BLANDADE ÄMNEN.
Löjtnant Bellets memoirer.
(Slut från lördagsbl.)
Med sPrinee Albertss ankomst till Diseo-ön sluta
Bellots reseanteckningar. Lifvad af önskan attfort-
sätta den påbörjade efterforskningen och ännu allt
jemt hoppandes en lyeklig utgång, förskaffade han
sig sommaren 1853 tillstånd att inskeppa sig på
Phoenixas, under kapten Inglefields befäl, som fått
i uppdrag att tillföra sir Edvard Belehers expedition
proviant. Det var på denna sin andra resa till Pö-
larhafvets ogästvänliga regioner som han fann sin
död. I den af hr Julien Lemer författade biografi-
ska notis, som åtföljer Bellots anteckningar; beskrif-
ves denna katastrof på följande sätt:
sKapten Inglefield hade två dagar förut lemnat
sPhoepix, föratt uppsöka kapten Pullen,; hvilken
under en hel månad saknats på sitt fartyg North
Stars, som låg i Erebusviken. Det var hans afsigt
att genast efter sin återkomst taga nödiga mått och
steg för att till sir Edvard Belcher fortskaffa ami-
ralitetets depeseher, hvilket också i sjelfra verket
utgjorde hufvadändamålet med Phoenix expeditiob.
Då nu kapten Pullen, straxt efter Inglefields afreså,
kom tillbaka, oech Bellot visste af huru myeken vigt
det var att de omnämnda depeseherna så fort som
möjligt komme fram, så ansåg han, som alltid vår
beredd att trotsa hvarje fara, det för sin pligt ak
ieke afvakta sin ehefs återkomst. Efter en öfverlägg-
ning med kapten Pullen, som qvarstannade som be-
fälhafvare öfver begge skepsen, begaf han sig den
12 Augusti på väg, åtföljd af qvärtermästaren på
sNorth Star, eeh tre matroser samt försedd med er
släda och en kanisehukanot.
Män förmödade att sir Beleher skulle vara att
finna i Wellingtonkanalen, i närheten af Cap Belcher.
Till följd häraf ställde den lilla skaran sin kosa åt
detta håll, följande alltjemt östra stranden af kanaleb.
Sedan de den första dagen hunnit ända till3 mil nära
är Innis, gjorde de följande dagen halt på ett lossnadt
isblock, omkring 3å mil från Cap Bowden. De voro
nu på 3 mils afstånd från land; der Bellot ämnat
uppslå sitt nattläger och som han trodde sig kunna
upphå med sin kautsehukanot. Men sedan han två
gånger blifvit drifven tillbaka af häftiga vindstötdr
från sydost, beslöt han att låta två af sina följesla-
gare, Harvey (qvartermästaren på North Star) och
Madden, förnya försöket. Det lyckades; och så snart
de båda karlarne upphått land, fastgjorde de en tross
vid stranden, på hvilken tre paekor af det medförda
bagaget transporterades öfver från slädan. Man var
i begrepp att hala öfver en fjerde, då Madden, som
stod i vattnet ända till medjan; såg isen skilja sig
från. stranden ! och sätta sig i rörelse utåt kanalen.
Bellot ropade åt honom att: släppa trossen. - Dock
kan ännu en ansträngning göras! Ännu är hoppet
ieke förloradt! Men isstyckets rörelse är så hastig,
att innan man hunnit företaga något är det redah
långt från land.. Jag steg då upp på en kulle, sä-
gör Nadden, för att kunna se hur det giek dem.
Jag märkte att de drefvos allt längre ut till sjös.
I det ögonbliek jag förlorade dem ur sigte, stodo
matroserna bredvid slädan, och hr Bellot syntes på
högsta spetsen åf det fiytände isberget. Vid dennå
timma blåste vinden starkt fråg nordost, hvarjemte
föll söö,r et
På denna flytande ismassa, som sålunda af den
rasande stormen drefs mot norr, befunno sig den
olyeklige Bellot och två matroser, William Johnsob
oeh David Hook. Eftor fåfänga ansträngningar att
till sitt skydd begagna tältet som låg på deras släda,
sökte de med sina knifvar bilda en urholkning i
isen. Men låtom oss höra Johnsson. Hans berät
telse är okonstlad och högst rörande.
Hr Bellot:, säger han, satt och språkade med
oss en half timmas tid om vårt farliga läge. Jag
sade till honom, att jag icke var rädd, och att den
amerikanska expeditionen drifvits af isen både hit
och dit, just i denna samma kanal. Jag vet dets,
sade han, woch om den allsmäktige vill beskyddå
oss, skall icke. ett hår krökas på- våra HKufruden.s
Derefter frågade jag hr Bellot hvad han trodde
klockan kunde vara. Omkring half nie. svarade