trupper till norra gränken för att afvärja infall från Texas. rrmm—— H Vattenledningsfrågan. Redaktionen har, uppå derom framställd enträgen begäran, lemnat plats för medanstående insända uppsats: : OM onsdag. d. 28 dennds skall hos stadens soekenstämmonämnd till afgörande förekomma den mycket omtvistade frågan om ex vattenledninge anläggande. Erkännas måste emellertid att detta ieke är hufvrudfrågans sgentliga rubrik; ty tankarne äro föga delade em nyttan och vigten af en vattenledning, ifall, en sådan kan åstadkommas. Den rätta tvistefrågan är ex stor allmön primcipfråga, den nemligen, om soekenstämmomajoriteten. eger tillskapa nya kommunala omoera, eller endast att berilja afgifter m. m. till, hvad redan befiniliga lager oeh författningar bestärat vara sådana onera. NFörklaras em sådan soekenstämmomajeritetens bevillningsrätt vara oinskränkt, så uppstår ett prejudikat, hvars följder ingen kan beräkna, och det ieke blott för hufvudstaden, utan för hela riket; ty det behöfver knappast påpekas, hvart ett sådant prejudikat skull: leda, då på sockenstämma en enda ledamot kan ega tjugo röster och sålunda, ensam, eller med några få beroende anhängare, pålägga den verkliga majoriteten skatt oeh tunga, om det finge ske till annat, än hvad lag uttryekligen säger vara kommunalangelägenhet. Målet har, sådant det mw visar sig, kommit under naämdens pröfning på det sätt, att en mängd ledamöter af Kungsholms församling protesterat mot upptagandet vid soekenstämma oeh sedermera genom besvär dragit frågan under Kongl. Maj:ts pröfning efter det öfverståthållare-embetet .fastställt sockenstämmobesluten. Kongl. Maj: har i nåder undanröjt denna fastställelse, men förklarat, att hufvudfrågan ieke kunde till pröfning upptagas förr, än den vere af sockenstämmonämden behandlad. De skäl, hvarpå besväranderna grunda sin protest, behöfver iske här upprepas, då de, både hos öfverståthållare-embetet och Kengl. Maj:t, vexlade skrifterna äro särskildt tryekta oeh tillgängliga uti herr Brudins bokhandel. Hvad alla, både de, som förfäkta, och de, som bestrida sockenstämmomajoritetens befogenhet att ålägga kommunerna nya, i lag och författningar ieke förut bestående . onera, måste erkänna, är att sockenstämmonämdenr i Stoekbolm -aidrig: förebaft och troligen aldrig . kommer att förehafva) att ärende, som djupare ingriper i den enskildes rät än detta. Det svåraste man kan råka ut för, vare sig i den enskilda eller offentliga diskussionen, är så beskaffade personer, som af någon fix id6 hindras att begripa sin egen förvillelse eller ens vilja fatta vederläggningen af den tanke de fått i sitt hufvud, huru solklara skälen än äro för en motsatt mening. Detta slägte synes insändaren verkligen tillhöra. I många gestalter har han framträdt med enahanda åsigter och lika många gånger blifvit tillbakadrifven, men han förlorar ändå icke modet. Frågan är här, som man vet, huruvida Stockholms kommun må ega rätt att bevilja medel för en vattenledning, likasom för alla andra kommunala behof för stadens gemensamma räk-ning. Det är denna fråga, som insändaren besvarar med nej, emedan detta onus skall vara nytt; och socknestämma förmenas icke kunna bevilja afgifter till andra än redan förut i lag oeh författningar bestämda onera.s Denna sats strider dock uppenbarligen mot 9 iden allmänna författning, som sedan den 16 Mars 1847 gäller för sockenstämmoör i Stockholms stad och deri, efter uppräknandet af de; speciella föremålen för sockenstämmas handläggning, 9:de mom. uttryekligen dit hänförer: Beslut amgående afgifter för församlingens eller stadens gemensamma behof-eller kommunala angelägenheter. Detta stadgande är så klart; att ieke ens någon tvekan om dess. betydelse kan uppstå hes någen som kan läsa svenska. Men, invänder man, anläggande af en vattenledning är ieke ett sgemensamt behof för stadea eller en kommun-angelägenhets. Derom kumna visserligen, det medgifva vi, olika tankar uppstå, men wer blir det då som skall afgöra huruvida dem ifrågavarande inrättninfn ör af gemensam nytta för kommunen och ör af henne bekestas? Naturligtvis är ingen närmare att fatta beslut i en sådan fråga än kommeanen sjelf, d. v, , dess majoritet. Ehvad denna med. ja eller nej. besvarar frågan, har ju, enligt författningarne, minoriteten sedan sin rätt till klagan öppen både hos öfverståthållareembetet oeh slutligen hos K. M:t, hvilken följaktligen i sista instansen blir den som afgör ärendet oeh bestämmer att angelägenheten rörer kommunen. Eller. hur skulle det väl eljest tillgå? Månne Rikets Ständer borde anses -mera behöriga att, efter derom vid riksHagen väckt motion — möjligen i strid med kommunens egen mening — besluta angående nyttan och behofyet för t.ex. Stockholm, Göteborg, Carlskrona eller någon annan stad af en vattenledning eller något annat? Och om ett sådant beslut beträffande vår kommun blifvit af Rikets Ständer fattadt och af K. M:t sanktioneradt, månne väl då Stockholms stad skulle vara skyldig att utan ;gensägelse.bestrida kostnaderna för en sådan anläggning, äfven om den ansåge anstalten onyttig, kanske skadlig? Så tyckes insändaren mena. Minne likväl icke detta. vore att göra den sista villan värre än den första, och månne jeke genom en sådan princip hela kommuaens myndighet skulle upplösa sig i en förtryekande centralisation, som kunde gifva anledning till otaliga missnöjen, orimligheter oeh godtyckligheter? Ett dylikt prejudikat af kommunernas fullkomliga beroende äfven i sina egna angelägenheter af ständerna och regeringen, eller .s. k. allmänna lagar och författningar, skulle i -saaning till sina följder kunna blifva ;okeräkneligts, då deremot kommunens rätt att sjelf besluta rörande dessa anelägenheter och att beskatta sig sjelf allde? es icke kan innefatta något vådligt, så vida de, som ega rösträtt att infinna sig vid sockenEr LR a NA a PR 2 BÖN