förandet af den märkliga protesten, vi icke
kunnat tillbakahålla uttrycken äfven af vår i
denna sak förut kända åsigt, hvilken i både
juridiskt och politiskt hänseende är diametralt
stridande mot insändarens. i
(Insändt.)
Till Bedaktioren af Aftonbladet.
Enligt från krenolänsman häri erten ankommen esh
i sockenstugan till allmänhetens efterrättelse förva-
rad förteekning på de, sem enligt 138 i K. Maj:ts
förordning d. 18 Januari detta år anmält sig till
bränvinsbränning härstädes från den 15 Oktober fill
den 13 Deeember 1855, finnes här ett säteri, 2 maån-
tal, som begge månaderne bränner med en panna öm
tretton (13) kannors rymd med mäskvärmare. Qvan-
titeten af bräntinj som är uträknad kunna under
nämnde: tid tillverkas, utgör 689 kannor, hvarföre
aträknad afgift till K. Maj:t oeh kronan utgör 229
rdr 32 sk. bko.
Så uppgifver förteekningen; men verkliga förhål-
landet, som vi alle, hvilka brännt bränvin med 13
kannors panna med mäskvärmare, med visshet veta,
är att med dylik redskap kan tillverkas mer än 2,000
kannor under nämde tid. Förromnämnde bränvins-
brännare vinner ju således från kronan minst 437
rdr bko. Så visligen handlade bränvinsutskottet vid
förra riksdagen. Huru illa invaldes derföre då till
ledamöter i nämde utskott personer, som icke käntle
eller ock ieke ville känna, huru mycket som kan
tillverkas med bränneriredskap med mäskvärmare.
Allt bevisar att hvarje ny förordning härom tjenar
till intet annat än att uppöfva konstfärdigheten i
tillverkning af gventitetes bränvin, samt att eludera
författningarne.
s— ——-
(Insändt).
Några ord om Telegrafverket.
Med erkännande af herrar publieisters trägna och
mödosamma arbete, att med uppmärksamhet följa
oeh opartiskt bedömma det sätt, på hvilket allmänna
angelägenheterna skötas — att ur mörkret fram-
draga missbruken och uppmana till deras undanröd-
jande, -— att påminna om förbättring af det felak-
tiga och erinra om rättande af förekommande miss-
förhållanden — med erkännande af deras arbete i
dessa afseenden oeh af de goda frukter detta arbete
burit, finnes det dock ännu qvar en mängd ogräs,
hvars bortrensände ännu fordrar långvariga bemö-
danden, för hvilka pulicisten ieke får skygga till-
baka. Litet hvar torde inse, och få, om någon, torde
förneka, att till exempel inom våra allmänna embets-
verk ännu förefinnes mycket, hvilket man önskade
se helt ock hållet förkastadt eller åtminstone förbätt-
radt- och bragt i öfverensstämmelse med tidens for-
dringar. Många äro de hinder som ligga i vägen
för dessa önskningars uppfyllande, och ett icke obe-
tydligt anse vi det vara, att missbruken, genom n
längre tillvaro och tolererande, vunnit en sorts lag-
ligt stöd eller ett slags häfd, som synes nog svår att
bryta. j
Då i dessa dagar organisatienen af ett nytt verk,
telegrafverket, pågår, är det måhända icke utan sin
nytta om en allmännare uppmärksamhet fästes derå,
på det ieke, åtminstone ieke oanmärkt, missförhål-
landen, hvilka Jlätteligen borde kunna häfvas eller
förekommas, äfven här få tillfällen insmyga sig. : Vi
bade förmodat, att. någon med närmare kännedom
om förhållandena, än hvad vi lyekats förskaffa ens,
och med en skiekligare penna skulle vidröra denna
fråga; men då denna förväntar ännu ieke blifvit
uppfylld oeh vi trott en lämgre tystnad ieke vara
tillstämdig — ha vi velat anmärka ett par omstän-
digheter, för att derigenem bringa frågan under bb-
handling, öfvertygade, att när den allmänna upp-
märksamheten såmedelst derå blifvit fästad, den nög
kommer att närmare oeh med större omsorg jagas
under betraktande. i
Vi känna ganska väl att Rom ieke byggdes lag
em dag osh vi förmeda att denaa invändning ieke
låter vänta på sig. För att redan på förhand möta
den, anmärkes, att våra fordringar ingalunda sträeka
sig derhän, att begära att redan från början allt
skall kunna ordnas oeh inrättas på det fullständi-
gaste sätt. Det är ock derföre som vi, med förbi-
gående af hvarjehanda andra omständigheter, denna
gång endast fästa oss vid de i ögonen mest fallande.
Dertill hör, först eeh främst, regeringens mindre väl-
betänkta åtgärd, att åt en enda person anförtro or-
ganisationen af ifrågavarande verk oeh i hans hand
lägga en maktfullkomlighet. Instämmande för öf-
rigt i den allmänna tanken om den nuvarande ehe-
fens lämplighet och att valet varit så lyekligt som
det kunde vara, våga vi doek draga i tvifvel till-
räekligheten af hans förmåga. Vi förmoda att ieke
något förnärmande kan ligga i detta tvifvel; då en-
ligt vårt förmenande det skulle fordras en mer än
mensklig förmåga, att ensam kunna uppfylla alla de
fordringar, som väl .med billighet kunna göras vid
organisationen af ett verk, af sådan betydenhet som
detta. Vi åtminstone anse, att flere personers skick-
lighet oeh insigter behöft samverka för att inse allt
hvad saken kräfde och att bedömma alla dervid före-
kommande omständigheter: Korteligen att ordna allt
så, som kunde tillfredsställa en billig förväntad.
Härutinnan har dock regeringen varit af alldeles met-
satt. tanka; .den har ieke blott ansett att detta allt
kunnat ombesörjas af en, utan till och med af en
person, hvars krafter oeh tid upptagas, om vi icke
irra oss, af andra icke ovigtiga förtroenden. Visser-
ligen kan här anmärkas, att han egde frihet att till
sitt biträde kalla någon person, af hvilkens råd han
kunde begagna sig — och vi veta att så äfven är
förhållandet — men vi erkänna icke detta varit till-
räekligt. Detta biträde kan icke betraktas annät
in såsom allt för underordnadt, då det helt oeh bål-
let berodde af ehefens behag att antaga eller för-
kasta de råd, som af detta biträde framställdes.
En ieke ovigtig omständighet torde det anses vara,
att så myeken sparsamhet som möjligt iakttåges så-
väl vid organisationen af verket som ock sedermera
ander detsa verksamhet. Har då detta verk-
ligen blifvit iakttaget? För att denna gång endast
hålla oss till antalet af tjenstepersonalen, fordras för
verkets skötande alla desså intendenter, direktörer,
kommissarier m. f.?) Vi våga svara: Nej! Om vi
) Såsom meta roligt än föremål för klander, kunna
vi ej neka oss nöjet att påpeka de utan tvifvel
djupsinniga funderingarne, i afseende på titlar,
räng m. m., och de med anledning deraf efta in-
träffade förändringarne af de förra t. ex. iaspek-
tor, föreståndare, förvaltare m. Å. :