TIURYESSOTt, BAR JAg Qan: Kapp läpa på SVUIe SlOSAN
om en bred remna, der isen: hade sprungit sönder.
Jag ropade: Hr Bellot! — meb intet svar. Det
blåste då mycket hårdt. Härpå sökte jag rundt
omkring, men kunde icke upptäcka något spår af
honom. Förmodliger blef han, det första han lem-
nade den skyddande isväggen, af stormen slungad
ned i remnan, ur hvilken han sedan icke kunde ar-
beta sig upp.,
Bland Bellots efterlemnade papper förtjenar äfven
Dämnas ett bref, som han under sin första resa, på
sPrince Albertv, skref till sin familj, då han stod i
begrepp att inlåta sig i ett farligt företag, likt det
som beredde hans död. Brefvet blef ieke afsändt,
emedan brefskrifvaren emot al förmodan kom väl-
bekållen tillbaka. Det utgör doek ett så skört bi-
drag till kännedomen om hans kärleksfulla och hög-
sinnade karakter, att vi ieke kunna neka oss att med-
dela det. - Det lyder som följer:
Mina dyra och förträffliga vänner! Då j emot-
tagen detta bref har jag upphört att lefva. Men
döden skall hafva träffat mig vid utförandet af en
farlig och ärefull mission. I min dagbok, som j fin-
nen bland mina effekter, fån j se att nöden tvingat
oss lemna fyra man efter oss på isen, för att vi skulle
kunna rädda de öfriga. Sedan detta nu lyckats oss,
äro vi ju pligtige att återvända till de raske karlar-
nes bjelp. Det är möjligt att jag icke har rätt att
kasta mig i en sådan fara, då jag vet hur nödvän-
dig jag i alla hänseenden är för er. Men min död
skall kanhända förskaffa medlemmarne af min familj
menniskors aktning och himlens välsignelse. Lefven
väll Om icke här nere, så dock der uppe återse
vi hvarandra. Hafven förtroende och mod! Gud väl-
signe er!a
Det hopp Bellot i dessa rader uttalade bar icke
kommit på skam. I Englaad sammanbragtes medelst
subskription en summa af 2000 f, af hvilka 1500
fördelades bland den aflidnes fem systrar, och de
återstående 500 bestämdes till uppförandet af an
minnesvård, tem kommer att få sin plats på stranden
af Themsen, framför perten till marinhospitalet i
Greenwich. Sålunda har man icke allenast sörjt för
den aflidnes ankböriga, som i bonom förlorade sit:
stöd, utan äfven hedrat denne martyr för den ädlaste
fenniskokärlek med ett meaument, sem på samma
gång utgör en tacksamhetsgärd af medborgrarne till
ue olycklige, för bvilkas räddning han offrade
sitt lif.
— Stert haf i det inre Afrika. För någon
tid sedan berättades, att den i det engelsk-episkopale
missionssällskapets tjenst stående tyske missionären
Rebman hade, enligt meddelande af dr Petermaån
uti den engelska tidskriften Atheneum, lemnat up-
derrättelse om ett stort haf i det inre Afrika.
Calwer missionsblatt innehåller mu missionären
Rebmans egna närmare upplysningar, tillika med en
karta, som till en början blifvit uppgjord, under det
att Rebmans mådarbetare, missionären Ehrhardt, ut-
arbetar en utförligare, sem ieke blett skall innehålla
sjelfva innanhafvet, utan äfven de flera karavanvä-
gar som leda fram till detsamma, tillika med alla
de folkstammar som be öster och vester derom. Vis-
serligen hafra både dr Gumpreeht i sin i Berlin ut-
kommande Zeiteehrift fär Erdkunde och engels-
mannen Cooley, som särskildt sysselsätter sig med
afrikansk jordbeskrifning, uttalat den åsigten, ett
Rebmans äldre uppgifter om det med evig anö be-
täekta berget Kilimandscharo ieke. egt tillräcklig
grund. Motsatsen framställes till och med af Cooley
och försvaras efter arabiska berättelser; men Reb-
man uppträder nu ytterligare emot honom oeh för-
klarar sig hafva fått sina underrättelser från säkrare
källa, än gom: de arabiska berättelser kunna ånses
för, på hvilka Cooley åberopat sig. De meddelan-
den, som blifvit honom oeh hans medhjelpare lem-
nade, hafva de händelsevis och utan någen särskild
afsigt, erhållit, då deremot araberna, om de tro sig
kunna få någon belöning, gerna besvara hvarje fråga
på sådant sätt som de tyeka vara bäst öfrerensstäm-
mande med den frågandes cgen önskan. De förtjena
derföre icke något förtroende.
Om. vi nu betrakia den hemskiekade kartan, så har
det nyupptäckta innanhafvet sin norra gräns vid eqva-
torn, mellan 14? och 47 östlig längd från HFerrb,
sträcker sig derifrån ned till 9 sydl. bredd; allt un-
der samma längdgrader; afsmalnar derifrån och vän-
der sig vid en bredd af ungefär en grad ända till
51 östlig längd fr. F., samt går vidäre derifrån un-
der 51—52 från norr till söder ända ned till. 13
sydl. bredd, allt änder det att det blifrer allt sma-
lare och smalare.
Den smalare sydöstra delen af detta haf kallas af
de infödde Ngjassasjön, den norra oeh större afdel-
ningen heter deremot Ukereve eller Bahari eller Unia-
mesisjön.. Den i söder inskjutande viken är så smal,
att invånarne på de begge midt emot hvarandra lig-
gande stränderna kunna ropa till hvarandra. Här
tyckes den första färjan finnas; den heter Zandinge,
d. v..s. Kom och hemta mig. - Den närmast derintill
åt norr varande ligger emellan två strandbyar, Msanka
ivester och Mesechangga i öster. Här ros en båt öf-
ver blott 2 eller 3 gånger om dagen. Närmaste öf-
verfartsorten derintill förmedlas af en klippö, Mdaa-
guru, d. ä. den höga; på denna gör man halt efter
första dagens resa och tillbringar natten derstädes,
hvarpå man dagen derefter kommer fullkomligt öf-
ver. Ännu längre åt norr finnes en färja mellan
Zenga på venstra sidan och Geombo på den östra,
der en båt för öfverresan behöfver en hel dag efter
afrikansk räkning, nemligen från första hanegället
tilldess hönsen åter begifva sig i sina burar. Denda
resa anses vara så farlig, att man blott vid den allra
lugnaste väderlek vågar sig ut på den; hvarföre man
icke heller begagnar segel, utan endast åror. TIeke
heller fara fader oeh son eller två bröder tillsam-
mans öfver uti en och samma båt, för att dymedelst
förekomma en samtidig död. . För att göra sig rik-
tigt säkra på fullkomlig vindstilla, bruka de en dag
låta mjöl tre gånger, nemligen morgon, middag och
äfton, falla ned på marken. Om allt mjöl hvarje
gång sjunker rakt ned på jorden, så företages resan
dagen derefter... Detta kallas att kudemba Ngjasså,
d. 8, -.undersöka Ngjassa. Komma de lyckligt och
väl öfver igen, så ställa de till en glädjefest, kuosi.
Den, som aldrig vågat sig öfver sjön, han får ök-
namnet Kivwerenga massira, d. v. s. kruka, stackare.
Det stora innanhafvet tyckes vara i norr, vester
oeh söder inneslutet af mäktiga höjder; på vestra si-
dan sträcker sig vattenskillnaden mellan Kongo,
Knanzre eeh Kanrcne, som flyta ut i Atlantiska haf-
vet, samt de vattendrag som rinna österut eeh ut-
falla.i innanhafvets bäeken. På nerra sidan, som
sannolikt består af em tvärs öfver hela deana verlds-
del från vester till öster sig sträckande bergskedja,
ligger vattenskillnaden mellan Tsehadsjöns tillflöden,
hvita Nilen och det vattendrag, som flyter söderut
till sjön. Den södra vattenskillnaden tyekes åtskilja
Quilimanas och Oranjes flodemråden från de vatten-
drag, som utfalla i innanhäfrets södra del. Öster om
denna ofantliga sjö sträeker sig en Thäktig slätt,
hvarifrån en kedja af enstaka berg och berggrupper
höjer sig, deribland äfven snöberget Kiitmandseharo;
några terassformiga upphöjningar finnas ieke här,
möd undantag af en, som är 1500 fot hög ech föga
betydlig, samt ligger på ungefär 4 mils afstånd från
hafvet. Oberäknadt detta ringa afbrott, höjer sig
landet långsamt och omärkligt från kusten till det
inre, på hela sträekan från Gardafui- eller Gerdaf-
udden i nerr-under 11 nordl. bredd till Delgadsa- el-
ler Maganudden under 11 sydl. bredå.
Nidt uti des stora innanbafvet lärer äfven höja sig
ett stort öberg, Kawogo, som blånd infödingarne
gäller såsom herrens af Ukereve säte, hvarifrån han
med väderlekens tillhjelp tillkännagifver på åtskil-
liga sätt sin nåd eller onåd mot mennmiskorna.
Roe RR nte RE
HANDETLSUNDERR ÄTTET SER