TIURYESSOTt, BAR JAg Qan: Kapp läpa på SVUIe SlOSAN om en bred remna, der isen: hade sprungit sönder. Jag ropade: Hr Bellot! — meb intet svar. Det blåste då mycket hårdt. Härpå sökte jag rundt omkring, men kunde icke upptäcka något spår af honom. Förmodliger blef han, det första han lemnade den skyddande isväggen, af stormen slungad ned i remnan, ur hvilken han sedan icke kunde arbeta sig upp., Bland Bellots efterlemnade papper förtjenar äfven Dämnas ett bref, som han under sin första resa, på sPrince Albertv, skref till sin familj, då han stod i begrepp att inlåta sig i ett farligt företag, likt det som beredde hans död. Brefvet blef ieke afsändt, emedan brefskrifvaren emot al förmodan kom välbekållen tillbaka. Det utgör doek ett så skört bidrag till kännedomen om hans kärleksfulla och högsinnade karakter, att vi ieke kunna neka oss att meddela det. Det lyder som följer: Mina dyra och förträffliga vänner! Då j emottagen detta bref har jag upphört att lefva. Men döden skall hafva träffat mig vid utförandet af en farlig och ärefull mission. I min dagbok, som j finnen bland mina effekter, fån j se att nöden tvingat oss lemna fyra man efter oss på isen, för att vi skulle kunna rädda de öfriga. Sedan detta nu lyckats oss, äro vi ju pligtige att återvända till de raske karlarnes bjelp. Det är möjligt att jag icke har rätt att kasta mig i en sådan fara, då jag vet hur nödvändig jag i alla hänseenden är för er. Men min död skall kanhända förskaffa medlemmarne af min familj menniskors aktning och himlens välsignelse. Lefven väll Om icke här nere, så dock der uppe återse vi hvarandra. Hafven förtroende och mod! Gud välsigne er!a Det hopp Bellot i dessa rader uttalade bar icke kommit på skam. I Englaad sammanbragtes medelst subskription en summa af 2000 f, af hvilka 1500 fördelades bland den aflidnes fem systrar, och de återstående 500 bestämdes till uppförandet af an minnesvård, tem kommer att få sin plats på stranden af Themsen, framför perten till marinhospitalet i Greenwich. Sålunda har man icke allenast sörjt för den aflidnes ankböriga, som i bonom förlorade sit: stöd, utan äfven hedrat denne martyr för den ädlaste fenniskokärlek med ett meaument, sem på samma gång utgör en tacksamhetsgärd af medborgrarne till ue olycklige, för bvilkas räddning han offrade sitt lif. — Stert haf i det inre Afrika. För någon tid sedan berättades, att den i det engelsk-episkopale missionssällskapets tjenst stående tyske missionären Rebman hade, enligt meddelande af dr Petermaån uti den engelska tidskriften Atheneum, lemnat upderrättelse om ett stort haf i det inre Afrika. Calwer missionsblatt innehåller mu missionären Rebmans egna närmare upplysningar, tillika med en karta, som till en början blifvit uppgjord, under det att Rebmans mådarbetare, missionären Ehrhardt, utarbetar en utförligare, sem ieke blett skall innehålla sjelfva innanhafvet, utan äfven de flera karavanvägar som leda fram till detsamma, tillika med alla de folkstammar som be öster och vester derom. Visserligen hafra både dr Gumpreeht i sin i Berlin utkommande Zeiteehrift fär Erdkunde och engelsmannen Cooley, som särskildt sysselsätter sig med afrikansk jordbeskrifning, uttalat den åsigten, ett Rebmans äldre uppgifter om det med evig anö betäekta berget Kilimandscharo ieke. egt tillräcklig grund. Motsatsen framställes till och med af Cooley och försvaras efter arabiska berättelser; men Rebman uppträder nu ytterligare emot honom oeh förklarar sig hafva fått sina underrättelser från säkrare källa, än gom: de arabiska berättelser kunna ånses för, på hvilka Cooley åberopat sig. De meddelanden, som blifvit honom oeh hans medhjelpare lemnade, hafva de händelsevis och utan någen särskild afsigt, erhållit, då deremot araberna, om de tro sig kunna få någon belöning, gerna besvara hvarje fråga på sådant sätt som de tyeka vara bäst öfrerensstämmande med den frågandes cgen önskan. De förtjena derföre icke något förtroende. Om. vi nu betrakia den hemskiekade kartan, så har det nyupptäckta innanhafvet sin norra gräns vid eqvatorn, mellan 14? och 47 östlig längd från HFerrb, sträcker sig derifrån ned till 9 sydl. bredd; allt under samma längdgrader; afsmalnar derifrån och vänder sig vid en bredd af ungefär en grad ända till 51 östlig längd fr. F., samt går vidäre derifrån under 51—52 från norr till söder ända ned till. 13 sydl. bredd, allt änder det att det blifrer allt smalare och smalare. Den smalare sydöstra delen af detta haf kallas af de infödde Ngjassasjön, den norra oeh större afdelningen heter deremot Ukereve eller Bahari eller Uniamesisjön.. Den i söder inskjutande viken är så smal, att invånarne på de begge midt emot hvarandra liggande stränderna kunna ropa till hvarandra. Här tyckes den första färjan finnas; den heter Zandinge, d. v..s. Kom och hemta mig. Den närmast derintill åt norr varande ligger emellan två strandbyar, Msanka ivester och Mesechangga i öster. Här ros en båt öfver blott 2 eller 3 gånger om dagen. Närmaste öfverfartsorten derintill förmedlas af en klippö, Mdaaguru, d. ä. den höga; på denna gör man halt efter första dagens resa och tillbringar natten derstädes, hvarpå man dagen derefter kommer fullkomligt öfver. Ännu längre åt norr finnes en färja mellan Zenga på venstra sidan och Geombo på den östra, der en båt för öfverresan behöfver en hel dag efter afrikansk räkning, nemligen från första hanegället tilldess hönsen åter begifva sig i sina burar. Denda resa anses vara så farlig, att man blott vid den allra lugnaste väderlek vågar sig ut på den; hvarföre man icke heller begagnar segel, utan endast åror. TIeke heller fara fader oeh son eller två bröder tillsammans öfver uti en och samma båt, för att dymedelst förekomma en samtidig död. . För att göra sig riktigt säkra på fullkomlig vindstilla, bruka de en dag låta mjöl tre gånger, nemligen morgon, middag och äfton, falla ned på marken. Om allt mjöl hvarje gång sjunker rakt ned på jorden, så företages resan dagen derefter... Detta kallas att kudemba Ngjasså, d. 8, -.undersöka Ngjassa. Komma de lyckligt och väl öfver igen, så ställa de till en glädjefest, kuosi. Den, som aldrig vågat sig öfver sjön, han får öknamnet Kivwerenga massira, d. v. s. kruka, stackare. Det stora innanhafvet tyckes vara i norr, vester oeh söder inneslutet af mäktiga höjder; på vestra sidan sträcker sig vattenskillnaden mellan Kongo, Knanzre eeh Kanrcne, som flyta ut i Atlantiska hafvet, samt de vattendrag som rinna österut eeh utfalla.i innanhafvets bäeken. På nerra sidan, som sannolikt består af em tvärs öfver hela deana verldsdel från vester till öster sig sträckande bergskedja, ligger vattenskillnaden mellan Tsehadsjöns tillflöden, hvita Nilen och det vattendrag, som flyter söderut till sjön. Den södra vattenskillnaden tyekes åtskilja Quilimanas och Oranjes flodemråden från de vattendrag, som utfalla i innanhäfrets södra del. Öster om denna ofantliga sjö sträeker sig en Thäktig slätt, hvarifrån en kedja af enstaka berg och berggrupper höjer sig, deribland äfven snöberget Kiitmandseharo; några terassformiga upphöjningar finnas ieke här, möd undantag af en, som är 1500 fot hög ech föga betydlig, samt ligger på ungefär 4 mils afstånd från hafvet. Oberäknadt detta ringa afbrott, höjer sig landet långsamt och omärkligt från kusten till det inre, på hela sträekan från Gardafuieller Gerdafudden i nerr-under 11 nordl. bredd till Delgadsaeller Maganudden under 11 sydl. bredå. Nidt uti des stora innanbafvet lärer äfven höja sig ett stort öberg, Kawogo, som blånd infödingarne gäller såsom herrens af Ukereve säte, hvarifrån han med väderlekens tillhjelp tillkännagifver på åtskilliga sätt sin nåd eller onåd mot mennmiskorna. Roe RR nte RE HANDETLSUNDERR ÄTTET SER