Det nya kyrkohandboksförslaget.
Den komitå, hvilken år 1853 i Strengnäs
sammanträdde för utarbetandet af förslag till
ny handbok, har, sedan förslaget underställte
det sist församlade rikspresterskapets gransk-
ning (hvarvid meningarne voro så olika, att
åtskilliga punkter måste afgöras med votering),
innevarande år åter, som bekant är, samman-
trädt på samma ort till vidtagande af ytter-
ligare jemkningar å det stora. verket, och
nu slutligen blifvit upplöst. Denna åtgärd,
hvilken jemte de mått och steg, som der-
af blifra en följd, icke kan undgå att göra
epok i Svenska församlingens historia, föran-
leder oss till åtskilliga betraktelser. Det är
emellertid icke med förslagets innehåll vi här
vilja sysselsätta oss, utan med formen för dess
slutliga antagande och: bringande till laga
gällande kraft. Vi förbigå alltså nu dess lof-
verande emellan symbolistiska och pictistiska
tendenser, dess förkärlek för antiqverade ta-
lesätt, hvarmed man synes tro sig kunna
uppehålla statskyrkans vaeklande majestät,
dess exorcismer och dylikt, som gifver åt det
hela on viss Puyseyistisk bismak. Vi vilja
blott framställa den för hvarje medlem af