trupper till norra gränken för att afvärja in-
fall från Texas.
rrmm—— H
Vattenledningsfrågan.
Redaktionen har, uppå derom framställd
enträgen begäran, lemnat plats för medanstå-
ende insända uppsats: :
OM onsdag. d. 28 dennds skall hos stadens soeken-
stämmonämnd till afgörande förekomma den mycket
omtvistade frågan om ex vattenledninge anläggande.
Erkännas måste emellertid att detta ieke är hufvrud-
frågans sgentliga rubrik; ty tankarne äro föga de-
lade em nyttan och vigten af en vattenledning, ifall,
en sådan kan åstadkommas. Den rätta tvistefrågan är
ex stor allmön primcipfråga, den nemligen, om soeken-
stämmomajoriteten. eger tillskapa nya kommunala
omoera, eller endast att berilja afgifter m. m. till,
hvad redan befiniliga lager oeh författningar be-
stärat vara sådana onera. NFörklaras em sådan soeken-
stämmomajeritetens bevillningsrätt vara oinskränkt,
så uppstår ett prejudikat, hvars följder ingen kan
beräkna, och det ieke blott för hufvudstaden, utan
för hela riket; ty det behöfver knappast påpekas,
hvart ett sådant prejudikat skull: leda, då på socken-
stämma en enda ledamot kan ega tjugo röster och
sålunda, ensam, eller med några få beroende anhän-
gare, pålägga den verkliga majoriteten skatt oeh
tunga, om det finge ske till annat, än hvad lag ut-
tryekligen säger vara kommunalangelägenhet.
Målet har, sådant det mw visar sig, kommit un-
der naämdens pröfning på det sätt, att en mängd
ledamöter af Kungsholms församling protesterat mot
upptagandet vid soekenstämma oeh sedermera genom
besvär dragit frågan under Kongl. Maj:ts pröfning
efter det öfverståthållare-embetet .fastställt socken-
stämmobesluten. Kongl. Maj: har i nåder undan-
röjt denna fastställelse, men förklarat, att hufvud-
frågan ieke kunde till pröfning upptagas förr, än
den vere af sockenstämmonämden behandlad. De
skäl, hvarpå besväranderna grunda sin protest, be-
höfver iske här upprepas, då de, både hos öfver-
ståthållare-embetet och Kengl. Maj:t, vexlade skrif-
terna äro särskildt tryekta oeh tillgängliga uti herr
Brudins bokhandel.
Hvad alla, både de, som förfäkta, och de, som be-
strida sockenstämmomajoritetens befogenhet att ålägga
kommunerna nya, i lag och författningar ieke förut
bestående . onera, måste erkänna, är att sockenstäm-
monämdenr i Stoekbolm -aidrig: förebaft och troligen
aldrig . kommer att förehafva) att ärende, som dju-
pare ingriper i den enskildes rät än detta.
Det svåraste man kan råka ut för, vare sig
i den enskilda eller offentliga diskussionen,
är så beskaffade personer, som af någon fix
id6 hindras att begripa sin egen förvillelse eller
ens vilja fatta vederläggningen af den tanke de
fått i sitt hufvud, huru solklara skälen än äro
för en motsatt mening. Detta slägte synes
insändaren verkligen tillhöra. I många ge-
stalter har han framträdt med enahanda åsig-
ter och lika många gånger blifvit tillbaka-
drifven, men han förlorar ändå icke modet.
Frågan är här, som man vet, huruvida Stock-
holms kommun må ega rätt att bevilja medel för
en vattenledning, likasom för alla andra kom-
munala behof för stadens gemensamma räk--
ning. Det är denna fråga, som insändaren
besvarar med nej, emedan detta onus skall
vara nytt; och socknestämma förmenas icke
kunna bevilja afgifter till andra än redan förut
i lag oeh författningar bestämda onera.s Denna
sats strider dock uppenbarligen mot 9 iden
allmänna författning, som sedan den 16 Mars
1847 gäller för sockenstämmoör i Stockholms stad
och deri, efter uppräknandet af de; speciella
föremålen för sockenstämmas handläggning,
9:de mom. uttryekligen dit hänförer: Beslut
amgående afgifter för församlingens eller sta-
dens gemensamma behof-eller kommunala an-
gelägenheter. Detta stadgande är så klart;
att ieke ens någon tvekan om dess. betydelse
kan uppstå hes någen som kan läsa svenska.
Men, invänder man, anläggande af en vatten-
ledning är ieke ett sgemensamt behof för sta-
dea eller en kommun-angelägenhets. Derom
kumna visserligen, det medgifva vi, olika tan-
kar uppstå, men wer blir det då som skall
afgöra huruvida dem ifrågavarande inrättnin-
fn ör af gemensam nytta för kommunen och
ör af henne bekestas? Naturligtvis är ingen
närmare att fatta beslut i en sådan fråga än
kommeanen sjelf, d. v, , dess majoritet. Ehvad
denna med. ja eller nej. besvarar frågan, har
ju, enligt författningarne, minoriteten sedan sin
rätt till klagan öppen både hos öfverståthål-
lareembetet oeh slutligen hos K. M:t, hvilken
följaktligen i sista instansen blir den som af-
gör ärendet oeh bestämmer att angelägenhe-
ten rörer kommunen. Eller. hur skulle det
väl eljest tillgå? Månne Rikets Ständer borde
anses -mera behöriga att, efter derom vid riks-
Hagen väckt motion — möjligen i strid med
kommunens egen mening — besluta angående
nyttan och behofyet för t.ex. Stockholm, Gö-
teborg, Carlskrona eller någon annan stad af
en vattenledning eller något annat? Och om
ett sådant beslut beträffande vår kommun
blifvit af Rikets Ständer fattadt och af K. M:t
sanktioneradt, månne väl då Stockholms stad
skulle vara skyldig att utan ;gensägelse.be-
strida kostnaderna för en sådan anlägg-
ning, äfven om den ansåge anstalten onyttig,
kanske skadlig? Så tyckes insändaren mena.
Minne likväl icke detta. vore att göra den
sista villan värre än den första, och månne
jeke genom en sådan princip hela kommu-
aens myndighet skulle upplösa sig i en för-
tryekande centralisation, som kunde gifva an-
ledning till otaliga missnöjen, orimligheter
oeh godtyckligheter? Ett dylikt prejudikat
af kommunernas fullkomliga beroende äfven
i sina egna angelägenheter af ständerna och
regeringen, eller .s. k. allmänna lagar och för-
fattningar, skulle i -saaning till sina följder
kunna blifva ;okeräkneligts, då deremot kom-
munens rätt att sjelf besluta rörande dessa an-
elägenheter och att beskatta sig sjelf allde?
es icke kan innefatta något vådligt, så vida
de, som ega rösträtt att infinna sig vid socken-
Er LR a NA a PR
2 BÖN