— Ehuru det icke tillkommer publiciteten
att inblanda sig i frågan om reglering af ar-
betslöner, hvilken, liksom hvarje annat ac-
kord, måste bero på en godvillig uppgörelse
mellan arbetsgifvare och arbetstagare, som dock
sjelf ytterst bestämmes af efterfrägan, har re-
daktionen likväl icke ansett sig böra vägra
plats för nedanstående af en arbetare till re-
daktionen inlemnade uppsats, då den är af-
fattad i fogliga och oförvitliga ordalag:
Hos de hrr handtverks- och fabriksmästare 1 Stock-
holm, som med anledning af de höga lifsmedelspri-
serna annonserat i de offentliga tidningarne att de
höjt priset på sina tillverkningar, utan att på sam-
ma gång höja arbetslönerna för sina arbetare, hem-
ställes vördsammeligen, om ieke en sådan förhöjning
nu mera vore af nöden påkallad, då den betydliga
prisstegringen på alla lifsmedel, hyra, vedbrand och
lysämne isynnerhet drabbar personer i knappa vil-
kor. Insändaren af dessa, rader vet af erfarenheten
att Stockholms handtverks- ocH fabriksarbetare icke
under några omständigheter skola, såsom i utländ-
ska städer stundom sker, framkomma med någon all-
män förklaring eller arbetsvägran, och detta vore in-
galunda heller önskligt, vare sig för den borgerliga
ordningen i allmänhet eller för den goda saken isyn-
nerhet; men å andra sidan vet han också att arbe-
arne i många yrken af sina mästares billighetskän-
sla erhållit en sådan förhöjning, såsom han tror till
fullkomlig ömsesidig belåtenhet, och att talrika ar-
betare i andra yrken ännu med väntan och hopp af-
bida en lika beskaffad förmån för sig sjelfva. Ins.
hemställer derföre vördnadsfullt till de hr arbetsgif,
rare, som ännu icke medgifvit en sådan förhöjning,
om ej äfven i deras yrken en liten efter billigheten
lämpad påökning i arbetslönerna skulle lika säkert
atfalla till deras egen fördel, i längden. taget, som
len skulle af deras arbetare emottagas med tillfreds-
ställelse och erkänsla. Handtverksarbetare.
Pr ae ae