estaltat sig.Rysslands välde:har börjat att blifva skakadt; och utgigterna för möjligheten af dess stäckande hafva vidgat sig ansenligt. I samma mån således, som en svensk regering måhända förut af sjelfva fruktan för ryska öfvermakten blifvit ledd till ett unergifvenhetssystem i den yttre politiken och till sträfvandet efter ett inre Ryssland i den inhemska förvaltniigen, i samma mån bör cen: ovilkorligt med glädje : varseblifva utsigten att kunna emancipera både nationen och dynastien undan detta ok, en utsigt derjemte till ära inför histörien och till efterverldens tacksafnlet. Om mer än ett handlingssätt. då kunde komma i fråga från regeringens sida, det förutsatte i vår tanka verkligt förräderi, och dessutom en sådan inskränkthet och missförstånd om egen ställning, att visst ingen misstänker konung Oscar derför, äfven om försigtigheten skulle fordra att sätta otåligheten af nationens sympatier på prof ännu för någon tid. Attregeringen ännu icke handlat aktift ha vi ej heller hört någon gansad klandra, och om afsigterna äro rena, kan man vara obekymrad för nationens tillgifvenhety, när stunden kommer. Men äro afsigterna lika rena eller rättare lika oblandade hos det egentliga kotteri eller arti som Svenska Tidningen representerar? åtom oss se. För att komma ur käxets vämjeliga dy vill den nu äfven tillstyrka krig; men till hvad ändamål hufvudsakligen? Jo, detta uttalas oförbehållsamt för partiets räkning: på det svenska folket måtte pblifva underkåstadt allvarliga pröfningar; och de allvarligaste sådana, som ett krig medförn, och på det nätionen må återfå sitt sjelfmedvetande. Och hvari skall detta sjelfmedvetande bestå? Jo deruti att regeringen skall blifva stärks — på hvad sätt den nu varit försvagad då den fått allt hvad den begärt hos ständerna, säger icke Sv. Tidningen, — således förmodligen en ökad eller mera absolut makt än den nästan oinskränkta som vår regering redan har — helst, tillägger Sv. T. naift, — helst vårt monarkiska regeringssätt dertillskulle inbjuda. — Man skulle icke, såsom nu, väga håna hennes åtgärder och begrina hennes personer, — lycklige vi Sparre; Palmstjerna, Gripenstedt consortes, då skulle vi ändtligen få sitta ifred och ro!!! Och slutligen skulle det icke mera prutas på militäranslagen, och .armeens befäl skulle icke mer kunna afspisas med dränglöner!v Se der partiets ögnamärken. Sv. Tidningen önskar väl för egen del på inga vilkor krig, men hellre än att tidningarne skola prata, och de reaktionära förlora sin inflytelse och konungen föranledas att välja ett populärt system, så må kriget gå!! Partiets organ har emellertid underrättat oss om det stora svenska mål, som dess patroner dervid hafva för ögonen, och härom torde icke något vidare behöfva yttras. ov