förandet af den märkliga protesten, vi icke kunnat tillbakahålla uttrycken äfven af vår i denna sak förut kända åsigt, hvilken i både juridiskt och politiskt hänseende är diametralt stridande mot insändarens. i (Insändt.) Till Bedaktioren af Aftonbladet. Enligt från krenolänsman häri erten ankommen esh i sockenstugan till allmänhetens efterrättelse förvarad förteekning på de, sem enligt 138 i K. Maj:ts förordning d. 18 Januari detta år anmält sig till bränvinsbränning härstädes från den 15 Oktober fill den 13 Deeember 1855, finnes här ett säteri, 2 maåntal, som begge månaderne bränner med en panna öm tretton (13) kannors rymd med mäskvärmare. Qvantiteten af bräntinj som är uträknad kunna under nämnde: tid tillverkas, utgör 689 kannor, hvarföre aträknad afgift till K. Maj:t oeh kronan utgör 229 rdr 32 sk. bko. Så uppgifver förteekningen; men verkliga förhållandet, som vi alle, hvilka brännt bränvin med 13 kannors panna med mäskvärmare, med visshet veta, är att med dylik redskap kan tillverkas mer än 2,000 kannor under nämde tid. Förromnämnde bränvinsbrännare vinner ju således från kronan minst 437 rdr bko. Så visligen handlade bränvinsutskottet vid förra riksdagen. Huru illa invaldes derföre då till ledamöter i nämde utskott personer, som icke käntle eller ock ieke ville känna, huru mycket som kan tillverkas med bränneriredskap med mäskvärmare. Allt bevisar att hvarje ny förordning härom tjenar till intet annat än att uppöfva konstfärdigheten i tillverkning af gventitetes bränvin, samt att eludera författningarne. s— ——(Insändt). Några ord om Telegrafverket. Med erkännande af herrar publieisters trägna och mödosamma arbete, att med uppmärksamhet följa oeh opartiskt bedömma det sätt, på hvilket allmänna angelägenheterna skötas — att ur mörkret framdraga missbruken och uppmana till deras undanrödjande, -— att påminna om förbättring af det felaktiga och erinra om rättande af förekommande missförhållanden — med erkännande af deras arbete i dessa afseenden oeh af de goda frukter detta arbete burit, finnes det dock ännu qvar en mängd ogräs, hvars bortrensände ännu fordrar långvariga bemödanden, för hvilka pulicisten ieke får skygga tillbaka. Litet hvar torde inse, och få, om någon, torde förneka, att till exempel inom våra allmänna embetsverk ännu förefinnes mycket, hvilket man önskade se helt ock hållet förkastadt eller åtminstone förbättradtoch bragt i öfverensstämmelse med tidens fordringar. Många äro de hinder som ligga i vägen för dessa önskningars uppfyllande, och ett icke obetydligt anse vi det vara, att missbruken, genom n längre tillvaro och tolererande, vunnit en sorts lagligt stöd eller ett slags häfd, som synes nog svår att bryta. j Då i dessa dagar organisatienen af ett nytt verk, telegrafverket, pågår, är det måhända icke utan sin nytta om en allmännare uppmärksamhet fästes derå, på det ieke, åtminstone ieke oanmärkt, missförhållanden, hvilka Jlätteligen borde kunna häfvas eller förekommas, äfven här få tillfällen insmyga sig. : Vi bade förmodat, att. någon med närmare kännedom om förhållandena, än hvad vi lyekats förskaffa ens, och med en skiekligare penna skulle vidröra denna fråga; men då denna förväntar ännu ieke blifvit uppfylld oeh vi trott en lämgre tystnad ieke vara tillstämdig — ha vi velat anmärka ett par omständigheter, för att derigenem bringa frågan under bbhandling, öfvertygade, att när den allmänna uppmärksamheten såmedelst derå blifvit fästad, den nög kommer att närmare oeh med större omsorg jagas under betraktande. i Vi känna ganska väl att Rom ieke byggdes lag em dag osh vi förmeda att denaa invändning ieke låter vänta på sig. För att redan på förhand möta den, anmärkes, att våra fordringar ingalunda sträeka sig derhän, att begära att redan från början allt skall kunna ordnas oeh inrättas på det fullständigaste sätt. Det är ock derföre som vi, med förbigående af hvarjehanda andra omständigheter, denna gång endast fästa oss vid de i ögonen mest fallande. Dertill hör, först eeh främst, regeringens mindre välbetänkta åtgärd, att åt en enda person anförtro organisationen af ifrågavarande verk oeh i hans hand lägga en maktfullkomlighet. Instämmande för öfrigt i den allmänna tanken om den nuvarande ehefens lämplighet och att valet varit så lyekligt som det kunde vara, våga vi doek draga i tvifvel tillräekligheten af hans förmåga. Vi förmoda att ieke något förnärmande kan ligga i detta tvifvel; då enligt vårt förmenande det skulle fordras en mer än mensklig förmåga, att ensam kunna uppfylla alla de fordringar, som väl .med billighet kunna göras vid organisationen af ett verk, af sådan betydenhet som detta. Vi åtminstone anse, att flere personers skicklighet oeh insigter behöft samverka för att inse allt hvad saken kräfde och att bedömma alla dervid förekommande omständigheter: Korteligen att ordna allt så, som kunde tillfredsställa en billig förväntad. Härutinnan har dock regeringen varit af alldeles metsatt. tanka; .den har ieke blott ansett att detta allt kunnat ombesörjas af en, utan till och med af en person, hvars krafter oeh tid upptagas, om vi icke irra oss, af andra icke ovigtiga förtroenden. Visserligen kan här anmärkas, att han egde frihet att till sitt biträde kalla någon person, af hvilkens råd han kunde begagna sig — och vi veta att så äfven är förhållandet — men vi erkänna icke detta varit tillräekligt. Detta biträde kan icke betraktas annät in såsom allt för underordnadt, då det helt oeh bållet berodde af ehefens behag att antaga eller förkasta de råd, som af detta biträde framställdes. En ieke ovigtig omständighet torde det anses vara, att så myeken sparsamhet som möjligt iakttåges såväl vid organisationen af verket som ock sedermera ander detsa verksamhet. Har då detta verkligen blifvit iakttaget? För att denna gång endast hålla oss till antalet af tjenstepersonalen, fordras för verkets skötande alla desså intendenter, direktörer, kommissarier m. f.?) Vi våga svara: Nej! Om vi ) Såsom meta roligt än föremål för klander, kunna vi ej neka oss nöjet att påpeka de utan tvifvel djupsinniga funderingarne, i afseende på titlar, räng m. m., och de med anledning deraf efta inträffade förändringarne af de förra t. ex. iaspektor, föreståndare, förvaltare m. Å. :