hafva att sålunda arbeta ryssarne i händerna? Inon provinsen svarar man härpå, att ryska slägtskapsför bindelser kunna ju icke så litet bidraga till ryska sym patier, antingen dessa uppkomma mper fasn eller pe nefas. I sådant fall skulle man tyeka, att det en: familjefördraget, mot hvilket man skrifver, icke vore stort bättre än det andra, af hvilket man vort bunden. Men för min del ville jag gerna hoppas att det lilla fördraget lika litet existerar, som vi m veta är händelsen med det stora. Hvem tror läsaren ätt denna hederliga in sinuation gäller? Påtagligen en man, sjelf. ständig till yttre ställning liksom till karakter och tänkesätt, högt aktad i sin ort liksom i det allmänna, hvars kraftiga stämma mer än en gång varit hörd på svenska riddarhuset. ehuru dess orädda och oberoende klang varit till den grad obehaglig för de maktegande att man till och med försökt att qväsa den genom ett slags förvisningsdom. : Det är oss bekant, att en sådan man stundom inskickat några artiklar till Östgöta Correspondentenv, och att:hvarken han sjelf eller tidningens utgifvare, som uppriktigt synts dela de-deri uttalade öfvertygelserna, af detta förhållande gjort någon hemlighet; — om vi ej minnas orätt har till och med författarens namn varit i tidningen offentligen omnämdt. Vi hafva vidare grundad anledning att tro, att denut sjelfständige man, med det stora och rättmä tiga anseeride han åtnjuter inom sin provin sedan lång tid tillbaka varit de maktegandes mälsmän på: stället en nagel i ögat, och att man derför funnit angeläget att om möjligt försöka. göra honom misstänkt såsom för fosterancåsförrädare. Man har derför tagit sig för att mot ett högt aktadt och obefläckadt namn itkasta antydningar om slägtskapsförbindelse: asom grunden till hopdiktade, per fas elle, per nefas uppkomna: ryska sympatier. Det ir ju snyggt, ädelt, ridderligt! Det är ifullso.mlig öfverensstämmelse med det antagne SN ystemet,