rättvisan som ligger deri att vilja på förhand,
och utan att först höra hvad finska folket
tänker och önskar, disponera öfver detta ädla
och för oss dyrbara folk, liksom öfver en by-
tesvara. Vi hafva äfven sökt visa orimlighe-
ten af hvarje slags på förhand uppgjorda ga-
rantier för en sådan eröfring, då vi hafva
exemplet för ögonen huru mycket dylika ga-
rantier i frågan om Norge voro värda. Må
Sverge och Norge med vestmakterna förbinda
sig att befria men icke att underkufva, och
må det sedan genom en gemensam öfverens-
kommelse uppgöras hvilken ställning det be-
friade landet, i händelse af framgång, skall
intaga. Men vi nöja oss för denna gång med
att erinra om hvad vi förut yttrat i denna
fråga och lemna nu ordet åt vår insändare:
Till Bedaktionen af Aftonbladet.
I anledning af dels ropet från åtskilliga
håll, som naturligtvis vilja anses företrädesvis
liberala, om återvinnande afSverges gamla grän-
ser mot Ryssland m. m. d., dels Svenska Tid-
ningens utfall mot engelska tidskriften Exa-
miner, för dess i Aftonbladet n:o 286 in-
förda uppsats, deri vestmakterna förmenas
icke kunna lemna Sverge garantien af Fin-
lands återställande, voro nedanstående tanke-
yttringar redan i måndags kastade på pappe-
ret med afsigt att begära deras införande i
Aftonbladet, hvartill insändaren tror sig nu-
mera hafva desto större skäl, som, emot hvad
insändaren vågade hoppas, Aftonbladet, att
dömma efter dess ledande artikel påföljande dag,
synes i hufvudsaken dela insändarens åsigt.
1 3Det krig som nu pågår emellan Östern och
Vestern har aldrig angifvit sig såsom ett er-
öfringskrig, d. v. s. vestmakterna hafva aldrig
i sitt program inneslutit frågan om landvin-
ningar för egen räkning; nå väl, kan man då
rimligtvis fordra, att samma makter, såsom
lön för andra nationers medverkan, skulle ut-
lofva landvinningar för dem? Krigets ändamål
bar angifvits och angifves ännu vara att till-
intetgöra Rysslands öfvermakt inom det eu-
ropeiska statsförbundet och stäcka dess evöf-
ringsplaner. Ett af de kraftigaste medel för
detta ändamål är utan tvifvel förstörandet af
Rysslands sjömakt, icke blott i Svarta hafvet
utan äfven i Östersjön. Det förra har redan
skett och kommer troligen att än vidare full-
bordas genom att taga Krim, Nikolajew och
Odessa till underpanter. Det sednare återstår
genom förstöringen af Sveaborg, Kronstadt
och Reval samt dervarande etablissementer af
Ryska marinen. Vi skulle föreställa oss att
en hel hop härigenom vore vunnet äfven för
Skandinaviens trygghet, utan att man behöfde
till en början eröfra och behålla hvarken Fin-
land, Ingermanland eller Estland, eller utan
denna styckning af det störa riket, för byil-
ken mången så mycket fasar. Nå väl, vi för-
utsätta — och det måtte väl vara oss tillåtet
utan att anses såsom krigstrumpetare — möj-
ligheten att den skandinaviska staten genom ja
kraftiga och ändamålsenliga bistånd då tiden der-
till blir inne, skulle kunna medverka till ett så-
dant resultat ; och vi fråga: Vore det verkligen
fosterländskt och rätt att draga sig undan
en sådan medverkan? Om t. e. Frankrikes
kejsare, 1 förening med Englands kabinett,
framlade för Sverges konung en sådan plan,
som tydligen visade att vestmakternas flottor
och armåer i förening med Sverges, Norges
och Danmarks, skulle kunna totalt förstöra
Rysslands sjömakt och dess etablissementer i
Östersjön, vore det väl då välbetänkt att Sver-
ges konung svarade: Vi hjelpa icke till utan
förblifva neutrala, så framt j icke tillika ga-
ranteren oss att återfå och behålla Finland
eller återställa Sverges gamla gräns mot Ryss-
land? Och kunde vestmakterna, utan att rent
af hafva förlorat hufvudet, ingå på ett sådant
vilkor, hvilket, enligt hvad vi ofvan yttrat,
skulle inför Europa förändra krigets hela ka-
raktär? Således är det under nuvarande om-
ständigheter icke troligt att en sådan garanti
kan erbjudas, ej heller sannolikt att derom varit
eller blir fråga, om än förespeglingen härom
användes såsom ett slags list eller knep för
att kunna uppställa desto större svårigheter
för Sverges medverkan och skrämma med de
der kärntrupperna som skola vara förlagda
Östersjöprovinserna. Aftonbladet torde för-
denskult hafva haft ett ganska giltigt skäl
att icke stöta ifrån sig en änsedd och in-
flytelserik engelsk publicists uppfattning af
Sverges nuvarande ställning i detta hänseende,
som visar hvad politiskt folk i England tänka
om saken. Rom byggdes icke på en dag, siger
ordspråket, och ingen lärer väl heller föreställa
sig att Ryssland skulle kunna helt och hållet
förstöras och tpplösas genom två eller tre års
fälttåg. Man tror endast ock hoppas, att detta
är början af slutet; att den friske, öfver-
modige jätten efter denna brottning skall för-
vandlas till en lemlästad, sjuk man, som
aldrig mer återfår sin förra helsa; att den
stolte czaren, i stället för att befalla lydnad,
tvingas att tigga fred och nåd; att vingarne
på örnen skola stäckas, om de än icke helt
och hållet slokas — med ett ord att det hä-
danefter skall vara slut med Rysslands välde
i det öfriga Europa. Och Ryssland, inskränkt
till sig sjelft, utan ett afgörande ord i Europas
rådslag, skall otvifvelaktigt luta till sin un-
dergång och snart förstöra och upplösa sig
sjelft. Denna process går icke så fort rien
den går säkert; det visar hela historien, och
den ljuger icke. Att vara med vid arbetet
för förberedelsen till en sådan upplösning höf-
ves ädla, civiliserade folk, äfven om lönen
derför icke kan räknas hvarken i provinser
eller sovereigns. Månne det ieke är utur en
sådan upphöjdare synpunkt söm denna strid
finner sympatier hos alla Europas bildade folk,
utan afseende på de materiella fördelar som
för ögonblicket dermed kunna vinnas? Det