een (Insändt.) Om Riddarholmens tornur. Ibland tornur i Stockholm torde intet vara af den vigt som Riddarholmens. Man kan på sätt och vis anse detta såsom en fatalieklocka, ithy att de vigtigaste embetsverk, belägna å samma holme, icke hafva något annat att vid behof rätta sig efter. Dertill kommer äfven att ångbåtsfarten i Mälaren reglerag efter samma ur. Med så mycket mera harm måste man då åse huru ibland flera dagar bemälte ar står stilla. Sålunda har det t. ex. sedan i går morse visat orörligt på , till 7, och då detta nedskrifvea klämtas (dagen derefter) 10. Insändaren känner ej huruvida den herren, som har sig. uppsigten öfver bemälta tornur anförtrodd, tillhör det stationära elementet och på grund deraf, vill stanna tiden i sin far, men anser likväl det ej vara ur vägen om samme herre, som förmodligen ej tjenstgör lönlös, Åtminstone en gång om dygnet täcktes kasta en blick å ifrågevarande urtafia. Det vere för hang eget ästa; emedan man eljest lätt kunde falla på hvarjehanda tankar rörande bans vaksamhet ech hans — sysktolsättainger. Den 4 December. PB nad