vid det ena men icke vid det andra universitetet, och dels den ene examinatorn eger större förmåga än den andre att hos examinanden ingifvå intresse för sin vetenskap och att pröfva den sednares verkliga kunskapsmått. I förra fallet måste en skiljaktighet uppstå, som. undanrödjes så snart den saknade lärareplatsen blifver tillsatt; men för införande af ett fullt jemlikt förhållande i sednare hänseendet möter ett oöfvervinnerligt hinder genom den ene lärarens eller examinandens personliga företräden. Beträffande särskildt den s. k. kansliexamen, förekomma ganska väsentliga skiljaktigheter i afseende å fordringarne derför vid Upsala och vid Lnonds universiteter. Vid det förra fordras latin, historia, statistik samt filosofisk statsoch rättslära, uti hvilka ämnen utdelas många gradationer af videtur, såsom aberömliga, mycket godkända med tillagdt vitsord af ådagalagd berömlig flits, xmed beröm, och sicke utan beröm godkända, mycket goda och försvarliga samt goda och försvarliga. Utöfver dessa kunskapsämnen, hvilka för nämnde examen äro ge mensamma vid båda universiteten, fordras för kansliexamen i Lund franska och tyska språken, hvari någon ordinarie profession ieke finnes i Upsala, samt slagfarenhetens, motsvarande fordringarne för examen til rättegångsverken. Enligt akademiens af professor Schrevelius samlade och utgifna statuter få i denna examen icke utdelas andra videtur än berömliga, goda samt försvarliga, hvilka vitsord såle-t des till sin betydelse icke äro fullt jemförliga medi dem sem i Upsala meddelas. Af nyssnämnde skäl kunna franska och tyska språken icke såsom fordringsåmnen ingå vid Upsala akademi, och de föreskrifna större fordringarne i praktisk filosofi för kansliexamen i Lund ) uppvägas fullt! ut af en mera reglerad fordran i statistiken för samma examen i Upsala, der särskild profession finneg i denna vetenskap, som vid Lunds akademi deremot tillbör historiska professionen. Vidkommande åter lagfarenheten, i hvilken vetenskap blott en enda profession funnits i Lund ända intill sednare tider ), men i Upsala deremot under bela detta århundrade varit anställde minst 2:ne professorer, är det ännu oafgjordt huruvida föreskriften angående detta ämne, såsom ingående i kansliexamen, tillkommit med eller utan stöd af kongl. förordningen. Om det förra skulle vara händelsen, äro dessa nådiga författningar särdeles otydliga och torde af embetsmyndigheterna, hvilka ej, i likhet med universiteternas konsistorier, lyda under akademikanslerer, icke rättvisligen böra så uppfattas, att minoriteten af dem, som till embetsverken afgå från det ena universitetet, skall underkastas prestanda af två gånger så stort minimi-kunskapsprof som majoriteten af dem, hvilka afgå från det andra. Af sådan orsak har man, till inträde och befordran i konungens kansli och på den s. k. kanslisidan i rikets kollegier och förvaltande verk, ansett kompetenta sådana personer, som i Lund aflagt kameral: examen utan lagfarenhet, men i enahanda ämnen som samma examen i Upsala omfattar, och derutöfver i franska och tyska språken. Såsom ofvan är yttradt, och hvilket ieke torde kunna förnekas, äro vederbörande akademikanslerer lika så skyldiga som embetsverken att ställa sig lag och kongl. författningar till efterföljd. Följaktligen har lagfarenheter icke kunnat såsom examensämne föreskrifvas utan stöd af kongl. förordnande. Har Kongl. Maj:t för: ordnat, att kännedom om lagfarenhet skall utgöra en oeftergiflig. fordran. för kansliexamens giltighet) afser naturligtvis detta stadgande icke blott det ena utan äfven det andra af rikets båda wniversiteter! Är således kansliexamen i Upsala mutan lagfarenhet laglig, så är samma examen i Lund äfven laglig, förutsatt att fordringarne i öfriga vetenskaper fullgöras efter samma norm. FEljest skulle ju den ene examinatorns förhör icke anses lika gällande soni den andres. Men om kansliexamen i Lund utan lagfarenhet är icke laglig, så är samma examen i Up: sala och alla examina, hvilka utan denna vetenskap beredt inträde i de administrativa embetsverken, icke lagliga, hvaraf skulle följa, att större delen af våra administrativa embetsoch tjenstemän skulle, i afseende å aflagda examensprof, icke vara så qvålificerade som Kongl. Maj:t afsett. Uti de betyg, som af consistorium academicum i Lund utfärdas, åberopas aldrig något kongl. bref eller kongl. stadgande. Uti consistorii academiei i Upsala testimonia till embetsverken åberopas deremot, hvad kansliexamen beträffar, ett kongl. bref af den 9 Mars 1750, som icke har någon tillämplighet särskildt på denna examen, utan rörer sättet hvarpå examina skola anställas, jemte föreskrift angående. formaliteter. För kameraloch juridisk examen åbe-. ropar bemälde konsistorium kongl. brefvet den 39 April 1799 och kongl. kungörelsen den 9 Oktober 1812. Uti det förra, hvilket egentligen afser for-. dringarne för inträde på den s. k. kontorssidan i räkenskapsverken, heter det i en mellanmening, att s. k, juridisk examen erfordras för inträde i dessa verks kanslier; men då detta nådiga bref utfärdades, voro: prestanda (i humaniora) för kansliexamen långt svårare än den juridiska examen, och högstberörde nådiga bref bör således så förstås, att den sednare examen då ansågs innefatta minimum af det mått utaf insigter som erfordrades för tjenstgöringen inom förenämdeafdelning af embetsverken. Man anser också ännu i dag, och helt naturligt, dem, som äro qvalificerade för inträde i konungens kansli, innehafva det bildningsmått, som är nödigt för tjenstgöringen ikollegiernas och de förvaltande verkens, med undantag af kamt marrättens. och fångvårdsstyrelsens kanslier, hvartill, med afseende å göromålens beskaffentet, fordras juridisk examen. Till följd af föreskriften i k. kungörelsen den 9 Okt. 1812, skola exåmihåndi i allmänhet innan de få undergå juridisk examen, hafva varit i juridiska fakulteten inskrifna minst 4 läseterminer. Sådana studiosi som aflagt filosofisk kandidatexamen eller kansliexamen få dock, efter att i 2:ne, och de som genomgått något af rikets gymnasier, efter att i 3:ne läseterminer hafva varit i nämnde fakultet inskrifna, undergå juridisk examen. Om nu ett visst juridiskt kunskapsmått uti högstberörde nådiga kungörelse förutsattes såsom en fordran för kansliexamen, skulle ju en examinandus bevista föreläsningarne i lagfarenheten och vära inskrifven ijuridiska fakulteten äfven för denna examen, och då han under loppet af den termin han ämnade taga sin examen, vore nödsakad tentera i alla kunskapsämnen, följer deraf att han måste studera lagfarenhet och öfriga vetenskaper i jemnbredd med hvarandra, hvilket nödvändigtvis måste fordra vida mera än 4 läseterminer. Hvartill tjenade då dispensen i afseende å tiden för den juridiska examens afläggande? Under samma förutsättning, af hvad skäl har i 1812 års nådiga kungörelse den genom kansliexamen förvärfvade bildning, som innefattar mera i historia och statistik, fullt ut i praktisk filosofi (åtminstone hvad Lunds universitet beträffar) samt i det närmaste i latinska språket hvad som erfordras för filosofisk kandidatexamen, blifvit, med afseende å det juridiska studiet, satt i så nära parite med det kunskaåpsmått, som förvärfvats af en fullgången gymnasist, som naturligtvis icke läst ett ord juridik? Vidare, derest examen i lagfarenheten skulle vara af Kongl. Maj:t föreskrifven såsom nödvändig för inträde i administrativa verkens kanslier, på hvilken grund har då den juridicofilosofiska examen, som innefattar endast en huma-. nistisk preliminärkurs för juris utriusque kandidatexamen, men icke i och för sig utgör någon fullständig examen, kunnat af höga vederbörande anses bereda kompetens för ett sådant inträde? Men sä) Kongl. Inst. för kanslersgillet den 27 Okt. 1801, kongl. kungörelsen angående kanslistyrelsens inrättande den 23 Oktober 1809. ) Moralfilosofien i alla dess grenar och således äfven jus gentium. Verba formalia i de akademieka atatnterna