och Ödmjuker Er, alla tre utmärkta af samma egenskaper som gjorc hr Malmströms äldre sånger så kära för den svenska allmänheten, men kanske ändå mer än någon föregående genomträngda af det på en gång djupa, lugna och rörande allvar, hvartill skalden endast adlas genom lifvets eget allvar, hvartill hans ande luttras endast genom pröfningarnes skärseld. Med rörelse återfinna vännerna af hr Malmströms skaldskap allra sist i bokerm en liten romans, kallad Fiskarflickan vid Tynnelsön, så vidt det är oss bekant den första sjelfständigt utkomna produkten af hr Malmströms sångarförmåga. Det är snart tjugo år sedan ett litet blygsamt häfte i blått omslag uppenbarade för allmänheten de gryende anlagen, som läto vänta så mycket. Skörden af två decenniers diktande verksamhet ligger nu framför 0ss i ett oktavband af 300 sidor. Det är ej mycket — till. qvantiteten; man hade, från en så lofvande början, måhända hoppats vida mer. Men skaldens bana är i våra zoner mera törn beströdd än hvarje annans, och den akademiske lärarens höga och stränga, i detta enskilda fall med yttre fördelar endast alltför kargt belönade, värf hafva tagit ianspråk hela kraften. af sångarens mannaålder, och endast då och då unnat honom en flyktig hvilostund att röra strängarne af sin allför länge förstummade harpa. Skall detta ädla tonverk ännu ljuda till fäderneslandets ära och glädje, eller skall det i förtid dömmas till tystnad? Det beror i närvarande ögonblick, uti en ejringa mån, af deras godtfinnande, som hafva värden om det högsta undervisningens angeläheter i sina händer. — Samlade Vitterhetsarbeten af J. D. Valerius. Sednare delen. Stockholm 1855. Noerstedt Söner. Vid anmälandet af denna samlings förral del sökte vi framställa en bild af Valerii poetiska personlighet samt de tidsförhållanden, under hvilka den uppträdde; och äro sålunda i tillfälle att nu kunna fatta oss kort. Förevarande del innehåller visor oeh sångstycken, akademiska tal samt minnesord, uttalade inem ): Frimurareorden 1836 —1841 öfver dess med döden afgångna ledamöter. Bland visorna igenfinner man dessa gamla bekanta, så kära för den ungdom, hvilken för ett halft sekel sedan sjöng dem, t. ex. den friska barnsången Kom sköna Maj och blicka! den tjusande Jag helsar dig, fredliga: flagga m. fl. Talen utmärka sig genom denna blyga enkelhet i anda och form, som är ett utmärkande drag för Valerii prosa. Minnesorden äro nätta, väl tecknade miniaturbilder, ieke alltid panegyriker, t. ex. dem öfver Roxendorf och Schinkel. Sannolikt är en traditionel typ på förhand gifven för dessa ordenstal, hvilket kan förklara det ofta upprepade lofordet för trägna arbeten inom orden, den vid årets slut aldrig uteblifvande invokationen, icke blott till ordens öfvermästare utan ock till dess höge jordiske beskyddare, hvarvid tillfälle öppnas att anbringa en smula politik, synnerligen vid 1840 års märkvärdiga tidskifte. Huru hofsamt och humant Valerius förstår behandla dylika ämnen, derom vittnar följande vackra tänkespråk: Säkert finnes ingen bättre medborgare än den som är liberal mot andras meningar och servil för egna plikter, konservativ 1 öfvertygelse och radikal i uppoffring. Z. Stjernkammaren. Historisk roman af W. Harrison Ainsworth. ÖOfversättning.. Tvenne delar. Linköping Ridderstad 1854. 2, Susanna, eller Stugan i Hampshire. Öfversättning: Linköping Ridderstad 1854. Den förra af. dessa skrifter är en romantiserad tidsbild från Jakob I:s regering och, som hvad ämnet och hjeltens ställning beträffar, påminner omW. Scotts. berömda roman Fortunes ef Nigels. Men härmed är ock likheten slut. Att ingen Walter: Scott här haft sin. hand med i spelet, märkes lätt, ej mindre på kompositionen än på stilen, synnerligen i dialogen, hvilken är mäkta. klen oeh ej sällan -mer än billigt enfaldig. Såsom ett litet prof vilja vi. blott anföra Ta delen; pag.-189,; der. hjeltinnan, vid underrättelsen om-att henmes älskare är inspärrad i Stjernkammarens ohyggliga fängelse, Fleet, yttrar sig sålunda: Hvad, är han fången i Fleet? det visste jag ieke! Af de politiska eeh religiösa förföljelser, sem gitvit Stjernkammaren en så olyeklig ryktbarhet, finner man föröfrigt här ingenting; de här förekommande processer ha alla sin grund i hofkabaler och enskild egennytta. Susanna, eller Stugan i Hampshire, är en af dessa små engelska noveller, der man finner en trogen uppfattning af folklifvet, ren diktion och det hela genomträngdt af den okonstladt fromma anda som förlänar denna litteratur ett så egendomligt behag och gifver de af osund estetisk spis mattade organerna en sann vederqvickelse. — Sverges Nomader. Bilder från fjellöcknarnes herdelif, af G. H. Mellin. Stocklolm. A. Bonnier 1855. Nordens natur och folklif förete så många egemdomligheter, en sådan rikedom på intressanta, sins emellan olika scener och karaktersdrag, att såväl den bildande konstnären som diktaren här kan finna en outtömlig guldgrufva af stoff och motiver att behandla. Och huru föga studium. och uppmärksamhet ha icke hittills blifvit egnade häråt; huru måna af de svenskar, som med större eller minre talent och sakkännedom yttra sig om naturscenerier och folklif i Tyskland, Frankrike och Italien, ha väl tagit någon närmare kännedom om hvad intressant vårt eget fosterländ företer i så oändligt varierande mångfald, ifrån Lappmarkens isfjell till Skånes börliga slätter. Det. bör erkännas, att på sednaste tiden flera författare sökt fästa allmänhetens uppmärksamhet. på natur, lif och hemseder 1 särskilda trakter af Sverige. Hr Mellins id att i berättelsens form inväfva dylika skildringar. och sålunda göra dem mera lefvande, åskådliga och populära, är särdeles 2 Ae Ny 1 RA TA radien SR rn a PR RV IR