STOCKHOLM, den 29 Nov.
Då vi nu snart, troligen redan i morgon,
hafva att vänta redogörelser i de danska tid-
ningarne för general Canroberts mottagande i
Köpenhamn, torde det ej vara utan intresse
för våra läsare att se Hvad den danska pres-
sen yttrar i ämnet; och vi meddela derföre
här nedanföre några ganska tänkvärda och
ädelt framställda betraktelser i Fadrelandet öf-
ver den närvarande brytningen samt den ställ-
ning som Danmark särskildt och de skandi-
naviska makterna i allmänhet böra och kunna
derunder iakttaga, till hvilka betraktelser ge-
neralens besök i Stockholm oeh väntade an-
komst till Köpenhamn gifvit närmaste anled-
ningen:
General Canroberts vistelse i Stockholmpb.
yttrar Fedrelandet, synes hvarken hos vår
regering eller hos folket här i landet väcka
en så liflig uppmärksamhet, som den utan
tvifvel förtjenar. Regeringen synes alldeles
icke tillägga den någon politisk betydelse, då
hon icke en gång dragit försorg om att vårt
sändebud i Stockholm, grefve Scheel-Plessen,
befunnit sig på sin post, utan har låtit våra
diplomatiska förbindelser med svenska hofvet
i närvarande ögonblick besörjas af en ung hr
Hagemann. Och att allmänheten icke syssel-
sätter sig mycket dermed, torde kunna skön-
jas deraf, att Morgenposten är det enda
blad som på sista tiden behandlat vår utrikes
politik ... Emellertid är ämnet väl värdt att
omtalas och begrundas, och ju närmare den
dag nalkas då generalen kan väntas hit till
staden, desto mindre kan sådant uppskjutas.
Att med general Canroberts sändning hit
till morden är förenad någon annan afsigt än
att till konung Oscar öfverlemna hederslegio-
nens storkors, kan icke betviflas; åsyftade den
icke något annat, skulle man ha skickat nå-
gon fin hofman, icke en af kejsaredömets
dugligaste generaler, som i sin person repre-
senterar de ärofulla minnena från Alma och
Inkerman. Generalen må vara huru litet di-
lomat som helst — diplomatiskt biträde kan
han ju finna vid hvarje fransk legation — så
är det otroligt, att en så betydande person
skulle ha blifvit skickad till Stockholm blott
för artighets skull; långt snarare kan man
deraf sluta, att han icke är skickad att af-
sluta någon egentlig traktat, utan för att göra
förtroliga meddelanden och träffa personliga
öfverenskommelser, som sedan kunna tjena
till grund för diplomaternas arbete. Och
hvarpå skulle sådane meddelanden och aftal
kunna gå ut, om ej på den stora sväfvande
frågan, striden mellan östern och vestern samt
Sverges och Norges förhållande till densam-
ma? Visserligen tala ännu igår eljest väl
underrättade korrespondenter om ett gifter-
målsförslag; men utom det att för besörjandet
af ett sådant ärende skulle alltid en diplomat
vara vida lämpligare än en zuav-höfding, så
kan den svensk-norska prinsessans svaga helsa
cke vara okänd i Paris, och det är tillika
mindre sannolikt, att man i en tidpunkt, då
kejsarinnan lofvar lifsarfvingar, skulle vara så
särdeles angelägen om att få den föga popu-
läre prins Napoleon förmäld). Det återstår
alltså blott den sannolika förklaring, att ge-
neral Canrobert är skickad, officielt för att
öfverlemna hederslegionens storkors, i verk-
ligheten för att meddela konung Oscar kej-
serliga önskningar och planer angående nästa
års fälttåg, göra sig underrättad om hans
tanke i afseende på dessa och, i händelse den
befinnes gynnsam, göra förberedande aftal om
deras utförande.
Detta förutsatt, hvad kan väl vara eller
blifva Sverges beslut? Derom förljudes ännu
alldeles intet. Att sluta af de lysande fester
som betecknat generalens närvaro, skulle man
snarast tro, att svenska hofvet hade i sinnet
att, under de vänskapligaste försäkringar och
de mest utsökta artighetsbetygelser, undskylla
sig och bevara sin passiva hållning. Skall
man deremot dömma efter de folkdemonstra-
tioner som likaledes nästan dagligen egt rum
i Stockholm, så kan man antaga att folk-
instinkten tror sig ha märkt regeringens af-
sigt; och hon synes också hå måst sträfva
att förebygga yttringar af folkopinionen, som
icke kunde undgå attien viss grad göra hen-
nes ställning vansklig, ifall det var hennes
fasta beslut att icke låta rubba sig ifrån sin
neutralitet. Man vet således ingenting, för-
utom rykten och förmodanden, som icke ha
någon säker grund, och man skall sannolikt
ännu på länge icke få veta något bestämdt.
Afslår svensk-norska regeringen en erbjuden
allians, så ligger det i de allierades intresse,
att så länge som möjligt dölja detta afslag,
och ingår Sverge och Norge alliansen, så skall
dessa länders regering önska att den hålles
hemlig ända till dess alla hennes förberedel-
ser äro fulländade, Det skulle då endast vara
indirekt och genom förberedelserna som man
snart skulle kunna draga några slutsatser; men
för en sådan händelse har våra brödraländers
regrng varit förutseende; hon har länge i
stillhet förberedt sig på krigets möjlighet, så
att inga förberedelser, som kunna väcka upp-
märksamhet, behöfde företagas förr än fram-
emot våren. Uti intetdera fållet skall man
heller förhasta sig med att fatta sitt beslut;
så länge man kan undgå att bestämdt afgö-
rande uttala sig, skall man utan tvifvel upp-
skjuta det. Är man benägen att ingå på ett
deltagande i kriget, så må man först försäkra
sig om möjligast bästa vilkor, och dessa vin-
) Fedrelandet har härvid för ögonen en helt annan
version af ryktet om ett giftermålsprojekt än den
som här och annorstädes varit gängse, om en ifrå-
gasatt förmälting emellan den äldsta af våra ärf-
prinsar och den engelska kongl. prinsessan.