vid det ena men icke vid det andra universitetet, och
dels den ene examinatorn eger större förmåga än
den andre att hos examinanden ingifvå intresse för
sin vetenskap och att pröfva den sednares verkliga
kunskapsmått. I förra fallet måste en skiljaktighet
uppstå, som. undanrödjes så snart den saknade lära-
replatsen blifver tillsatt; men för införande af ett
fullt jemlikt förhållande i sednare hänseendet möter
ett oöfvervinnerligt hinder genom den ene lärarens
eller examinandens personliga företräden.
Beträffande särskildt den s. k. kansliexamen, fö-
rekomma ganska väsentliga skiljaktigheter i afse-
ende å fordringarne derför vid Upsala och vid Lnonds
universiteter. Vid det förra fordras latin, historia,
statistik samt filosofisk stats- och rättslära, uti hvilka
ämnen utdelas många gradationer af videtur, såsom
aberömliga, mycket godkända med tillagdt vitsord
af ådagalagd berömlig flits, xmed beröm, och sicke
utan beröm godkända, mycket goda och försvar-
liga samt goda och försvarliga. Utöfver dessa
kunskapsämnen, hvilka för nämnde examen äro ge-
mensamma vid båda universiteten, fordras för kans-
liexamen i Lund franska och tyska språken, hvari
någon ordinarie profession ieke finnes i Upsala, samt
slagfarenhetens, motsvarande fordringarne för exa-
men til rättegångsverken. Enligt akademiens af pro-
fessor Schrevelius samlade och utgifna statuter få i
denna examen icke utdelas andra videtur än beröm-
liga, goda samt försvarliga, hvilka vitsord såle-t
des till sin betydelse icke äro fullt jemförliga medi
dem sem i Upsala meddelas.
Af nyssnämnde skäl kunna franska och tyska språ-
ken icke såsom fordringsåmnen ingå vid Upsala aka-
demi, och de föreskrifna större fordringarne i prak-
tisk filosofi för kansliexamen i Lund ) uppvägas fullt!
ut af en mera reglerad fordran i statistiken för sam-
ma examen i Upsala, der särskild profession finneg i
denna vetenskap, som vid Lunds akademi deremot
tillbör historiska professionen.
Vidkommande åter lagfarenheten, i hvilken veten-
skap blott en enda profession funnits i Lund ända
intill sednare tider ), men i Upsala deremot under
bela detta århundrade varit anställde minst 2:ne pro-
fessorer, är det ännu oafgjordt huruvida föreskriften
angående detta ämne, såsom ingående i kansliexa-
men, tillkommit med eller utan stöd af kongl. för-
ordningen. Om det förra skulle vara händelsen, äro
dessa nådiga författningar särdeles otydliga och torde
af embetsmyndigheterna, hvilka ej, i likhet med uni-
versiteternas konsistorier, lyda under akademikansle-
rer, icke rättvisligen böra så uppfattas, att minori-
teten af dem, som till embetsverken afgå från det
ena universitetet, skall underkastas prestanda af två
gånger så stort minimi-kunskapsprof som majorite-
ten af dem, hvilka afgå från det andra.
Af sådan orsak har man, till inträde och befordran
i konungens kansli och på den s. k. kanslisidan i ri-
kets kollegier och förvaltande verk, ansett kompe-
tenta sådana personer, som i Lund aflagt kameral:
examen utan lagfarenhet, men i enahanda ämnen
som samma examen i Upsala omfattar, och derutöf-
ver i franska och tyska språken. Såsom ofvan är
yttradt, och hvilket ieke torde kunna förnekas, äro
vederbörande akademikanslerer lika så skyldiga som
embetsverken att ställa sig lag och kongl. författ-
ningar till efterföljd. Följaktligen har lagfarenheter
icke kunnat såsom examensämne föreskrifvas utan
stöd af kongl. förordnande. Har Kongl. Maj:t för:
ordnat, att kännedom om lagfarenhet skall utgöra
en oeftergiflig. fordran. för kansliexamens giltighet)
afser naturligtvis detta stadgande icke blott det ena
utan äfven det andra af rikets båda wniversiteter!
Är således kansliexamen i Upsala mutan lagfarenhet
laglig, så är samma examen i Lund äfven laglig,
förutsatt att fordringarne i öfriga vetenskaper full-
göras efter samma norm. FEljest skulle ju den ene
examinatorns förhör icke anses lika gällande soni
den andres. Men om kansliexamen i Lund utan lag-
farenhet är icke laglig, så är samma examen i Up:
sala och alla examina, hvilka utan denna vetenskap
beredt inträde i de administrativa embetsverken, icke
lagliga, hvaraf skulle följa, att större delen af våra
administrativa embets- och tjenstemän skulle, i af-
seende å aflagda examensprof, icke vara så qvålifi-
cerade som Kongl. Maj:t afsett.
Uti de betyg, som af consistorium academicum i
Lund utfärdas, åberopas aldrig något kongl. bref el-
ler kongl. stadgande. Uti consistorii academiei i
Upsala testimonia till embetsverken åberopas der-
emot, hvad kansliexamen beträffar, ett kongl. bref af
den 9 Mars 1750, som icke har någon tillämplighet
särskildt på denna examen, utan rörer sättet hvarpå
examina skola anställas, jemte föreskrift angående.
formaliteter. För kameral- och juridisk examen åbe-.
ropar bemälde konsistorium kongl. brefvet den 39
April 1799 och kongl. kungörelsen den 9 Oktober
1812. Uti det förra, hvilket egentligen afser for-.
dringarne för inträde på den s. k. kontorssidan i rä-
kenskapsverken, heter det i en mellanmening, att s.
k, juridisk examen erfordras för inträde i dessa verks
kanslier; men då detta nådiga bref utfärdades, voro:
prestanda (i humaniora) för kansliexamen långt svå-
rare än den juridiska examen, och högstberörde nå-
diga bref bör således så förstås, att den sednare exa-
men då ansågs innefatta minimum af det mått utaf
insigter som erfordrades för tjenstgöringen inom före-
nämdeafdelning af embetsverken. Man anser också ännu
i dag, och helt naturligt, dem, som äro qvalificerade
för inträde i konungens kansli, innehafva det bildnings-
mått, som är nödigt för tjenstgöringen ikollegiernas
och de förvaltande verkens, med undantag af kamt
marrättens. och fångvårdsstyrelsens kanslier, hvartill,
med afseende å göromålens beskaffentet, fordras ju-
ridisk examen. Till följd af föreskriften i k. kun-
görelsen den 9 Okt. 1812, skola exåmihåndi i allmän-
het innan de få undergå juridisk examen, hafva va-
rit i juridiska fakulteten inskrifna minst 4 läseter-
miner. Sådana studiosi som aflagt filosofisk kandi-
datexamen eller kansliexamen få dock, efter att i 2:ne,
och de som genomgått något af rikets gymnasier,
efter att i 3:ne läseterminer hafva varit i nämnde
fakultet inskrifna, undergå juridisk examen. Om nu
ett visst juridiskt kunskapsmått uti högstberörde nå-
diga kungörelse förutsattes såsom en fordran för
kansliexamen, skulle ju en examinandus bevista före-
läsningarne i lagfarenheten och vära inskrifven iju-
ridiska fakulteten äfven för denna examen, och då
han under loppet af den termin han ämnade taga
sin examen, vore nödsakad tentera i alla kunskaps-
ämnen, följer deraf att han måste studera lagfaren-
het och öfriga vetenskaper i jemnbredd med hvar-
andra, hvilket nödvändigtvis måste fordra vida mera
än 4 läseterminer. Hvartill tjenade då dispensen i
afseende å tiden för den juridiska examens afläg-
gande? Under samma förutsättning, af hvad skäl
har i 1812 års nådiga kungörelse den genom kansli-
examen förvärfvade bildning, som innefattar mera i
historia och statistik, fullt ut i praktisk filosofi (åtmin-
stone hvad Lunds universitet beträffar) samt i det
närmaste i latinska språket hvad som erfordras för
filosofisk kandidatexamen, blifvit, med afseende å
det juridiska studiet, satt i så nära parite med
det kunskaåpsmått, som förvärfvats af en fullgån-
gen gymnasist, som naturligtvis icke läst ett ord
juridik? Vidare, derest examen i lagfarenheten
skulle vara af Kongl. Maj:t föreskrifven såsom nöd-
vändig för inträde i administrativa verkens kan-
slier, på hvilken grund har då den juridico-
filosofiska examen, som innefattar endast en huma-.
nistisk preliminärkurs för juris utriusque kandidat-
examen, men icke i och för sig utgör någon full-
ständig examen, kunnat af höga vederbörande anses
bereda kompetens för ett sådant inträde? Men sä-
) Kongl. Inst. för kanslersgillet den 27 Okt. 1801,
kongl. kungörelsen angående kanslistyrelsens in-
rättande den 23 Oktober 1809.
) Moralfilosofien i alla dess grenar och - således äf-
ven jus gentium. Verba formalia i de akademi-
eka atatnterna