skådar endast natt och mörker, men ingen enda vänligt strålande stjerna, bebådande ljus och räddning. Hur man än söker besvärja det hemska spöket, det står dock ständigt för dörren och klappar. Vistelsen här hos er och återseendet af dig, Maria, ha dock gjort hvad ingenting annat kunnat åstadkomma; de ha återgifvit mig mod nog att blicka spöket in i ögonen. Och det är första vilkoret för den som vill gifva sig i kamp dermed. Ett är mig dervid blifvet klart, att hågen och lusten att på embetsmannabanan söka fortkomst är hos mig länge sedan slocknad. Oeh hvad du än må invända, törnen och stötestenar har den dock nog, för att den, som skall gå den, åtminstone kan behöfva ett friskt mod och en brinnande lust derför, om han eji förtid skall förtröttas eller Sjunka ner till en sådan der fabriksarbetare, som jag dock minst af allt vill blifva. Du vill lemna den bana af hvilken du en gång hoppats så mycket. Och har du väl tänkt på någon annan, der du kunde vara nyttig, på samma gång du förvärfvade dig det oberoende och den bergning som du tror att embetsmafmabanan icke skall kunna lemna dig ? fe Först på sednaste tiden har jag med allvar begynt grubbla deröfver, Och jag har sedan låtit mina tankar flyga ut åt många håll. Bland dem alla var det endast tvenne vägar, som egde något tilldragande för mig. Den ena var landtbrukarens, bondens. Attmed egna bänder odla jorden, att ensamt hafva den att tacka för sitt välstånd och med hvarje dag komma naturen närmare och blifya med henne alltmera förtrolig, den tanken innebär i sig någonting så tjusande att jag bekänner att det är svårt att skiljas vid den. Min andra nn var att blifva prest och att här, der min ar lefvat och lärt, arbeta i den jordmån som