ska Tidningen väckta polemiken om hvad som utgjorde rätta och egentliga orsaken dertill, att, enligt dess egen förutsättning, nationens förtroende till regeringen och tron på redligheten af regentens offentliga förklaringar undergräfdes: om detta skedde genom tidningskäx och genom kommenterandet af de Bergmanska Minnena, eller, i fall det egde rum, vore en följd af det maktegande partiets organers en lång tid iakttagna synbart ryssvänliga position och ensidiga yttranden 0. 8 v. i enlighet dermed. Bland mycket annat som i sistnämnde afseende omförmäldes var äfven det skrämskott som man läst i Svenska Tidningen om ett fruset Alands haf, hvilket gaf insändaren i Aftonbladet anledning fråga om Svenska Tidningen verkligen trodde på möjligheten af en påhelsning utaf en rysk armå öfver isen, likasom huruvida den trodde på sanningen af historien om ryska flottans utsågning i Februari månad 1854. Härpå svarade Svenska Tidningen, såsom förut varit releveradt, att singendera af dessa uppgifter är så orimlig att den icke kunde tros, och vi kunna med all ärlighet försäkra, att om den förra af oss ansetts osann, hade den aldrig blifvit berättad, liksom den sednare aldrig framställts om den ansetts otänkbar. På grund af denna förklaring yttradesi Aftonbladet för i lördags af förutnämnde insändare några betraktelser öfver det otroliga sålväl af den ryska flottans utsågning midt i vintern, då denna flotta sicke kunde komma tillbaka in i hamn innan våren, då den skulle blifvit anfallen och förstörd af de förenade flottorna, som att ryska regeringen skulle, för att anfalla en neutral stat, gifva en armåfördelning till spillo för faran att gå öfver isen 0. 8. v. Det är med anledning häraf som Svenska Tidningen nu förklarar, att det ena af dess nyss omnämnda yttranden, om ett fruset Ålands haf, blott skall förekommit en gång, nemligen i April månad 1854, uti en artikel som skulle visa oklokheten för Sverge att då börja krig med Ryssland om våren 1854, och att dervid förekommo följande ordalag: i höst skulle flottorna vända hem, och Sverge stå ensamt, möjligen med ett fruset Alands haf. Det är möjligt att Svenska Tidningen kan hafva rätt deruti, att det omstridda uttrycket förekommit blott en gång och i den tankeföljd som här blifvit citerad. Insändaren i Aftonbladet har också förut sagt: en eller flera gånger — vi minnas ej rätt — och insändaren har icke haft tillfälle att genomgå Svenska Tidningens årgång för 1834 för att kunna bestämdt kontrollera detta. Vid sådant förhållande är det en skyldighet att taga Sv. Tidningens ord i detta hänseende för godt, och insändaren måste således vidkännas att ett misstag blifvit begånget, då han trott att uttrycket kunde hafva afseende på Svenska Tidningens farhåga för en påhelsning från Ryssland, i sammanhang med denna makts förespeglade betänkligheter att antaga neutralitetsförklaringen. Att hafva funnit ett sådant misstag är naturligtvis en bonne fortune för Svenska Tidningen, emedan det gifvit dess värda redaktion tillfälle att göra mycket väsen deraf isin egen tidning, begagnan e sin vanliga urbanitet i språket, och derigenom på samma gång få tillfälle att gå förbi öfriga samvetsfrågor som blifvit framställda i polemiken om detta ämne, då det likväl tydligt synes af de föregående insända artiklarne i Aftonbladet, att uttrycket om ett fruset Ålands haf mera i förbigående vidrördes i sammanhang med flere andra hufvudsakligare anmärkningspunkter. Insändaren ber med anledning häraf endast få fästa respektive läsares uppmärksamhet derpå, atti en skriftvexling af så polemisk natur som denna, kunde ett sådant misstag som det nu emnämnda icke vara frivilligt, enär det är klart att under en sådan strid hvarje oriktighet eller brist på korrekthet i citationer af motståndarens ord, när derpå tillika grundas ett påstående, blir ett fynd för motparten, hvarvid han kan haka sig fast, såsom Sv. Tidningen nu gjort, för att betäcka reträtten i öfrigt, om han känner sig underlägsen i det hela. Såsom ett bevis emellertid att det ingalunda varit i saknad af flere andra faktiska bevis, som frasen om det frusna Ålands haf kom att af ins. åberopas ofter den uppfattning deraf som temligen allmänt varit gängse långt innan insändaren lade något ord till i denna strid, torde det tillåtas påpeka, att uti de föregående artiklarna i anledning af Svenska Tidningens famösa utgjutelser om käxets vämjeliga dy, om en nation som äter sig sjelf., om de tillkännagifna motiverna, hvarföre äfven Sv. Tidningen kunde vilja tillstyrka ett krig m m. — uti dessa artiklar oeh bland de exempel, som der anfördes på skrämskott i de maktegandes organer inom pressen, nämndes icke att utsågningshistorien angående ryska flottan, som först i Februari och nyss före den första kreditivpropositionen förekom i Sv. Tidningen, åter dykade upp i Posttidningen i slutet af Oktober, ett par dagar innan frågan om tillökningen af det s. k. mindre kreditivet till 2, millioner riksdaler skulle förekomma hos ständerna; äfvensom historien om anbefallda inqvarteringar i Uleåborg för en armfördelning, hvilken skulle besätta Torneå (en sannsaga, hvilken sedan likaledes befanns sakna grund) icke vidrördes. Se för öfrigt närmare härom en ledande artikel i Aftonbladet för måndagen den 27 sistl. Augusti. Hvad insändaren velat bevisa var ju intet annat än att de maktegandes organer inom pressen, allt igenom oeh ända till de sista tiderma, sökt genom hvarjehanda hocus poeus, dels i nyhets-. dels i resonnementsväg, förespegla såsom skulle Sverge befunnit sig i en kinkig ställning till Ryssland i anseende till neutralitetsförklaringen, och att detta hufvudsakligen motiverade behofvet af anslagen, medan man å andra sidan varseblifvit flere sådana tecken, som gåfvo anledning att snarare sluta till en lutning åt östern. Den anledning allmänheten fått att fixera sitt omdöme i detta fall, AR TA VA AAA AR RS a JR AR ll SR rr AA vn Vr KR cc CR 0 DR AR AN fr rg s