i anledning af Svenska
Tidningens famösa utgjutelser om käxets väm-
jeliga dy, om en nation som äter sig sjelf.,
om de tillkännagifna motiverna, hvarföre äfven
Sv. Tidningen kunde vilja tillstyrka ett krig
m m. — uti dessa artiklar oeh bland de ex-
empel, som der anfördes på skrämskott i de
maktegandes organer inom pressen, nämndes
icke att utsågningshistorien angående ryska flot-
tan, som först i Februari och nyss före den
första kreditivpropositionen förekom i Sv. Tid-
ningen, åter dykade upp i Posttidningen i slu-
tet af Oktober, ett par dagar innan frågan om
tillökningen af det s. k. mindre kreditivet
till 2, millioner riksdaler skulle förekomma
hos ständerna; äfvensom historien om anbe-
fallda inqvarteringar i Uleåborg för en arm-
fördelning, hvilken skulle besätta Torneå (en
sannsaga, hvilken sedan likaledes befanns sakna
grund) icke vidrördes. Se för öfrigt närmare
härom en ledande artikel i Aftonbladet för
måndagen den 27 sistl. Augusti. Hvad in-
sändaren velat bevisa var ju intet annat än
att de maktegandes organer inom pressen, allt
igenom oeh ända till de sista tiderma, sökt
genom hvarjehanda hocus poeus, dels i ny-
hets-. dels i resonnementsväg, förespegla så-
som skulle Sverge befunnit sig i en kinkig
ställning till Ryssland i anseende till neutra-
litetsförklaringen, och att detta hufvudsakli-
gen motiverade behofvet af anslagen, medan
man å andra sidan varseblifvit flere sådana tec-
ken, som gåfvo anledning att snarare sluta till
en lutning åt östern. Den anledning allmän-
heten fått att fixera sitt omdöme i detta fall,
AR TA VA AAA AR RS a JR
AR ll SR rr AA vn Vr KR
cc CR 0 DR AR AN fr rg
s