I det han tålade, stoppade han: paketet i
sin ficka och gaf några femfranesstycken ät
budbäraren.
Men monsieur,, sade denne, han haran-
befallt mig att ej lemna paketet åt någon
annan än åt henne sjelf.
EJag är detta fruntimrets man, och jag kän-
ner den som skickat er; det är min svåger,
Låt spänna för,, sade han till värdshus-
värden, som gick fram och åter i salen, jag
reser om en qvarts timma.
Om en qvarts timma! utropade värdshus-
värden, hvars luftslott ramlade vid dessa ord.
Förr, om det är möjligt.n
Maxime talade med en ton som bevisade
att han ville blifva åtlydd. Inom mindre än
tio minuter var allt färdigt till afresan.
Värdshusvärden uppslog vagnssteget och
stängde vagnsdörren.
Monsieur skulle väl icke vilja stanna för
att smaka på en rapphöna och en hare som
äro skjutna denna morgon? frågade han med
smilande röst.
Körlb ropade mr de Barjolle utan att svara,
Må våra läsare ännu en gång läsa igenom
Maximes bref till sin hustru, detta bref der
hvarje rad andas den mest brinnande svart-
sjuka, och de skola bättre än man kunde: be-
skrifva det fatta allt hvad hans själ i detta
ögonblick kände af smärta och qval.
Efter en lång och förtviflad strid med sig
sjel! uppbröt han sigillerna, och sönderslet
omslaget till detta hemlighetsfulla paket, som
för honom förverkligade fabeln om Pandoras
1dast
Di 1 går att möta döden, madame, bör
man på dem man älskar, och som äro
bestämda att öfverlefva ess.